Alla inlägg den 21 mars 2013

Av Paola Loderini - 21 mars 2013 22:01

Idag var jag på brandstationen med mina elever. Togs emot av två vackra män i "lediga" brandmänkläder...oj.

Patrik 27 år och Joakim 35 år fängslade eleverna på ett sätt som gjorde att jag fick en massa beröm för en fantastisk klass. Jag åkte själv för min kollega och mentor för klassen var hemma med sjukt barn, så jag gjorde något man inte får. Jag åkte själv med 26 ungar. Sa inte detta till min chef, för jag hade fått ett nej. Lättare att be om ursäkt för något man redan gjort än att fråga och veta att hon säger nej. Hade inte vågat om jag inte haft en klass jag litar på så. Jag mår verkligen så himla bra på jobbet just nu:)


Hursomhelst fick jag tala om för barnen att om något händer på den 10 minuter bussresa dit. Exempelvis om någon hoppar av bussen på ett något klumpigt sätt och bryter benet, måste att lova följande:


"Händer det något måste Paola bli ankmamma och alla 26 elever bli hennes ankungar och följa henne på rad till sjukhuset för att exempelvis plåstra om en ankunge eller två."


De lovade givetvis detta och som vanligt var jag en mycket stolt lärare till barn som vet precis hur man beter sig utanför skolans gränser. Helt fantastisk.


Fängslande det där med män. Män som arbetar med människor, och framförallt män som arbetar för att hjälpa människor. Brandmän exempelvis. Två män som kan välja att vara översittande muskulösa allvetare. De håller ju ändå på med totalt livsfarliga saker och dessutom får uppleva saker vi inte önskar vår värsta fiende. De välkomnar med varma leenden och svarar barnen på ett så ödmjukt sätt att ja...man kan ju inte göra mer än att smälta. När den ena sedan säger.... "Paola är också en som arbetar för att hjälpa andra människor. Hon vill ju att ni ska ha en bra utbildning". Då kan man ju smälta lite till.... sedan säger ju en av mina små killar där i publiken... "Hon hjälper oss med matte.".... (Är det bara det jag gör.... tack för den... här sliter man som ett djur... och matte är det enda ni tycker att jag hjälper er med?) och inte nog med det... nästa kille säger... "Hon måste ju hjälpa oss, annars får hon inga pengar"..... (Öh... hade jag arbetat enbart för pengar hade väl ordet lärare funnits längst ner på min lista)... Fast 12-åringar tänker inte som vi. Tack och lov för det. Små vuxna vill jag inte diskutera med i klassrummet. Jag vinner ju ändå de flesta diskussionerna nu;)


Ett stort tack till männen på brandstationen och det var likom så trevligt att jag hade lust att skriva ett mejl "Mina elever har fler frågor att ställa... så kan man komma tillbaka?".... Lite desperat kanske...;)


Hej och hå vilken händelserik dag....





Av Paola Loderini - 21 mars 2013 21:53

.... ser nu i mitt inlägg att jag patar om familjer som består av mammor och pappor.


Det kan givetvis vara pappor och pappor, eller mammor och mammor, eller pojkvänner och mammor... eller ... ja...ni fattar ....Helt enkelt alla vuxna har ansvaret för barnen de lever med i första hand, och sina egna handlingar gentemot dessa. Visst är vi skitförbannade, ledsna och utmattade ibland, men vi själva har satt oss i den situationen.



Av Paola Loderini - 21 mars 2013 21:01


Klart man ska säga vad man tycker. Hade egentligen ingenting att skriva om... men nu fick jag det så det tackar jag för.


Någon har gjort en kommentar på min blogg. Slänger skit på mig och vågar sedan ínte gå ut med namn. Jag har inte så många att gissa på, men personen trodde väl inte att jag skulle våga spara kommentaren på min sida. Jag är inte feg och dessutom inte felfri. Jag har en massa fel och brister. Absolut! Den som är fri från synd kastar den första stenen. Ha! Finns väl inte många stenar som kastas då?


Hursomhelt... Mitt ex kommer upp då... Varför? Jag skriver inga namn. Vem jag citerar eller inte citerar under såna inlägg är lite upp till mig, och jag är tillräckligt smart för att inte göra det. Detta är ingen ovanlig kommentar i en skilsmässa... det kan jag lova. I alla separationer är det alltid någon som tycker att det är den enas fel..


 Jag har aldrig någonsin sagt att jag är felfri, jag har aldrig någonsin sagt att jag gjorde allt rätt i mitt äktenskap eller i någon relation alls faktiskt. Inte ens vänskapliga relationer. Jag har dessutom vid flertalet tillfällen svalt min stolthet så många gånger att jag till och med tyckt att den andra eller tredje personen har rätt att säga och handla precis hur han eller hon vill. Men när det gäller barn I ALLMÄNHET för att du ska fatta att detta inte är till mitt ex personligen utan till flertalet människor som klämmer till sina barn för att komma åt sitt ex. Det är inte okej. En dag växer barnen upp.... en dag ser det allt på ett mer vuxet sätt. Då kommer jag återigen stå där som jag nu gör. Jag lär barnen att ingen är felfri. Att man ska göra det bästa av situationen och försöka vara snäll och hjälpsam. Det är vad jag lär mina barn. De kommer själva göra sina misstag, och förhoppningsvis lära sig något av dem, men det handlar inte om att ta en spade från någon....som du så fint uttrycker dig... då har du liksom tappat fokus från det som är det egentliga problemet.


Om man ska tro på all forskning som finns om barn, där faktiskt flertalet forskare har kommit fram till samma sak, och dessutom klassat denna forskning till att vara något vi faktiskt tror på i detta land och även andra länder... Så är det faktiskt så (hör och häpna) BARN är LOJALA mot BÅDA sina föräldrar, OAVSETT vad som sagts eller gjort. De önskar inget annat än att pappa och mamma ska bo ihop, och om detta inte går, så önskar de att de inte bråkar med varann. De äts upp inifrån av något som vi föräldrar skapar. Har vi rätt att göra så? Har vi som föräldrar rätt att säga saker om den andra föräldern. Fula saker, lögner, sanningar som gör dom ledsna? Det spelar ingen roll om deras mamma hade varit en alkoholist på en parkbänk, eller om deras pappa hade mördat någon. De kommer alltid att älska sina föräldrar och alltid vilja ha deras uppmärksamhet. Varför tror ni annars att barn som kommer från tragiska hemförhållanden som misshandel fortfarande efter polisförhör säger att de vill bo kvar? Detta är inget jag hittar på. Detta är något som finns i både forskning och rapporter. Så, alla vuxna borde kanske ta och tänka till lite, innan de väljer sina ord och handlingar. Folk som tar min energi, dom bryter jag med. För att jag kan. Jag kan rensa bort alla människor i mitt liv som jag inte vill ha att göra med. Inte så svårt, eftersom jag är vuxen... Ett barn är ett barn.


Hoppas detta gav dig svar och jag ser fram emot din nästa kommentar. Ska bli väldigt intressant eftersom du valde att se det som att jag hängde ut någon, när det faktiskt handlar om barn i separationer.


Jag är inte den bästa föräldern. Det är jag verkligen inte, men jag är en förälder som försöker, och jag pratar bara gott om barnens pappa när dom lyssnar.... det är min skyldighet som förälder. De har inte valt sina föräldrar och de har heller inte valt att finnas. Det valde vi. Vi är skyldiga att se till att barnen mår så bra som möjligt.







Presentation


En blogg, helt enkelt....

Fråga mig

48 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6 7 8 9
10
11
12
13
14 15 16 17
18
19
20
21 22
23
24
25 26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards