Kinesiska i skolan... Självklart! Jag har en elev som är språkbegåvad. Hon talar perfekt svenska, fantastisk engelska, två kinesiska språk varav ett är mandarin och hon tänker välja spanska som tillvalsspråk. Vad säger fröken Paola om detta?

- Du kommer att kunna jobba över hela världen! Välja och vraka och din lön sätter du själv på ditt avtal! Go girl.

Hon tycker däremot att det är lite kämpigt ibland. Att stanna kvar i skolan för att kinesiskan som är hennes hemspråk inte ligger i samma block som hennes sista lektion. Vad gör hon av tiden? Hon läser sina läxor, så har hon liksom gjort detta. Varför var jag inte sån i skolan? För att jag inte hade samma förutsättningar. Mamma frågade om jag gjort läxan. Svaret var ju "ja" även om den inte ens låg i väskan liksom. Jag var ändå duktig i skolan... men jag gav inte ens 50 procent. Kanske därför jag har järnkoll på barnens läxor. Jag vet att de får mycket gratis senare i skolåldern om de verkligen koncentrerar sig....

Många föräldrar är idag livrädda för andra länders framkomlighet i världen. Kina är väl landet alla snackar om nu. Kina pumpar ut hundratusentals ingenjörer varje år. Det var redan sagt att Kina skulle vara världens största köpkraft år 2030... Nu är prognosen annorlunda. Redan 2016 är antagligen Kina världens största ekonomi. Inte i tal, utan köpkraft... men ändå. Folk som håller på med en sådan här statistik sa också att 100 miljoner kineser flyttar utomlands år 2020. Ny statistik säger 2015. Nära... nära... Ja, vad gör vi då? Vi ser väl till att ungarna kan välja mandarin tycker jag. Vi måste se till att våra ungar hänger med i den rekordsnabba utvecklingen. Skrämmande tycker många. Jag ser det såhär: Vi är ett pyttelitet lagom-land i en mycket, mycket stor värld. Jag älskar mitt land. Förstå mig rätt. Men jag tycker att det är så himla imponerande med det som är lite skrämmande... Spännande med nya vinklar på livet.

"Pappa säger att det är ditt fel att ni skiljde er"

Ja, det kanske det är.... det är ju bara den ena personen som är gift eller? Man är ju inte två som ska bry sig om varann utan man är bara en, och när denna personen känner att något är himla fel... När det första fröet är sått i denne person så är det ju enbart dennes fel att det gick åt helvete. Det spelar ju liksom ingen roll vad den andra har sagt och gjort...eller framförallt inte gjort i äktenskapet. Det spelar ju absolut ingen roll för det är ju bara en av dessa två som är skyldig till att ett äktenskap sprack. Ja, så kan man ju tycka..... starka åsikter att lägga på ett barn.... kan ju jag tycka. Men vad vet jag. Tydligen inte mycket....

Får ju lägga till här i inlägget att detta är allmänt för alla barn i separationer, där barnen får höra att det är den enas eller andras fel... blir ju ett herrans liv på folk annars. Detta är inget ovanligt problem, detta är något som händer i många separationer och barnen blir lidande...

Det var jag som sopade undan mattan från barnens fötter, om det är min skilsmässa ni är nyfikna på, och det är något jag får leva med och också förklara för barnen. Vi var dock två som var gifta med varann.

     Jag har aldrig köpt jeans på HM innan. Ska nog bli ändring på detta nu.

Mina första är dessa och jag har fått väldigt mycket beröm för dessa.

.... är helt enkelt smink. Hon går inte sminkad i skolan än, det får hon inte. Ibland tjatar hon till sig lite mascara och det är väl okej. Hemma och på discon däremot får hon greja med sitt utseende. Hon har en jättesamling och för mig blir det som att gå in i en godisbutik. Sist lånade jag både bodylotion och läppglans. (Det är ju ändå jag som köpt alltihop)...

Hursomhelst så hoppade hon på mig med en blå skimrande skugga. Jag blev lite rädd först, men det blev så här...

   Hon e rätt duktigt ändå..

Snyggt hår och snygg make....  

