Jag har varit i Sälen med 5 andra personer. Vår stuga, som låg uti skogen bland småfolket, innehöll inte mindre än 10 bäddar, och det var en sån där riktig stuga. Inget hus, utan en riktig stuga, med tillhörande sparkar och vedbod och allt. Det var väldigt mysigt, och nu står en fjällstuga högst på min önskelista.

Det började inte jättebra eftersom Meja var jättesjuk när hon skulle lämnas över på söndagen. Jättetråkigt. De skulle också på skidsemester till Sälen. De fick åka en dag senare. Hon hade 40 graders feber och kräkningar. Färgen i ansiktet kunde jämföras med en snödriva. Viggo och jag mådde än så länge bra.

Vi åkte vid lunchtid. Allt gick väldigt smidigt. När vi väl kom upp var himlen svart och stjärnklar. Vi tog sparkar och åkte till vi inte kunde komma längre. Jag höll på att börja gråta när jag såg den himlen. Det var helt fantastiskt! Tänk att det mest vackra och romantiska i hela världen är gratis. Jag har aldrig sett så många tindrande stjärnor på samma gång. Det var magiskt.

Dagen efter, åkning i Tandådalen. Vår stuga låg närmast Lindvallen, men där ville jag inte befinna mig av flera skäl så jag kände att det var väl lägligt att åka någon annanstans. När vi åkt halva dagen började jag frysa. Det var strålande solsken, och inte alls någon kyla jag inte skulle klara av, så jag fattade ju direkt. Jag blev sjuk. Min älskade dotter hade slängt sina baciller på mig. Som ett brev på posten. Man tackar.....

2 dagar sängliggande med Alvedon, Ipren och nässpray som mina närmaste vänner.... Och en kaffefläck eftersom jag nös en jättenys när jag höll i kaffekoppen.

Ingen täckning på telefonen på 7 dagar. Telenor, jag har ett år kvar, seda drar jag. Ni är värdelösa! Förstår ni hur jag har haft det i 2 hela dagar utan WordFeud?? Jag har ju för fan inte ens kunnat ringa mamma och sagt att jag kommit fram! Det är 2012! Lös det bara!

Kravlade mig upp. Tog mig till läkaren. Bara danskar här. Varför? "För att det inte finns berg i Danmark", säger Kristoffer och ger mig en glass och en dricka. Han är den mest omhändertagande människan som finns. Han får mig dock att känna mig som en egoist. Jag ger honom inte ens en tredjedel av vad han ger mig. Detta är en helt annan historia och det kan jag skriva om nästa gång...Han är i alla fall så snäll och omtänksam mot alla runtomkring honom att han förtjänar det allra bästa. Han är alltid glad och positiv. Han blir aldrig stressad över pressade situationer. En egenskap jag skulle döda för.

Blev i alla fall lite friskare av en totalt livsfarlig hostmedicin. Kära nån. Läkaren konstaterade att med min förhöjda sänka hade jag luftrörskatarr. Med min starka medicin fick jag varken köra bil eller dricka alkohol... Det var inga problem alls. Åkte i vackra Trysil en hel dag på den medicinen. I liftkortet ingick en dag i Trysil, och nu har blivit helt förälskad i denna norska svindyra skidort.

Fotrsättning följer.... Jag ska lägga mig nu. Bloggar mer i morgon.

Detta är förresten Trysil och inte Sälen.