Det finns väldigt fina människor här i världen. Mina vänner Stina, Mie, Nettan, Mia, Anna, Cissi och Ramona kom till tjejfesten igår med en fantastiskt present till mig! Detta var ingen födelsedagsfest eller så. Vi var fyra värdinnor som hade bjudit in och ingen gäst skulle komma med några presenter. Men mina vänner påstod att jag fyllt år. Fyller liksom 12 augusti och har sagt att jag absolut inte ska fira eller ha några presenter. Min pojkvän var bortrest på min födelsedag, dåvarande pojkvän tyvärr, så en vän tog ut mig på middag. Det räckte. Jag ville inte fira. 

Hursomhelst tror jag nog också att mitt lilla brustna hjärta spelade en viktig roll i inhandlandet av present, och kära nån vad jag blev glad! De läser givetvis min blogg och vet att jag älskar dansk design och Dyrberg & Kern gör ju fantastiska smycken! Kolla här!

Ringen är så jäkla snygg så man dör!

   Nu blingar jag åt alla håll och kanter:)

Jag vill tacka mina fantastiska vänner för dessa ljuvliga juveler och

jag är så glad att ni kom, och jag älskar er allihop!

Ni har så varma hjärtan och jag är rik som har er i mitt liv.

Sedan att gänget från Partille fifflar med bordplaceringen får väl vara förlåtet då;)

Love you!

Det är lite roligt när sms kommer helt åt helsike fel. Sen är det lite roligt när människan som skickat fel, tror att han kan liksom spinna vidare på det, eller så är det helt enkelt så att det egentligen inte var så fel skickat... men då är det ett mycket konstigt sätt att försöka få en tjejs uppmärksamhet på. 

Hursomhelst sitter jag inne i mitt arbetsrum, där egentligen inte elever ska vara, för någon av oss kan sitta i ett samtal som inget barn ska höra. Denna gång var det bara jag därinne och min telefon fungerar så att när någon skriver ett sms börjar texten rulla. Den syns. Jag har liksom inget att dölja så min telefon ligger ofta synligt framme på jobbet. Tre av mina tjejer står och pratar med mig samtidigt som jag ser att en text börjar rulla i telefonen, en text som gör mig riktigt generad. Jag kan då tala om att jag mycket sällan blir generad. Det krävs väldigt speciella ord eller någon väldigt betydelsefull person i så fall.

" Godmorgon. Tycker att du ska smita hem till ditt så kommer jag förbi en sväng. Fan vad jag vill ha dig.... (och sen kommer här en text som mycket detaljerat talar om vad han ska göra om vi ses... och den är så detaljerad att jag inte kan skriva den här för mideråriga kan faktiskt läsa denna blogg).... Vad har du på dig nu? Hälsningar Martin.""

Direkt efter detta sms, som jag var tvungen att läsa upp för mina kollegor och skratta lite, kommer nästa...

"Nej, nej!! Det blev galet fel!! Ursäkta mig!!"

Han skickar detta sms två gånger, antagligen för att jag inte svarat, och för att vara säker på att det kom fram. Kunde ju inte sluta skratta. Stackars människa, tänk om han skickat detta till sin chef! Eller mamma! Jag tänkte ju att nu får jag lugna ner honom lite så jag skrev tillbaka:

"Det där blev lite tokigt ja. Lycka till och hoppas du skickar till rätt person nästa gång:)"

Nu tänker ju jag att nu behöver han inte skämmas och nu kan han skicka till den där tjejen som han egentligen ska skicka till. Känner två Martin och båda är väldigt lyckliga i sina förhållanden. Men då kommer nästa sms:

"Ja, det blev fel. Mixade ihop siffrorna. det blev galet"

Jag svarar ju inte igen. För han har liksom redan förklarat och jag skiter väl i det. Det var väl tur att detta kom till mig och ingen person som han skulle få skämmas inför i all evighet. Men då kommer det ett nytt sms efter 30 minuter...

"Var hamnade jag egentligen?"

Nu tänker ju jag att vad spelar det för roll? Huvudsaken är väl att han visste vem som skulle ha det egentligen. Inte var det till mig i alla fall, men om han absolut måste veta så skriver jag:

"Hos en Paola"

Nä men då får jag ytterligare ett sms:

"Nä men vad trevligt, det var ju rätt kön i alla fall. Hej Paola! Hur e det?"