Jessica Simpson

Jag är mycket stolt! Söndagen den 17 mars 2013 är det exakt 300 unika läsare som klickat på "gilla" (man kan bara gilla bloggen en gång från ett FB-konto). Nu är det extra viktigt att ingen går och klickar på knappen igen.... om man gjort det innan, för då tar man bort sitt "gilla" och då blir jag lite ledsen.

 Fick en present idag. En sån där liten mini ipod som man sätter

fast på linnet när man tränar. Jag ägde en sådan en gång, men tillsammans

med mycket annat jag ägde försvann den i min skilsmässa. Den var inslagen i

ett papper så jag började ju svettas lite när jag fick paketet

samtidigt som jag valde ost inne på Coop... med tanke på storleken på asken....

Tyckte han nog var väldigt roligt.... en del roar sig lätt.

Tack så mycket i alla fall! Nu kommer det bli enklare att lyfta vikter.  

Blommorna köpte jag till mig själv, för att jag varit sjuk... 

  Jag äter mycket som jag inte borde, men något som jag verkligen äter mycket av är grönsaker i alla former och färger. Just nu byter jag ut vinäger och olivolja mot rapsolja och pressad citron för att variera lite. Idag blev det bara grönt. Smörstekta sockerärtor också....som bara får stekas mycket snabbt... Ska typ bara bli lite varma. Krispiga vill man ju ha dom.

Igår, lördag vid lunchtid, var då som jag faktiskt kände att den här megaförkyldningen/influensan går åt rätt håll. Var egentligen inte så dålig längre, bara vansinnigt trött. Irene och Lotta från Öckerö hade ju då biljetter till Arvingarna som skulle spela på Golfen på Hönö. Jag hade ju givetvis ingen biljett utan ringde helt enkelt till Lasseman och tyckte lite synd om mig själv för att jag minsann inte hade någon biljett och dessutom ingen som kunde ta mig till Hönö och tillbaka. Var inga problem. Han löste ju detta eftesom han är en mycket omtänksam man.

Jag, Irene och Lotta hämtade lite mat och åkte hem till Irene. Målade naglarna och åt oss mätta. Därefter hamnade vi hos Stefan. Vi tre flickor och Stefan sitter och pratar och helt plötsligt öppnas dörren och in väller hela Hönös befolkning. På tre sekunder hade denna lugna förkväll förvandlats till världens fest som inhöll allt från stora personliga presentationer med allsång till speed-dating. Stefan är  Irenes  fantastiskt roliga hjärta. Han är helt galen och man bara skrattar när man är med honom. Herregud, vilken kille! Hursomhelst mötte jag en massa roligt folk som jag helt och hållet glömt namnen på, men två tjejer hette i alla fall Pauline. Inte så vanligt.

 Vi går i halv snö-regn-hagel-storm till Golfen där jag tack och lov stod på listan.

In på Golfen, som är det enda stället som finns på Hönö och dessutom ett rätt sunkigt sådant....och där PANG! Världens ös. Herregud. En miljon glada festande öbor. En man tyckte att jag skulle ha kommit med en tolk, då jag faktiskt kom från fastlandet. En annan undrade om vi kunde rymma, eller åtminstone byta telefonnummer, och en tredje trodde på allvar att jag hette Josefine. Väldigt glatt folk måste jag säga...

 Jaha... du är från Göteborg...Hörde ni? Josefine här är från Göteborg!

(Tillhör inte öarna Göteborg?) och (är mitt namn svårt att uttala?)

   Irene, Lotta å jag

Det var i alla fall en vansinnigt kul kväll. Fick ju vänta med bandet, för jag kunde ju inte ta mig hem, men vi hann med färjan 03.50 Somnade samma sekund jag gick in med mina hårt dansande fötter genom dörren. Hade egentligen inte tänk gå. Irene hade jag inte träffat på hur länge som helt. Hennes kärlek var jag så himla nyfiken på också. Vilken fantastisk kille!

Från nedbäddad och olivgrön till färgen... till partyprinsessa. Inga problem alls! :)

Stort tack till Lotta, Irene, Stefan och Arvingarna för att ni fickl mig att bli frisk! I morgon väntar mitt fullproppade skrivbord på mig,... inte så kul.. men i morgon kommer mina kids. Saknat dom! Puss och kram!