Ja, det är så. Varje onsdag under ett avsnitt av Grey´s gråter jag.

Ibland gråter jag under hela avsnittet...fast hämtar andan i reklampauserna såklart.

Ibland gråter jag bara en liten skvätt.

Ni vet när det liksom smyger sig på, gör ont i halsen och längst ner i lungorna.

Det här är min terapi. Ett avsnitt och jag gråter ut lite skit och får plats

med lite nya minnen och får lite ny kraft.

Alla dessa sjukdomar som finns.

Det är ju bara en amerikansk serie, men visst blir man ändå tacksam för att man är frisk.

...dom får tycka som dom tycker....

men dom tycker fel.....

antal onödiga semlor:  1 st

Jag är helt tagen av den här bilden.

Därför lägger jag ut den igen.

Jag är inget stort fan av långt hår på killar,

men herregud vilken vacker kille han var då....