Tror män på allvar att en kvinna skulle gå igång på ett sexigt sms som var menat till en helt annan? Är detta ett litet "nötigt" sätt att försöka få någon på kroken? Eller var det helt enkelt så att en alltför nyfiken kille som redan hade en tjej skulle se om han kunde få lite mer uppmärksamhet... Det får vi aldrig veta, eftersom jag inte svarade. Eller så var det helt enkelt en trevlig och artig kille som sänt sitt lilla meddelande lite fel. Jag och mina kollegor tyckte att det var vansinnigt roligt i alla fall. Så, Martin, du gjorde vår dag lite rolig. Se till att kolla siffrorna nästa gång. Med tanke på vad du skrev kanske jag borde sälja ditt telefonnummer till någon kvinna som varit utan partner en längre tid.

Borde kanske svara: Jo det är bra tack. Jag är 89 år och sitter på hem, men vill du komma och hälsa på skulle jag bli väldigt glad. Längesedan jag hade sex se du....

My song to you

http://www.youtube.com/watch?v=wUzUfxqIkjY

Går tidigt från jobbet. En bön för mig. Den värmde. Tack. Kramar och går. Sätter mig i bilen. Tomt. Ont. Nödvändigt. Smärta är bra. Jag vet. Något jag måste igenom. På andra sidan, när jag kommer dit, kommer jag bli hel igen. Två år, lite mer. Lång tid. Lång tid att kämpa.

Tiden jag gav. Jag sårade, jag gick. Det var det jag gjorde. Jag gick. Jag var tvungen. Förlåt. Det var då. Min familj gick sönder. Jag fick välja. Jag valde livet. Jag valde att känna. Jag valde att bryta ett löfte till Gud.

Jag fann en känsla. Jag var vackrast. Jag var ”den”. Jag var någon. För någon. Betydde allt. Jag fann en pusselbit. En bit som då gjorde mig hel. Jag var en sökare. Jag fann. En tappad pusselbit. Jag försökte vårda den. Jag höll den i min hand. Varsamt. Någon rörde och det blev skakigt. Jag höll då hårdare. För hårt. Knogarna blev vita. Jag kramade. Så hårt att den gick sönder. En liten stund var pusslet helt. Jag var hel. En liten stund. Just då. En liten stund, en liten del.

Knäpper mina händer och undrar. Prövningar. Jag söker igen. Svaren jag aldrig fick, förståelsen ingen gav mig. Det enda jag har är tid och kraft. Tiden ska läka, kraften ska visa vägen. Förvirrad. Ensam. Tom. Kroppen tar smärtan den kan bära. Resten är förnekelse. Erkänner. Känner. Det gör ont.

Det bästa av allt. Jag är någon själv. Jag är ”den” för mig.

Jag vill ha en hand på min kind. En blick som inte vänder. Ett hjärta som är starkt. En famn. Känna mig liten, känna mig trygg. En hand som aldrig släpper. Jag har upplevt. Jag har sett. Den finns. Jag är ingen sökare. Jag var. Jag har funnit ett svar. Jag behöver aldrig söka mer.

Jag nöjer mig aldrig med mindre. Jag söker ingenting. Ord som tidigare smickrat. Bekräftelse. Ord som jag ständigt sökte. Orden rinner av som vatten. Jag känner ingenting. Jag har sårat i mitt liv. Jag vill inte göra det igen. Jag behöver ingen bekräftelse. Behöver vara själv. Jag är ”den” för mig. Jag ber om respekt. Respekt för sorg. Mycket har hänt under lång tid. Mycket fint. Mycket jag gärna varit utan. Jag är inte den jag var. Jag behöver ingen bekräftelse. Jag är vilse, jag vill inte bli hittad. Visa mig den respekten. Tack.

Respektera ett brustet hjärta. För kärleken och för två barn. Respektera att det tar tid. Jag är inte skyldig att förklara. Jag står inte längre i skuld. Jag bad om förlåtelse. Jag har tagit mina straff. Nu börjar mitt liv. Ett skuldfritt liv.

Skrivbordet perfekt i ordning. Det är en storm på insidan. På utsidan perfektion. En kram. Då brister det. Det brister igen. Ett fint ord. Jag tar ingenting till mig. Jag vill bara gå.

I bilen. Tårarna rinner. Det känns bra. Har svalt. Tappat räkningen. Jag svalde igen. Jag var ensam. Tårar föll. Jag bad om ett mirakel. Jag bad om att få glömma, inte känna. Men jag vet att det är viktigt. Jag ska ha ont. Jag ska känna. Det gör mig till den jag är idag.

Tack för mitt liv. Jag ska vårda det bättre.

