Från 149 kr  

   ....önskar mig....

Hej

Vill bara säga att min vän Julia Mjörnstedth som startade UNG CANCER efter att hon tillfrisknat från tjocktarmscancer, fick åka till slottet, träffa kungen och ta emot en kvarts miljon kronor! Fy fan va bra hon är! Googla och läs. Har väl varit med i varenda morgonprogram och varenda tidning nu. Nu har hon dessutom fått en liten present av en kung. Tjohooo!!!

Här är hon....

I vintras bloggade jag om denna sko. Scorette.... 599 eller 699 kr.... kommer inte riktigt ihåg. Det är i alla fall ute i butik nu och den är ännu galnare än vad jag trodde. Det krävs mod att springa runt i den här! Jag tror man behöver vara lite "crazy" för att köpa den.....Jag har inte vågat prova än. Det känns nästan lite läskigt. Tänk om jag gillar den? Tänk om jag till och med älskar den. Ju mer jag tittar på den tror jag tyvärr att jag inte gillar de breda remmarna. Jag tror bestämt att remmarna får lite 80-tal-barn-sko-känsla. Vad tror ni??

Ingen har väl direkt missat att det är guld som gäller nu?

Detta finns även i "stål" men det var inte hälften så coolt.

 Detta hittar du på MQ för 139 kr.

Hej!!

När jag var tonåring köpte jag alltid för små skor. Bara för att ha små fötter. Även gympadojjorna var ju för fan så små att jag gick på utsidan av foten för man vägrade att inse att nummer 37 hade blivit en 38.

När jag var 20 hade man för längesedan fattat att skon skulle ha den storlek man faktiskt hade men den fick inte se stor ut. Därför var det ju helst så hög klack att jag blev transvestit-lång a la Victoria Silverstedth... som för övrigt faktiskt ser ut som en transa, efter 43 olika ingrepp i sitt innan väldigt vackra ansikte. Hursomhelst blev mina 173 cm lång alltid 183 cm lång. Tyckte inte om det då, eftersom min dåvarande kille var 170 cm lång och färdigväxt. Söt som socker var han, men inte särskilt lång...nej.

När jag blev 25 fattade jag att det är vansinnigt snyggt med långa kvinnor och i mina höga klackar sträckte jag mig till skyarna. Det bästa med att vara lång är att man syns. Man syns överallt. Tappar man dessutom bort någon vän på krogen ställer man sig på tå och kan se över alla kvinnor och somliga män. Skitbra. Jag har en del vänner som är långa....som vägrar gå i höga klackar för att de tycker att de blir för långa.... Det tycker inte Victoria Silverstedth och om jag minns rätt är hon ca 184 cm i sina strumpor... tror jag.. Hon syns...

Nu när jag är 33 år ska jag ha kommit till den åldern där jag tycker att skorna både ska vara snygga och bekväma. Jag är nog sent utvecklad för jag har inte många skor som passar in i kategorin "bekväm & snygg".... men idag, mina vänner och bekanta, tvingade jag min kompis Irene att bli 2000 kr fattigare. (Hon gör aldrig impulsköp men när hon är med mig gör hon det, och det blir ju himla bra)... Hon hade tittat på ett par ballerinaskor inne på Ecco ungefär 12 gånger men liksom aldrig kommit till skott. Hur fel kan det bli? Irene är min "fotriktiga" vän och Ecco är väl det mest fotriktiga märket som finns. Antagligen därför jag inte äger ett par Ecco. Men vi gick in och hon hoppade även i ett par blå skor, som var så innerligt söta!! Jag var ju bara tvungen att testa mina första Ecco-skor! Jag fastnade direkt. Det skönaste jag haft på foten, och så godis-söta! Jag köpte inte skorna, men jag VILL gärna... Jag har just nu andra hål att stoppa pengar i, men om någon råkar ha 1000 kr över och går förbi, så vill jag ha dessa i storlek 39;)

Här har jag helt fel jeans eftersom jag åkte dit i boots, men tänk ett par ljusa åtsittande jeans.... Så fint. Classy! Titta vilka små föter jag har!! Vi diskuterade tantvarningen på dessa, men va fan, låt oss vara tanter en stund!

