Jobbat, tränat baksida och framsida lår, träffat Otto, varit tung i huvudet idag ihop med övriga kollegor, lagat mat, kollat tidigare inlägg i bloggen och märker att jag skriver i stressad form och därmed stavfel: förlåt. Orkar inte ändra nu. Rensat garderober igen. Kommer på att jag bor på pytteliten yta eftersom barnen har egna rum. Får lite panik över detta. Det ligger fan grejer överallt! Bär ner sommaren till källaren, tar upp hösten och får låta vintern stanna därnere. Kläder för dessa årstider tar en helvetes massa plats. Ska blogga om "halv 8 hos mig" men väntar tills i morgon. Det var väldigt trevligt hos Alessandro. Fredag i morgon. Ska viga hela kvällen till att dricka te och göra tändsticksaskar. Fick en bunt papper från advokaten idag. Bodelning. Tar ju aldrig slut. Bryr mig inte ens längre. Det går tyvärr inte att dela något om ena parten vill ha allt. Jag tänker inte lägga någon energi på detta mer. Kämpa för vadå? Jag vill börja ett nytt liv. Släppa taget. Bort med minnen. Hade jag varit rik hade jag eldat upp alla mina kläder och de möbler jag har. Lite bensin och en tändsticka. Köpt nytt. Skapat en själ i mitt hem. Har i alla fall nytt täcke, nya kuddar och nya sängkläder. Där finns inga minnen. Sömnen ska vara fri. Sängen är inte min från början. Den vill jag elda upp. Någongång ska den bort. Jag har försökt allt. Jag har varit maktlös. Jag har kämpat för allt. Barnens sinnesro, mina saker, min ekonomi. Nu har jag äntligen släppt taget och likgiltigheten ligger som en dimma. Någongång ska jag bli lycklig igen. Någongång. Jag är i alla fall på rätt väg att bara tänka sunda och friska tankar. Befrielse. Det finns gränser för en människa. Det finns ett "stopp, nu räcker det". Jag har kommit dit nu. Från och med nu ska ingenting negativt få påverka mig i den grad att jag tappar fattningen och inte känner igen mig själv. Jag vet idag att det tar en helvetes massa energi att kämpa för något som egentligen är ouppnåeligt. Det handlar helt enkelt om att köpa läget och gå vidare. Jag klappar mig själv på axeln för att jag är stark som en oxe i de allra sjukaste situationer. Jag kan bestiga ett berg på bara några sekunder, i värsta snöstormen. Bara så ni vet. Bråka du med mig? Varför egentligen? Säg vad du vill ha istället så får du det serverat på ett silverfat! Likgiltighet kan vara ett bra sätt att få vardagen att flyta. Det kan man inte tro, men så är det. Tom på känslor. Inte längre arg, inte längre besviken. Jag är helt enkelt tömd. Ska fylla på med positiva upplevelser, så blir jag mig själv igen:) godnatt alla. Kram