Alla inlägg den 25 april 2012

Av Paola Loderini - 25 april 2012 22:51

1. Idag har alla Therese namnsdag. Vi känner nog alla några såna.

2. Engelbrekt har namnsdag i morgon. Vi känner nog inga såna.

3. På fredag är det Ater Work för alla! På Linnéterassen, men det ska regna...Byta ställe?? Strunta i allt???

4. På Måndag är det Valborg, och jag hatar Valborgsmässoafton eftersom förra var den värsta. Inga bra minnen.

5. På tisdag är alla, eller nästan alla lediga. Somliga bakis... Inte jag. Ska aldrig fira Valborg.

6. Den 13 maj är det bönsöndagen, och jag ska fira med att göra en bönsallad! Ny tradition.

7. 17-20 maj är det Kristi Flygare.... i hela 4 dagar kan man kanske göra något trevligt. Resa bort?

8. 27 maj är det Pingst, men även Mors dag.


Skriv upp, planera och var beredda!


   Västindien 2005





Av Paola Loderini - 25 april 2012 22:11

 Året var 2005 då en liten kille, alldeles oskyldig, eller näst intill, byggde ett sandslott med sin mamma på en fantastisk ö i Karibien. Det var då.... Nu är han på sitt 8:e år och mamman tänker "Vad hände"? Hur kan någon så liten bli så stor? Hur kan någon så liten bli ett mattegeni? Hur kan någon så liten bli världsbäst på att få mamman att gå i taket? Hur kan någon så liten bli en person som inte riktigt går den vägen mamman vill? Hur kan någon så lite bli så stor och vara så fruktansvärt saknad när det bara var 3 dagar sedan vi sågs sist? Det är väldigt tyst här idag...

 

Ingen mamma eller pappa blir lycklig av att befinna sig i ett otillräckligt förhållande. Inga barn ska heller inte behöva gå igenom en vidrig skilsmässa.... En ond cirkel.... Finns liksom ingen lösning.

 

Såg precis Grey´s på TV och den gyllene kommentaren var "Du har gjort något fruktansvärt, men är ingen fruktansvärd människa".... Ja, men om man hela tiden gör fruktansvärda saker så kanske det inte håller? Om man inte lär sig att man inte ska göra om det. Om man fortsätter att vara arg och spyr ut samma saker om och om igen... om man tror att man kommer lite längre med att vara lite mer elak. Är man inte en fruktansvärd människa då? Är det inte meningen att man ska lära sig av misstag. Jo, det tror vi alla. Men om man inte inser att man gör misstag? Om man tror att man är felfri?  

 

Man kan vara så sårad och kränkt att man handlar på ett felaktigt sätt. Det har jag lärt mig, och det förstår jag... frågan är hur länge man kan gömma sig bakom det. Kan någon tala om det för mig. Tack.

 

Jag pratade med en kvinna idag som tror att hon vill separera.... för att få tänka... för att förstå om det är mannen hon vill ha eller om det är bekvämligheten hon har fastnat i. Hon frågade mig. Jag sa att jag är allt annat än en expert på detta område, men en sak vet jag: Åt helvete med att flytta och tänka. Tänk när ni bor under samma tak. För det jag kan försäkra dig om är att ju längre tiden går desto mer troligt är att du faktiskt glömmer varför du en gång föll för din man. Det är så hemskt och så fruktansvärt, men tiden isär gör att vägen tillbaka är svårare än vägen att leva själv. Det enda du tänker på att är du slipper alla problem ni hade när ni bodde ihop, och hur lätt det är att inte behöva höra vissa saker eller se vissa saker som gjorde dig arg, besviken eller ledsen. Livet isär blir därför mer behagligt, och man orkar därför inte kämpa. Om du tror att du kommer att kämpa när ni är isär kan jag lova dig att det enda ni gör är att försöka reda ut vems fel det är att ni faktiskt separerade. Du blir ännu mer arg och vill ännu mindre försöka. Jag tror inte att man ska separera från någon för att tänka. Det är att gräva sin egen grav.

 

 

Av Paola Loderini - 25 april 2012 20:12

.....och behöver en rullator.....


ska jag ha en sån här.....


 

Av Paola Loderini - 25 april 2012 19:54



- Mamma, kan jag och min kompis få gå på bio på fredag?

- Absolut. Vilken ska vi se?

- Nej, vi vill gå själva...

- Okej.... då kör jag er och hämtar er.

- Vi ska se Hunger Games.

- Glöm det.

- Men det är 11-årsgräns.

- Tur att du inte är 11 än då.

- Men ALLA får se den.

- Det tror jag inte, eftersom det inte är en barnfilm. Så sa jag också i din ålder....nej, du får inte.

- Vadå!?! Det är ju en gräns på 11 år! Jag är snaaaart 11 år.

- Jag hade sagt ja om det inte var för att det är en film för vuxna. Barn dör ju!!

- Men vad kan hända???

- Hända??

- Jag kommer ju inte få mardrömmar! Det går ju på dagen. Det är ljuuuuust ute ju!!

- Men herregud. Jag säger nej. Då är det nej. Om din kompis mamma säger ja har hon inte koll på den filmen. Det är ingen barnfilm. Kan ni inte se den där Lorax eller vad den heter?

- Åh, jag vill väl inte se den! Vi vill inte se en barnfilm!

- Ni är liksom barn.

- Då ser vi Titanic.

- Det går bra.

- Men folk drunknar ju i den, mamma. Folk dööööör ju liksom. Hallå?

- Ja, men det är en film utan blod och skit. Det är dessutom något som hänt. Du lär dig nåt vettigt.

- Jaha... då går det bra....ÅÅÅÅÅÅhhhhhhh!!!!

- Ja, för du och jag har redan sett den. Du tyckte den var bra!

- Jaja....

- Det är ingen idé att du fjäskar för din pappa, jag har redan mejlat honom om att du inte ska se den, och att det är bra om vi är enhetliga i den frågan.


(PANG, så smäller hon igen sin dörr)



Presentation


En blogg, helt enkelt....

Fråga mig

48 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4
5
6
7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< April 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se