1. Idag har alla Therese namnsdag. Vi känner nog alla några såna.

2. Engelbrekt har namnsdag i morgon. Vi känner nog inga såna.

3. På fredag är det Ater Work för alla! På Linnéterassen, men det ska regna...Byta ställe?? Strunta i allt???

4. På Måndag är det Valborg, och jag hatar Valborgsmässoafton eftersom förra var den värsta. Inga bra minnen.

5. På tisdag är alla, eller nästan alla lediga. Somliga bakis... Inte jag. Ska aldrig fira Valborg.

6. Den 13 maj är det bönsöndagen, och jag ska fira med att göra en bönsallad! Ny tradition.

7. 17-20 maj är det Kristi Flygare.... i hela 4 dagar kan man kanske göra något trevligt. Resa bort?

8. 27 maj är det Pingst, men även Mors dag.

Skriv upp, planera och var beredda!

   Västindien 2005

 Året var 2005 då en liten kille, alldeles oskyldig, eller näst intill, byggde ett sandslott med sin mamma på en fantastisk ö i Karibien. Det var då.... Nu är han på sitt 8:e år och mamman tänker "Vad hände"? Hur kan någon så liten bli så stor? Hur kan någon så liten bli ett mattegeni? Hur kan någon så liten bli världsbäst på att få mamman att gå i taket? Hur kan någon så liten bli en person som inte riktigt går den vägen mamman vill? Hur kan någon så lite bli så stor och vara så fruktansvärt saknad när det bara var 3 dagar sedan vi sågs sist? Det är väldigt tyst här idag...

Ingen mamma eller pappa blir lycklig av att befinna sig i ett otillräckligt förhållande. Inga barn ska heller inte behöva gå igenom en vidrig skilsmässa.... En ond cirkel.... Finns liksom ingen lösning.

Såg precis Grey´s på TV och den gyllene kommentaren var "Du har gjort något fruktansvärt, men är ingen fruktansvärd människa".... Ja, men om man hela tiden gör fruktansvärda saker så kanske det inte håller? Om man inte lär sig att man inte ska göra om det. Om man fortsätter att vara arg och spyr ut samma saker om och om igen... om man tror att man kommer lite längre med att vara lite mer elak. Är man inte en fruktansvärd människa då? Är det inte meningen att man ska lära sig av misstag. Jo, det tror vi alla. Men om man inte inser att man gör misstag? Om man tror att man är felfri?  

Man kan vara så sårad och kränkt att man handlar på ett felaktigt sätt. Det har jag lärt mig, och det förstår jag... frågan är hur länge man kan gömma sig bakom det. Kan någon tala om det för mig. Tack.

Jag pratade med en kvinna idag som tror att hon vill separera.... för att få tänka... för att förstå om det är mannen hon vill ha eller om det är bekvämligheten hon har fastnat i. Hon frågade mig. Jag sa att jag är allt annat än en expert på detta område, men en sak vet jag: Åt helvete med att flytta och tänka. Tänk när ni bor under samma tak. För det jag kan försäkra dig om är att ju längre tiden går desto mer troligt är att du faktiskt glömmer varför du en gång föll för din man. Det är så hemskt och så fruktansvärt, men tiden isär gör att vägen tillbaka är svårare än vägen att leva själv. Det enda du tänker på att är du slipper alla problem ni hade när ni bodde ihop, och hur lätt det är att inte behöva höra vissa saker eller se vissa saker som gjorde dig arg, besviken eller ledsen. Livet isär blir därför mer behagligt, och man orkar därför inte kämpa. Om du tror att du kommer att kämpa när ni är isär kan jag lova dig att det enda ni gör är att försöka reda ut vems fel det är att ni faktiskt separerade. Du blir ännu mer arg och vill ännu mindre försöka. Jag tror inte att man ska separera från någon för att tänka. Det är att gräva sin egen grav.