Lycklig är den som glömmer

det man inte kan förändra.

Jag vill glömma.

 Jag står denna söndag står inne på Lerums badpalats och försöker få upp mitt vattendjur till son. Samtidigt försöker jag hålla reda på  vart Meja sprang iväg någonstans, eftersom vi faktiskt bestämt oss för att åka hem efter 4 timmar. Stina samlar hennes hundra barn och vi försöker hålla ihop oss lite. Bra om ingen glöms på vägen liksom. Då hör jag mitt namn ropas från ett annat håll. Högt och tydligt så man kan liksom inte låtsas som att det är säkert någon annan som heter samma som jag... och hur vanligt är Paola...? Där står en förälder och ett barn. Ett barn som varit lärare för i snart två år. Där står jag i bikini. I vintervit hud och chokladbrun bikini. Tack så hemskt mycket. Inte trevligt alls. Usch! Nu springer läraren runt i bikini. Har aldrig tyckt att jag varit supernaken, förrän just då. Stina bara skrattade. Tack för stödet.

Stina glor ner i min påse och ser många ljusa godisar.

- Men va bleka! Ingen färg? Var är du rädd för? Sådär kan du ju inte plocka!

Jag glor ner i Stinas påse. Hon har massa med färg. Många mörka godisar.

Jag kommer också få mörka godisar i min påse. Jag har ju inte ens kommit till chokladen än. Choklad är det bästa jag vet...

Slutsatsen av detta är-....... ??

Kan man se såhär turist-turist-javisst ut? Ja, det kan man tydligen. Vi hade i alla fall det väldigt mysigt och jag är evigt tacksam för att en resa till Paris låg under granen:) Fantastiskt!!

Jag och Viggo intog första semlan. 12 februari ska vi äta semlor. Helst bara då va? Med tanke på hur nyttig den är... men det är gott. Inte hysteriskt gott men väldigt gott. Lite skillnad där. Hursomhelst så tycker jag på allvar att jag grundade semlan med vaniljkräm istället för mandelmassa. På riktigt tror jag detta. Såhär var det...

Efter gymnasiet jobbade jag på Västerhedsskolan. Där har jag lite hursomhelst, men denna gången var jag bara där ett litet tag och fick sedan ett erbjudande om att hjälpa en tjej att starta den 7 Eleven som ligger långt upp på Avenyn. Pernilla hette hon som startade den. Mycket trevlig tjej. Detta ställe skulle vara öppet dygnet runt, året om, vilket resulterade i att jag hade halva Park Lane inne i butiken varje fredag och lördag natt jag jobbade. Fick en hel del skamliga förslag, men även lite trevliga frierier och annat. Blombud och kärleksbrev var väl lite gulligt men att se ett och annat slagsmål, och då även med kniv, var väl den mindre trevliga biten. Speciellt när pastakylen gick i en miljon glasbitar. Vi var ju bara två små tjejer som stod där under natten. Inte så säkert kanske. Slutade med att vi hyrde in vakter från Jameson på nätterna. Det hjälpte mot både slagsmål och svinn. Enda butiken med krogvakter? Ja ja, hursomhelst var det ju semlorna jag skulle komma till. Många är allergiska mot mandel, men det var inte därför jag bakade semlor med vanlijkräm. Jag är inte jätteförtjust i mandelmassa på det där "stor-klick-i-mitten-sättet" utan såg att jag ändå fick vaniljkrämen på spritsar, så varför inte testa? Vid detta tillfället kan jag lova er att jag aldrig ätit detta tidigare och 7 eleven inte heller sålde semlor på detta sätt. Detta var 15 år sedan. Jag måste varit 19-20 år, för jag kommer ihåg att min kille som jag hade då, Janne, var lite grinig för att jag kom hem när han skulle till jobbet. Jag jobbade alltid natt. Antagligen för att lönen på dagarna var ett skämt. Inte så kul att ha ett förhållande med mig då kanske... Efter denna skapelse av bulle började jag sälja dessa, och herregud vad jag sålde semlor med vanilj. Helt hysteriskt. Borde haft patent:) Jag var ändå en tjej som bodde på Kungsgatan då, och sprang på carféer i tid och otid, och jag hade då aldrig sett en vanilj-semla --- så kan man inte säga att jag uppfann vanilj-semlan?? Eller?? ;)