Även om du inte tror på Gud, så kanske du tror på något annat. Någonting som är större än du själv. Någon kraft eller något som du inte direkt kan identifiera... men att säga "Jag tror på det jag ser, som jag vet"....Det är liksom inte riktigt rätt... för då är det ingen tro. Då är det vetenskap. En tro är en tro, det andra vet vi.

Ibland tror vi på något så innerligt att det blir vår "sanning". På både gott och ont. Ibland misstänker en människa en annan för någonting. ibland utan någon fakta på bordet, och då skapas ofta något som vi kallar för skitsnack. Vi värderar saker på olika sätt dessutom, vilket skapar en bild av människor som vi bara kan nå på ytan. Om jag exempelvis pratar med någon på jobbet, eller någon annanstans, som har åsikter om saker som jag tycker är helt otroligt fel, så blir jag väldigt färgad av detta, och tycker mig då veta så mycket óm personen att jag har kommit på hur denna människa är funtad. "Han är ju en idiot". "Hon är ju så otroligt ytligt". ... Alla har haft dessa tankar om andra människor... och somliga av oss har egentligen inte så mycket kött på benen.... utan vi dömer folk direkt. Ibland efter några sekunder eller minuter. Vi är duktiga på det, tyvärr. Att döma folk.

Men jag tänker prata om den goda tron. En tro som jag egentligen "fått" i våras. Jag har inte haft så bra kontakt med mitt inre. Inte alls faktiskt. Jag har varit den som "Tror på det jag vet". Jag har också befunnit mig i någon slags "Försök att minimera alla risker... lev tassande på tå om du måste".... Men i våras gjorde en kollega något för mig. Alldeles osjälviskt såg hon mig, under mitt skal. Ibland blir det bara så himla mycket av allt att vi glömmer av det där som faktiskt är viktigt. Att skalet, det vi visar omgivningen, går sönder lite.. ...Så hon bad. Hon frågade mig "Är det okej om jag ber för dig?".... Mitt svar "Jag tror jag behöver all hjälp jag kan få." Så frågade hon om det kändes konstigt... och det tyckte jag inte. Jag känner många som är troende. Vissa väldigt djupt, andra lite mer "amerikanskt" som jag brukar säga... (Med amerikanskt menar jag att det liksom är ett måste, eller en trend, att vara troende... och sedan går man liksom och drar en lina kokain och rånar en bank...sedan tar du en mikrofon och gapar "God bless you" )....Hursomhelst bad hon en bön för mig. Tre timmar efter den bönen hände någonting som jag på allvar aldrig någonsin hade förväntat mig. Någonting som jag faktiskt såg som omöjligt, och än i dag ser jag det som att något omöjligt helt plötsligt blev möjligt. Då bestämde jag mig att jag skulle ge den där tron en chans. Jag tror kanske inte riktigt på den typ av tro som bibeln eller olika kyrkor vill förmedla. Jag tror på att Kärleken är den absolut starkaste kraften på jorden. Den villkorlösa kärleken. Det är ju logiskt dessutom, ... ju mer du slösar med den, desto större blir den. Ringar på vattnet. Som prins Daniel sa till sin prinsessa på bröllopet... "Störst av allt är kärleken"... och det är min tro. Och karma. Är du inte snäll och kärleksfull, är du inte storsint och kan sätta någon annan än dig själv först. Då händer det heller inget gott i ditt liv. Jag tror i alla fall. Ni andra behöver inte tycka eller tänka som jag. Men idag, mina damer och herrar, har jag satt mig själv åt sidan för en annan person....(som inte är mina barn såklart... det gör vi ju hela tiden... för att man ska) Jag kunde vara egoistisk, säga saker som jag känner, hur jag upplever saker och hur orättvist jag ibland tycker att saker och ting är. Men det gjorde jag inte. Jag visade en annan sida av mig. Inte för att vinna... för tro mig.... jag förlorar. Jag förlorar stort. Men jag vet att jag i själen gjorde något bra. Jag kommer att må bra av det senare. För som jag sagt, i varje situation finns någonting fint. Någonting bra. Jag kanske inte ser det nu, men det kommer. Även om jag förlorar själv så vinner den personen något. Ibland får man backa och hoppas på ett ljus i tunneln.   

Så kom jag ihåg någonting en präst sa till mig för längesedan;

Det är ingen konst att be. Du behöver inte knäppa dina händer. Du kan sitta i en bil under rusningstrafik. Du kan steka köttbullar. Bara du tänker dina ord och samlar dig precis då, så räcker det. Tre ord är bra att använda, för ibland vet man inte riktigt vad man ska säga eller hur man ska börja. 

Tack-

du har alltid någonting att vara tacksam för, även om ditt liv just då inte är vad du önskar.

Hjälp-

ibland behöver du hjälp själv, och ibland behöver du hjälpa andra.

Förlåt-

det finns alltid något du gjort eller sagt som du kan be om förlåtelse för.

Ingen är perfekt. Ingen.

Hoppas detta kan inspirera någon i alla fall...

....och de visa orden "ibland kan du önska en bättre värld, men denna världen finns ju...."

   något trött

något brustet hjärta

på väg mot ett andligt liv....

Godnatt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu har jag ny bloggportal:        www.nouw.com/paooola ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 9926004046

  En förälder kom med ett armband och köttbullar på "köttbullens dag" idag.  En lyckligt lottad fröken! :)  Sötaste minsta köttbullarna.  ...