Direktlänk till inlägg 22 januari 2012

Söndagar

Av Paola Loderini - 22 januari 2012 21:49

Tjena Söndag

Det är förresten solen som givit namn åt dagen söndag om ni inte visste det.

Jag fullkomligt älskar söndagar och jag fullkomligt hatar dom också. Denna söndagen älskade jag. Jag visste att barnen skulle komma och det innebär också att jag gör lite extra mysigt hemma, plockar undan och rensar. Slänger lite skräp och reklam, Tittar på klockan från klockan 18 helt hysteriskt, för jag väntar på ett sms: Mamma, nu är vi på väg!... Det är höjdpunkten varje söndag ojämn vecka... och nej, jag kommer aldrig att vänja mig vid att ha dom halvtid. Tyvärr. Det kommer att göra ont på söndag, och det kommer att göra ont i flera år. Så är det. Köp läget liksom. Veckan barnen inte är här glömmer jag att jag har ett hem och flyttar in på jobbet. Så känns det i alla fall.

Idag har jag hunnit massor! Jag har ätit frukost på Tin Tin- Linnéstan, varit i Hollywood-butiken och äntiligen hittat en värdig jacka till min son, vars jacka från Hally Hansen var alldeles för stor och ska tillbaka. Har varit i Nordstan och köpt en underlagscreme så jag kan se ut som folk. Fikat med trevligt folk, och har dessutom kläckt ur mig till mina barn att jag ska till Sälen vecka 7 med en annan man samt 4 andra personer som hyrt en stuga.... och det gick bra!! Hitills. Han har bestämt sig för att bjuda mig på den här trevlige veckan och blev jättenervös för detta, men kom på att varför ska jag sitta hemma hela vecka 7, ledig och utan barn? Ska jag sitta här och bara vara... när jag kan ha en kanonvecka med supermysiga människor?? Jag läste något om att barn mår bra när de vet att föräldrarna mår bra så jag sa: "Jag tackade ja, och jag vill verkligen åka till Sälen vecka 7, och det ska bli riktigt roligt att få komma iväg och åka skidor. Vad tycker ni om det?" .... Jag ville säga det innan frågan kom "Mamma, vad ska du göra på lovet när du är ledig?" Det ville jag undvika. Nu vet dom att jag åker skidor med en man och that´s it. Vi behöver inte lägga någon vidare energi på det. Tiden får utvisa vad som händer i framtiden. Allt kan hända, och allt kan inte hända, men jag är satans trött på att leva en jävla dag i taget för att överleva. Nu kan jag se fram emot vecka 7 i alla fall!

Jacka,1300 kr, Hollywood

REA 70 procent är lika med 400 kr!

En applåd för att jag var på rätt ställe vid rätt tidpunkt.

Allmänt

Dela

Linda B

22 januari 2012 22:40

Mmm jag vet hur det är.... vi byter på måndagar i 14 dagars intervaller. Man vänjer sig dock... men det är inte utan vånda... jag blir alltid appatisk de första dagarna. Fördelen med att byta när jobbveckan startar är att just den drar igång rätt rejält o går liksom i ett fram till fredagen. När den är på plats har min hjärna också kopplat om.
Min son är hos mina föräldrar på em så jag träffar honom där då och då under de v. han itne är hos mig + att jag smiter in o säger hej i Lillekärrhallen när han har idrott. :-) Annarts hade jag nog blivit knäpp.
Samme son läste ett mail från en "Viss man".... och nu är han Han av den bestämda uppfattningen att "ingen annan får skicka hjärtan till min mamma".
Dock sa mamman , aka jag, till honom att det där får han bara finna sig i.... varpå han resonerade med sig själv och kom fram till att det nog kunde vara bra för oss... rent ekonomiskt. :-O

Paola Loderini

23 januari 2012 07:09

Barnen kommer alltid att vilja att föräldrarna blir ihop igen.... i hela sitt liv har jag hört, om de inte vuxit upp under någon form av tragiska förhållanden där de faktiskt önskar att de skiljer sig. Mina barn fick en chock när vi gick isär... tyvärr. Meja önskar fortfarande att vi hittar tillbaka, men hon säger att hon vet att det inte blkir så, fast "jag önskar ändå..." :(

Malin

23 januari 2012 11:20

Jag tror aldrig att man vänjer sig....Jag har inte gjort det på snart 6 år. Saknar alltid min flicka och får så ont i hjärtat när de hemma hos pappa skiter i saker som att fixa en nytt örhänge innan hålet börjar växa igen, luskamma håret när skolan vill att man skall. När pappans nya låter sina barn baka pepparkakar men min dotter får vara kvar på fritids....
Tyvär säger hon själv inget om hur hon känner och jag önskar att jag visste hur hon känner i sådana situationer. Barn till deparerade har det nog inte alltid så lätt, men iallafall bättre än barn till de som lever i olyckliga förhållanden.

Kram till dig

Paola Loderini

23 januari 2012 15:43

Herregud. Jag har i alla fall ett ex som sköter barnen till punkt och prickar när det gäller att göra roliga saker och han luskammar till och med:) så jag ska väl inte klaga.... Kram på dig med!