Alla inlägg under juli 2012

Av Paola Loderini - 13 juli 2012 10:49

En mil utanför Lindos, i riktning mot Rhodos stad, finns på höger sida en fantastisk restaurang med regnskogsliknande terass. Grillade fisken med smörslungad spenat. Dyrt men gott! Vi kom fram till att vi älskar det grekiska folket, som är helt otroliga. Varenda kotte jag talat med är jättetrevlig, glad och varm. Familjära människor som lever i ett normalt tempo. Tar vara på dagen och har alltid tid att förklara och visa om du behöver hjälp.



Vad säger min frisör om det här tvåfärgade burret då??

           


Restaurang Panorama Taverna

ANNONS
Av Paola Loderini - 13 juli 2012 10:38

 












I Lindos kan man strosa runt bland små fina gränder och hela marknaden ligger under soltak... så det är ganska behagligt då det inte direkt blåser där. Här äv väl också det enda stället som verkligen ser ut som Grekland ska göra när det gäller de kritvita husen. Jag måste nog säga att resten av Rhodos inte alls är lika vackert som bilden. Husen är mest gula, smutvita, eller någon annan läskig färg. Här i Lindos är det fint...     Kvinnan som ska sälja dessa är väl något trött tror jag....   Den osminkade saltvattensstänkta sanningen....

ANNONS
Av Paola Loderini - 12 juli 2012 10:46

  Soooool och värme.....   Hunken.... Jag behöver väl inte säga mer va?   Med rätt bikini trollar du fram snygga bröst... BH:n är min bästa vän....;)    

Av Paola Loderini - 12 juli 2012 10:16

  Utanför Starbucks fanns ett café som hade väldigt fina stolar. Påminner om Philip Stark eller vad han heter. Han som designade en fantastisk stol ´som jag ville ha... och sen såg jag prislappen...14 tusen. Ingen stol till mig.


 

En gång om dagen gick man upp för den här trappan och slukade en frappuccino!

Vilket träningstillfälle! ;)


   

Strandfynd!

Av Paola Loderini - 12 juli 2012 10:06

  Hotellrummet! Vilken ordning! ;) Sängen till väggen var en gjuten extrasäng så det fanns tre bäddar.


 

Vill du ha en frukostbuffé där det finns mängder att välja på ska du absolut inte välja detta hotell.

Om du reser med barn är detta heller inget hotell du ska välja. Passar bra för vuxna.


 

poolen


 

Lugnt läge. Ingen havsutsikt... men du kunde gå naken på balkongen utan att någon såg dig... tror jag...:)

Av Paola Loderini - 11 juli 2012 23:51


Till minne av Elisabeth Loderini, som lämnat oss en sorg och saknad....


Vi hördes av, innan planet skulle gå, på söndag natt. Du var pigg och förväntansfull. Skulle ju berätta för dig. Visa bilder och säga att resan var fantastisk. Det behövdes. För honom, för att han vigt sitt liv åt jobb, jobb och jobb. För mig för att året varit tufft och många tårar fallit. En vändpunkt. En positiv resa.... tills vi kom hem.


På sjukhuset. Du var inte där. Du hade lämnat kvar ett skal, och jag kände inte igen dig. Jag visste då att du inte var där. Du var redan på väg. Du hade redan då spridit ut dina vita vingar. Testat om du kunde flyga. Det kunde du minsann. Du lämnade oss för ett bättre ställe. Eftersom du var den mest kärleksfulla och fantastiska människa här på jorden, så visste du också att du skulle bli så saknad. Så innerligt saknad och lämna ett stort tomrum för barn, barnbarn, vänner och släkt. Det var med sorg du tog dina första vingtag, men det lättade ju längre upp du kom. Nu är du lycklig igen.


Jag vet att du aldrig läste min blogg, men jag läste ett stycke för dig.... kommer du ihåg det? Du bara skrattade. "Det där var ju så bra" sa du. Du ägde ingen dator, och till allas vansinne vägrade du även äga en mobil. När du försvann till Maggan för en liten kompisträff i dagar lämnade du alla oroliga. Sen när man väl fick tag i dig, och du faktiskt fått en utskällning utan dess like, så ryckte du bara på axlarna och kunde inte prata längre för du skulle se någon snygg italienare sjunga något smörigt på TV. Nu vet jag att du läser det jag sriver. MIn mamma sa till mig att om man tänker på personen som lämnat oss så drar man automatiskt till sig dess medvetande. Så precis nu, i skrivande stund, sitter du kanske här bredvid och viftar med dina armar....för det gör du alltid när du har något viktigt att säga.


Något jag vill säga till dig som vacker ängel.


