Jag kommer ihåg när jag hade min första Iphone och Nina Löwendal frågade mig hur länge jag haft den. Jag var tidig, jag hade haft den nästan ett år. Ninas var ny. Hon kollade min och skrattade. "Du har ju ingenting i den" sa hon. Hennes var proppfull med Apps och jag fattade ingenting. Jag är inte så duktig på det där med teknik och så. Kan inte ens koppla in ett Nintendo själv, och då gäller det att hålla ordning på två sladdar....Nu är jag snäppet mer kunnig....

Fick precis ett samtal:

- Jag vill ju lyssna på musik! Ska sitta här och röja snö i timmar... måste lyssna på nåt!

- Ta hem en App då! Har du inget konto kan du låna mitt.

- Jag har försökt! Det funkar inte. Lösen måste vara fel.

- Vänta, jag ska se, det kanske var fel jag gav dig...

- Kan du inte bara skicka den appen på sms?

- Nej... det är samma sak som att jag sms:ar en cola till dig för att du är törstig.

Då slog det mig. Det måste ju vara framtiden! "Öh, sms:a ett shampoo, mitt är slut"......eller "Kan du sms:a en hamburgare och en Treo för jag var ute igår"....."Meja glömde sin skolväska i skolan, kan du skicka den?" Fattar ni va det hade gjort oss människor ännu mer orörliga. Vi kanske till och med inte behöver en bil i framtiden. Vi kan sms:a oss hem....

Fick tag på ett lite annorlunda recept som verkar intressant. Ska försöka laga till denna i veckan...

2 dl kycklingbuljong (vatten + fond eller tärning)

2 dl creme fraiche, franska örter (eftersom Meja ska undvika laktos så får hitta motsvarande)

6 potatisar, kokta och grovt skivade

1 rödlök, i tunna skivor

6 minitomater, skurna i kvartar

1 knippe skuren gräslök

peppar (vitpeppar)

Koka upp buljongen och vispa ner creme fraiche. Peppra med vitpeppar. Vänd ner potatis, lök, gräslök och tomater och låt allt bli varmt. Servera till citruskycklingen jag bloggade om igår tycker jag.... och grönsallad.

Efter att ha läst de tre fantastiska böckerna och sett de tre filmerna så måste jag säga att de inte lyckats med att göra ytterligare en filmvariant. Helt okej, men när jag har en Lisbeth Salander att jämföra med så blev det inte riktigt detsamma, eller ens i närheten. Jag tycker dock att vår Stellan Skarsgård gör ett helsike bra jobb som äckel-päckel och han ska ha en eloge för det.

Maten på Bergakungens restaurang Danilo är så himla god och servicen är outstanding. Jag tackar tjejen som var hovmästare i går för att trolla fram ett bord till fyra personer i en fullbokad restaurang. En applåd.

Jag vill framföra till mannen som satt vid min vänstra sida att han kan se till att få ordning på sin kurrande mage och inte gäspa sig igenom en hel film på ett mycket ljudligt sätt. Damen som var hans sällskap behövde väl heller inte hosta ihjäl sig, utan kan stanna hemma om hon känner sig krasslig? Till mitt sällskap på tre personer kan jag tala om att två av dom fick skrattanfall lite väl ofta och därför kunde jag inte sluta skratta precis när det kom scener ur filmen som man absolut inte får skratta åt.... Fattar ni?? ;) Nästa gång får ni allt sitta på egen rad.

4 kycklingfiléer

Glaze:

1 dl flytande honung

1 dl nypressad citron

1 tsk blandade pepparsorter

Bryn kycklingen på båda sidor i en stekpanna med både smör och olja. Flytta över kycklingen till en ungsfast form och stek i ugn. 175 grader, ca 15 min. Koka ihop glazen till hälften av vätskan återstår. Ta ut kycklingen efter halva tillagningstiden och pensla kycklingen med glazen. In i ugnen igen.... god att äta både varm och kall.

Det är fantastiskt kul att jobba med barn i 10-11 års ålder.

- Vad är en lyxigt jobb för dig?

- Min pappa har värsta lyxjobbet!

