Jag hade ju aldrig tänkt någonsin att gå till en psykolog. Det gör jag heller inte just nu, men gjorde. Hos den fantastiska kvinnan jag skrivit om innan. Jag undrade ju en massa saker när jag hade emotionell berg-och dalbana varenda eviga dag.. Jag är inte personen som skulle lägga tusentals kronor på att slänga ur mig lite skit i en timma. Jag köper hellre en tröja, sa jag. En tröja.... hm... nu i efterhand hade väl inte ens 1000 tröjor kunnat mäta sig i vad jag har fått till mig och framförallt hur man ska tackla saker och ting och se det från lite olika perspektiv.

Det som jag tyckte var himla intressant är våra val i livet. Du väljer att gå den ena eller den andra vägen. Du vet vad du mister när du går men du vet inte vad du får. Lite som ett lotteri kan man tycka, men det är det inte. Det är något psykologen helt enkelt kallar ett medvetet val. Jag kan väl tycka att vissa val i livet inte varit fullt medvetna utan bara beslut som tagits utan att lägga några större tankar emellan, men det fungerar inte så. Att exempel INTE välja är också ett medvetet val. Vi kommer liksom inte undan.

För att förenkla det svåra...

Om du väljer det "säkra" valet. Exempel den maträtt på menyn du alltid väljer för att du vet med säkerhet att den är god, då finns också chansen att du missar en annan smakupplevelse som kanske är snäppet godare, men du vet ju inte, eftersom du håller dig till ditt säkra kort. Vid detta val ska du vara medveten vad du ger upp och om det är värt det. Är det värt att inte smaka på något nytt idag? Vill jag ge upp den upplevelsen? Ja, troligen vill du inte äventyra detta just nu när du är utsvulten. Det är värt det! Jag äter det jag alltid ätit. Du äter och du blir mätt och belåten. Du tänker inte vidare att det var ett fel val, utan du är nöjd. Är du nöjd har du troligen gjort det bästa valet eller gått den vägen som var meningen att du skulle gå. Förstår ni detta? Lite luddigt kanske, men det är så livet fungerar och det är såhär det ser ut på riktigt. Livet är helt enkelt fullt av medvetna val, både stora och små!

Peace, love and understanding....

I skrivande stund har jag äppelchips i ugnen. Jag ska testa för jag tycker att det är sådär jättefint när inredningsfolket dekorerar bordet med en skål med hemmalagade äppelchips, eller om de fina chipsen få bo i en sån där gammaldags påse som man aldrig skulle ha hemma. Bilden nedan är stulen från nätet. Mina chips är i ugnen nu.

Du kan välja att få knapriga chips eller lite mjuka. Du kan även välja om du vill ha söta chips med kanel och socker eller naturella. Jag väljer lite sötare nu när jag ska knapra medan jag läser Kråkflickan.

3 sköljda äpplen tunnt skivade utlagda på en plåt med bakplåtspapper. Eventuellt lagda i en påse innan för att skakas ihop med socker och kanel. Vill du ha naturella ska de bara läggas på plåt. 150 grader ungsvärme, och rostade 8 minuter på varje sida. Vill du ha knapriga ska de vara inne längre tid men i lägre värme. Ingen aning om tid här.... för jag orkar inte vänta på att de ska bli knapriga idag. De ska svalna på galler, och jag önskar mig ett nytt bakgaller, för jag ser nu att jag inte har något!

Blir detta gott har jag helt enkelt kommit på ett alternativ till chipsen på lördag! Kan man skicka äppelchips som frukt till skolan? Det ville damen här hemma, men kan man det??

 Boun Apetito!

Detta receptet fick jag från Evelinas receptbok. Hon rekomenderade denna....

Ett ägghelvete

1 dl sur mjölk

så lite smör som möjligt

socker

ingen jävla mandel i alla fall

2 dl bakpulver

1 pkt fula russin

1.5 dl allerginötter

FYLLNING

1 dl vaniljsocker

1 melon eller nåt annat

mycket sprit

Häll nästan allt i bunkjäveln och kör med elvisp i en timma. Grädda direkt i skålen. Skit i att smöra och bröa, kakhelvetet fastnar ändå. Dunka utav bara fan för att få ut skiten på matbordet. Garnera med krossad melon och sprit. Om kakfan inte lossnar, släng ut bunkjäveln genom fönstret och drick upp spriten.