Lagade middag till folk, och fick förflytta min middag. Ja, så kan det ju vara ibland. Ta middagen under armen och promenera iväg med den. Ringer Johan och be honom ta med en flaska vin och simsalabim har vi skapat ytterligare ett minne att skratta åt. Fantastisk kväll. 

---- och Ronaldo kan ni bryta benen på.... sen kan ni lägga honom i min säng;) . Som Linda sa... ett benbrott läker ju inte på några månader.... passar ju bra.... Ska ta väl hand om honom. Lite synd att vårt kära Sverige inte kunde ta sig längre än sähär. Vi har ju ändå vår Zlatan. Ni vänder kappan efter vinden! Ni som gapar och skriker på FB om att han är en sopa. Ni älskar honom när han levererar.  Handen på hjärtat, han är en av världens bästa spelare. I samma kategori som Ronaldo och Messi. Shut the fuck up. Han är en stjärna.

Ni som skickar "viktiga" mededlande på FB. Jag är hemskt ledsen men jag svarar ju ofta inte. Ibland svarar jag två veckor försent. Problemet är att det som är viktigt att säga måste skickas på sms. När någon skickar på FB så blinkar en lampa helt hysteriskt på telefonen. När jag är på jobbet så klickar jag bara bort det. För att det stressar mig. Även om jag är hemma och håller på med annat. Då klickar jag bort det. Det försvinner inte men jag glömmer läsa. Därför kan det stå att jag läst, men ofta har jag inte det. Så bli inte besvikna för att jag inte svarar. Det är inte för att vara arrogant eller nåt... Så skicka sms om ni inte kan vänta på svar.

Love is only as deep as the risk you take

   Kan man välja och vraka....

   Eller vill jag helt enkelt bara bära en fantastisk klänning?

Hm... det där har jag inte ens tänkt på.

Borde kanske bara köpa en klänning och springa runt med den på stan;)

Nästa steg i processen (en nivå högre) är sorg. Mycket kritisk till detta! Varför kommer detta steg nu när det skulle kommit från början? Sorg drabbas du av direkt när du mister någon betydelsefull. Givetvis. Jag gick på en föreläsning om just att bearbeta sorg redan innan jag hade Bruce Fisher´s bok i min hand. Detta är något som du jobbar med hela tiden. Mer eller mindre.

Nu kommer detta att bli ett positivt inlägg för jag har redan bearbetat min sorg. I alla fall till den grad att jag kan känna mig glad och trevlig igen. Det är dit du vill komma. Det gör väldans ont på vägen men du kommer dit. Jag lovar på heder och samvete. Det ska göra ont! Annars bearbetar du inte det du ska! Lyssna nu riktigt noga!

Du kan ta en genväg om du vill. Hoppa över sorgen och låtsas som att du inte behöver vandra rakt igenom. Detta är ett val du gör. Men då ska du också veta att om du väljer den vägen kan du drabbas av psykosomatiska sjukdomar! Googla på det så fattar du att du inte vill hamna där på grund av att du inte bearbetat saker och ting. Våga prata och våga gråt. Fixar du det så har du vunnit hälften.

”Om du inte blir herre över din sorg kommer sorgen att bli herre över dig.” Detta kommer inte att ske om du förstår att känslorna du har är naturliga och du håller alltså inte på att bli galen. Även om det kan kännas så.

Dessa symtom hade jag:

-          Klump i halsen och tom i magen

-          Ingen aptit alls

-          Trötthet

-          Sömnlöshet

-          Rastlös

-          Koncentrationssvårigheter

-          Nära till gråt

Alla dessa symtom är i dagsläget borta. Därför vet jag att det fungerar! Dessutom vägrar jag få en massa sjukdomar på grund av det här! Tänk att detta arbete tar en liten del av ditt långa liv. Du har tid och du har kraft att göra det här. Jag gjorde det och jag är inte starkare än någon annan.  Bara jävligt envis.

Sedan finns det symtom som enligt boken är vanliga, men som jag inte upplevt och heller inte kan uttala mig om.  Jag tror däremot att om du har självmordstankar som påverkar ditt omdöme. Alltså om du medvetet trycker plattan i botten för att du någonstans hoppas på att köra av vägen och dö, då tror jag att du behöver hjälp! Mer hjälp än en bok eller den här bloggen.

-          Självmordstankar

-          Fantasier om att du ser/hör ditt ex

-          Snabb viktökning, enorm aptit

-          Depression

-          Humörsvängningar (jo, det har jag nog haft förresten)

-          Bristande kontakt med dina känslor

-          Bristande intresse för sex

-          Tappat greppet om verkligheten

Detta gjorde jag, och jag måste ändå säga att det funkade för mig.

Gråt. Som fan. Jämt och ständigt. Ingen människa kan vara stark om den inte vågar visa sig svag säger jag! Är inte det lite häftigt att våga gråta? Jag tror jag har gråtit hos alla mina vänner. Nästan i alla fall. Jag har pratat, och ältat och pratat. Hjälp vad jag har pratat!

Skriv ett brev och säg ”Adjö och tack för den här tiden”- Jag ville ha ett fint avslut så jag skrev ett väldigt vackert brev. Till och med så modig att jag läste upp det framför honom. Utan att gråta! Är det ett svin som lämnat dig så skriv det han är värd, men kom ihåg! Det är aldrig en persons fel att två människor går isär. Jag rekommenderar att man skriver det fina som varit för då minns man det fina mest och mindre risk för att bli bitter. Något fint finns att skriva, eftersom du en gång faktiskt valde honom. Glöm inte att du var kär!

Våga se ”outside the box”. När jag blev väldigt ledsen så märkte jag att jag fick mer kontakt med min andliga sida. Jag började tänka ”allt har en mening, jag ska lära mig någonting på det här”- helt plötsligt var jag delaktig i en massa olika möten, föreläsningar och enskilda samtal som öppnade ”mina kanaler” som en vän säger. Jag fick nya vänner som hade annat att säga. Jag blev dessutom mer nära vänner jag tidigare haft lite på distans.  Mer mottaglig för annat än det vi ser och kan ta på. Vilken tro du har spelar ingen roll, bara du har någon tro som du kan hålla fast vid när det känns bedrövligt. Jag blev mer ödmjuk. Mycket mer ödmjuk.

Lycka till!