- Jaha, vad jobbar din pappa med?

- Han lagar maskiner och får typ åka runt i hela Sverige för att laga maskinerna för ingen annan kan laga dom.... Vi är typ inte rika, så jag tror inte att han tjänar massor av pengar men vet du vad han får varje gång han kommer till ett nytt ställe??!

- Nä...berätta!

- Han får fika! Dom säger typ: Ta en dricka och en bulle! Sen om han vill ha en dricka och bulle till, då får han det!!!

Lämnade in min bil igår... bilen "Bill" och jag är lite hysteriskt när det händer saker som jag inte kan kontrollera.

För bara ett tag sedan ringde jag hysteriskt:

- Det är nåt feeeel! Bromsarna är konstiga! Jag kommer att dö på motorvägen för att bromsarna kommer att sluta fungera och tänk, bara tänk, om barnen sitter i bilen just då!

- Lugna ner dig. Lyser någon lampa i bilen?

- Nej! Men det är väl glapp i varenda jävla lampa! Säger jag att det känns fel så är det fel!

- Jag ber pappa kolla på den. I morgon.

- Neeeej...nuuuuuu!

- Men herregud, du är så dramatisk.

Visade sig att det inte var något fel på mina bromsar.

En annan gång ringde jag hysteriskt:

- Det lyser en lampaaaaaa! Ett rött utropstecken! Bilen tjuter till ibland! Jag kommer att döööö!

- Nej, du kommer inte att dö. Ta hit bilen får jag kolla på den.

- Neeeeej! Jag åker inte en meter till! Jag står på en parkering...någonstans ...för något jävla lokalsinne har jag ju inte. Jag kan lika gärna befinna mig i Norrland för jag vet fan inte vart jag eeeee!! Vänta... jag sätter på GPS:en.

Denna gånger var det:

- Det skraaaaaapar!!! Bilen skrapar. Däcket kommer att släppa! Vad händer då tror du? Jag döööör.

- Vad är det nu? Vad är det för fel nu då?

- Varje gång jag svänger så skrapar det! Jag vet vad du ska säga! "Bilen är bara kall"... DEN ÄR INTE KALL!

- Jag ringer pappa.

- Bra. Jag kan inte köra den här jävla bilen.

- Pappa säger att du ska ringa Bengt. Han är en duktig bilmekaniker. Jag kan ta din bil till Bengt.

- Tack.... nu känns det mycket bättre. Säg att den skrapar. Den skrapat jättemycket! "En Skoda är en bra bil"....my ass att den är.

Han tog den till Bengt:

- Här är den hysteriska bilen. Det är antagligen ett hjullager som är trasigt. Vi får byta det då...

När Bengt kollat, och kört och kollat igen, säger han att ha inte misstänker detta, för det låter inte så...

- Det spelar ingen roll! Plocka isär hela bilen för att hitta något. Jag betalar vad som helst om hon slutar tjata! Jag har sagt att det inte är något fel, men hon lyssnar ju inte.

Meja tog en bild på mig förresten...

Kom på att jag aldrig är med på bild själv...

ser inte så glad ut, men det var jag.

Det är jag alltid när jag har barnen hemma.

Nu står en bommulspads-burk bredvid Betty Boop på handfatet.

Bolagret 89 kr och det finns en större version också om man vill ha det!

Nu leker jag att jag bor i NYC och jag strosar runt på gatorna ihop med en massa viktigt folk som ger mig en massa betalt för jag typ... jobbar med något oerhört viktigt.... och så säger den ena viktiga personen till mig att jag absolut inte kan visa mig på kontoret i morgon i något annat än Gucci för mötet är såååå viktigt och om jag tar hem detta, om jag vinner kundens samarbet, kommer jag att få en vindsvåning på Manhattan och jag kommer att ha en terass som är så stor att vi kan ha värsta grillfesten där.... och så slänger den viktiga personen in mig på Gucci och säga... typ,... Arbetskläder måste du ju ha... och så sätter vi upp det på företaget.... och så är alla lyckliga sen. Jag har givetvis Green Card, för jag arbetar ju lagligt.

Jag köper detta då.... bara sådär...