Pappa kommer att försöka ragga upp dig där på molnet. Det vet jag. Du kommer att känna igen honom direkt. Det är den där ängeln med en liten matig kula på magen. Med en musikalisk begåvning, som han tyvärr höll för sig själv och inte förde över i generna, så kommer han att spela gitarr. Han kommer även spela poker med ett glas rödvin och en espresso i näven, samtidigt! Men tänk dig för! Du har varit gift med honom innan... Du vet... italienare kan man ju inte lita på ;) Kvinnokarlar vet du!  Jag tycker att han kan få bjuda ut dig några gånger... men det finns andra änglar! Kanske bäst om ni blir vänner. Ni kommer ändå ha samma sten här på jorden. Det får räcka!


Dina vackra vingar och dina flaxande armar kommer antagligen att putta till några änglar då och då. Se bara till att ingen trillar ned.


Även om du är på den goda sidan, kanske det finns en och annan som försöker vara stöddig. Då kan du ju flaxa lite extra....Vad kan hända? Alla har väl vingar och kan ta sig upp på molnet igen?


Lägg ett gott ord för mig! Jag har inte alltid gjort rätt, och Herr Samvete har knackat på dörren ibland....


Se till att du får en vän som gillar italienska smörsångare.... det är kanske inte så lätt, men någon måste ju finnas...eller?


Bjud alla du lär känna på din goda köttfärssås, och säg till pappa att den faktiskt är godare än hans... då ramlar han säkert av molnet... men han tar sig tillbaka....var så säker....


Om du ser något som blinkar och åker väldigt snabbt, så försök inte fånga föremålet. Det är ett flygplan! Inget att ha, du kan ju flyga själv nu.


Ser du en stjärna falla kan du fånga den och spara den. När du vill ge oss ett tecken så slänger du iväg den bara! Då vet vi att du vill tala om att du har det bra.


Jag vet att du gillar tryggheten med att bo högt upp och därmed bodde du på 7:e våningen här på jorden...., men jag måste nog säga att nu överdriver du!


Jag vill att du ska veta att ditt fina lysande träd som jag tyckte så mycket om i julas finns hos mig nu. Jag frågade om jag kunde få det, och det fick jag! Det lyser upp min dotters rum så fantastiskt. Tack!


Hälsa pappa att jag inte gjorde min modellfotografering för pengarna. Jag köpte kläder istället! Förlåt... men det var inte min grej. De ville att jag skulle sluta spela fotboll för lårmusklerna var förstora! Dessutom tyckte de att jag skulle avstå från allt gott i förebyggande syfte för att jag minsann kanske skulle lägga på mig i framtiden. Jag kunde inte säga sanningen för pappa hade ju sagt till varenda kotte att jag blivit handplockad av en agentur! Jag blev aldrig modell! Så, nu är det ute! Kasta ned en stjärna om han tog det bra. Kasta ned två om han ramlade ned från molnet!


Puss och Kram.... och du.... vi hörs;)


Paola

Av Paola Loderini - 10 juli 2012 19:27

 

Ni ska veta att mitt kära resesällskap lärde mig snorkla. Han är ju dykinstruktör då, så han är ju mer ett vattendjur än en människa. Jag fick ju panik några gånger, när jag ser att han bara dyker ner och pillar på något på botten för att sedan "sväva upp" och fortsätta sin andning genom sugröret, som det känns som, och bara snorkla vidare. Jag fick ju mig ett träningspass utan dess lika. Helt andfådd tog jag mig 200 meter ut för att sedan helt slut simma in igen. Herregud. Någon gång ska ha få lära mig dyka, men inte än...


Han har ju myror i kroppen och kan ju inte bo i en solstol utan måste hitta på en massa saker. Han köpte strandleksaker för en mindre förmögenhet för att vi skulle ha något att göra. Vad hände med "semester", "lugnt och skönt", och så vidare... Jag blev irriterad och skickade iväg honom på scootern i två timmar....sök upp lite coola stränder! Köp en glass och låt mig vara!. Det gjorde han, tack och lov.


Dag två kom vi fram till två saker som är värda att lägga på minnet.


1. Stenarna på stranden peelar fötterna och det är bra. När det känns som att du går på din benstomme bör du köpa strandskor!


2. Om du skrattar när du kör scooter i 60 km/h så torkar du igen. Stäng munnen och säg inget som är roligt!


 

Smyger runt på privat mark med jättehjälm.


Av Paola Loderini - 10 juli 2012 19:19

   Under Em-finalen åt vi på RED och Tomas tog in dessa kycklingknyten... Jag testade också några dagar senare och det var himla gott. Sedan småpratade jag lite med den ena servitören, som då var språkbegåvad och kunde 10 olika språk. Lite coolt tycker jag. Han sa att på grekiska heter egentligen denna rätten "Kycklingpungar". Jaha. Smaklig måltid.....

Presentation


En blogg, helt enkelt....

Fråga mig

48 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13 14
15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Juli 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Paooola med Blogkeen
Följ Paooola med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se