Förlåt för mina tankar som gör att jag går vilse.

Hjälp mig att stå ut.

-----------------

Tro, hopp och kärlek.

Paola

Tack snälla syster för en trevlig middag med god porterstek!

När ni kommer hit ska ni får smaka på min musselpasta! Hemligt recept:)

Det är skrämmande siffror att höra att var tredje kvinna har sömnproblem, eller sover dåligt. På grund av den stress vi alla lever i. Milda makaroner! Var tredje kvinna. Då ska jag tala om för er vad en mycket duktig psyko-läkare sa till mig en gång när jag trodde att jag i förebyggande syfte skulle gå dit, för jag kommer minsann att promenera rakt in i väggen. Jag hade då skrivit ner allt på en liten skrynklig lapp, med kaffefläck, vad som tyngde mig just då. Om jag jämför idag är väl den lappen ganska så klen, men hursomhelst så gick jag dit.

- Jag kommer att gå in i väggen!

- Jasså, det säger du. Varför tror du det?

- Kolla här. Förstår du vad jag går igenom? Detta är ju sjukt!

(Läkaren läser lappen, tror jag, för det går väldigt snabbt innan hon lägger den på bordet)

- Hur tänker du lösa detta?

- Jag vete faan! Det tänkte jag att du skulle lösa för mig!

- Hur?

- Ja, men jag känner en del som knaprar på piller och det kanske hjälper.

- Du vill knapra på piller?

- Vill!? Det vill jag verkligen inte! Det är väl inget man vill!? Man kanske måste! För att överleva liksom!!

- Nu förstår jag inte riktigt Paola.

- Jag har två barn! Jag måste orka för dom! Vad händer om jag brakar ihop? Det blir ju katastrof!!

- Är detta din första livskris?

- Livskris?

- Ja, har du upplevt liknande tidigare i livet.

- Nej. Jag är väl rätt glad och naiv, och tänker inte så mycket egentligen.

- Hur sover du?

- Jag sover.

- Hur?

- Jag somnar och vaknar på morgonen. Borde kanske sova lite mer. Fler timmar.

- Du vaknar inte på natten?

- Nej. Har jag somnat sover jag som en björn på vintern.

- När du ska somna in? Har du svårt att somna?

- Nej, inte direkt.

- Då så. Du ska inte lägga locket på med piller, du ska bearbeta.

- Jaha. Locket på?

- När du väl slutar äta medicin så kommer problemen tillbaka.

- Men jag är trött. Inte speciellt glad heller. Väldigt trött. Varje dag.

- Börja ät. När du väger som du ska kommer orken tillbaka. Då kan du bearbeta problem.

- Låter väldigt enkelt.

- Första tecknet på att något är fel är när du har sömnproblem. Det har du inte Paola.

- Nä...

- Så jag behöver inte träffa dig igen.

- Nähä. Ska jag bara gå hem nu då?

- Det är väl en god idé.

Jag gick hem. Utan ett recept och var faktiskt nöjd över att jag inte hade problem med sömnen. Så vad gör man du ifall sömnproblemen kommer med posten.....

1. Oroa sig med måtta. oroa dig inte för vad som kan hända eller det som redan hänt. Oroa dig för det som är verkligt. Bena ur problemen. Ta tag i ett i taget, om det går.

2. Bit inte alltid ihop, utan bli förbannad! Få ur dig skiten helt enkelt och gå vidare.

3. Fly inte. Fejsa problemen. De försvinner inte om du flyr. "Bättre fly än illa fäkta" är inte alltid så bra.

4. Skyll inte ifrån dig. Ta ansvar för dina handlingar. Även om du skyller ifrån dig så vet du innerst inne att du gjort något som inte är rätt. Det kommer att gnaga ända tills du är ärlig mot dig själv.

5. Ge inte upp. Känner du att du vill ge upp är målen satta för högt. Delmål är bra. För höga mål kan få dig att känna ännu mer stress. "Allt-eller-inget-tänk" är inte så himla bra.

Nämen ser där ja! Nu gosar vi med kudden så lever vi efter dessa 5 regler. Lätt som en plätt;) Än idag har jag inte blivit drabbad av sömnproblem. Det är ju så fantastisk bra. Men jag är ju en fantastisk kvinna också! :)

Godnatt

(Fan, bröt just nageln på ett sånt där läskigt ställe så om jag drar loss den försvinner halva fingret!)

JAG HOPPAR ÖVER HATTEN!

ALLT ANNAT KAN JAG GÄRNA CHOKLATISERA MIG MED!