Jag har inget trevligt att berätta för det jag gör just nu inte är särskilt trevligt.... Ni kanske vill veta något om kolets kretslopp eller vad ett ekosystem är? Nähä inte det... för det är vad jag gjort de senaste timmarna här. Kul liv. Kul söndag. Mina sovtider har varit totalt katastrofala, men jag har ändå ätit en massa mat och sprungit i skogen. Enbart för att inte mitt italienska temperament ska ta över här hemma. Mina barn har anpassat sig till mina studier. "Nu är det ingen idé att prata med mamma, för hon hör inget och ser inget ändå". Söta

Mina barn. Fantastiska på sista tiden. Meja är av någon anledning så full av energi och påhittig. Sedan att hon tjatar om att vi ska ha en katt varenda dag är väl sådär stimulerande. Hon har fortfarande inte fattat att jag inte tänker ha en katt. Dessutom bor hon här varannan vecka, så vem ska ta hand om katten när hon inte är här. Jo, det kan man väl räkna ut med någon enstaka hjärncell. Inga fler djur. Nu är vår familj djurfri. Även om pedagogiken säger att barn ska ha djur så är det ett nej. Hamstrarna är borta och hunden är hos hennes pappa. Där kan pedagogiken blomstra. Jag säger nej och that´s it.

Så har vi Viggo. Satt och smygtittade på honom förut. Vuxit och blivit stor. Jag har visserligen blivit stenhård, och det finns liksom inte så mycket utrymme för att tänja på gränserna då. Gränserna sitter och så är det. Han är minst, 6 år vid separationen, idag 9. Har haft svårast att acceptera att pappa och mamma inte lever ihop,och ännu svårare att acceptera att mamma gick vidare. Han har fått leva lite friare än vad han borde fått, på grund av mitt dåliga samvete. Detta har han ju utnyttjat till max kan jag ju säga också när jag ändå håller på. Där grävde jag väl min egen grav kan jag ju tala om. Mitt fel alltihop. Men det gick att vända. Vi har diskussioner och han blir arg, men inte alls på samma sätt som tidigare. Jag har väl alltid vetat att barn mår bra av tydliga gränser, och jag har inte levt som jag lär där. Han mår bra, och det gör jag också:)

När man ska städa upp i sitt inre måsta man också titta lite på sitt yttre. Barnen är mitt yttre men mitt inre styr dom. Hur ser det ut´? Vad vill jag förändra och vad måste vi som familj förändra? Jag tänker inte ha en massa onödig skit som hänger på mina axlar. Jag tänker städa där det behövs städas. Idag fick jag städa upp i en väns inre, eller hjälpa till att städa lite. Hon är mitt yttre, men påverkar mitt inre givetvis.

Jag tror att jag borde skriva en bok när jag kommer på sånt här! ;) Någon gång ska det bli en bok av allt jag lärt mig på min inre resa. Jag blandar fyra olika processer i en nu. Helt galet. En annan vän ringde idag och frågade om jag typ "läxar upp mig själv" när jag håller på såhär. (Han läser min blogg)... Och ja, det gör jag nog. Liksom ger mig själv en knuff i rätt riktning. Sedan tycker han att jag kan vara lite hård mot mig själv i vissa lägen. Att jag typ blir skitförbannad bara för att jag känner något jag inte vill känna, eller gör något som jag inte vill göra. Håller nog med honom där. Jag tillåter mig kanske inte att göra så många "snedsteg" just nu... men det kommer när jag hittat balans. Nu går jag "all in".

Jag ska egentligen skriva fortsättning på steget "självaktning", men jag tyckte att det räckte att rabbla upp saker som man gillar hos sig själv. De övriga stegen inom detta område är mer till för de människor som gömmer sig hemma och på riktigt tror att de inte är kapabla att hitta ut till vänner och kärlek. Det var ganska så mycket och ganska så tungt, och jag befinner mig inte där alls, så jag tänker inte lägga någon energi på detta. Mycket psykologsnack. Om ni som föjer processen absolut måste veta så skriv till mig så kan jag berätta i stora drag. Bästa medicinen är väl att tacka ja till allt som är kul. Skratta! Så gjorde jag.

Denna dagen är så jävla tråkig.

Det regnar hela tiden.

Jag tycker bara att allt är tråkigt idag!

Borde kanske färga håret?

Eller nåt....

Fuck this day!

Becksvart ute. Ingen är vaken! Jo, alla som festar loss på Göteborgs vackra gator i gatlyktans sken. Jag läser kemi. Klockan är 01.15 och känner ingen trötthet. Vänt dygnet rejält. Livsfarligt med julledighet för oss lärare. Första veckan på jobbet kör jag järnet utan sömn. Varje gång. Lär mig aldrig. Men det jag faktiskt lärt mig nu är en del kemi. Börjar bli intressant ändå.

Allt  på jorden, alla organismer hänger ihop i fantastiska kretslopp och bindningar. Det är rätt häftigt när man tänker på det. När jag sitter och säger en del barnförbjudna ord för att molekyljäveln inte fastnar i huvudet, så finns det annat i kemin som faktiskt är intressant.

Varför är det egentligen viktigt att skydda sig mot UV-strålning? På kemispråk är det så att den energi som finns i synligt ljus räcker till för att lyfta upp elektroner från yttre skal och vissa bindningar. Den högre energin, alltså UV-ljuset, påverkar elektronerna starkare än vanligt synligt ljus, och därmed bryts dessa bindningar och molekylen förstörs. Om detta skulle ske med en DNA-molekyl kan informationen i värsta fall förändras. En sådan förändring i DNA kallar vi mutation. Denna strålning är ultraviolett och har kortare våglängder och därför mer energi än den violetta strålningen. Ni fattar va? Det är egentligen inte så svårt att förstå. Inte ens för mig som hade ett kemibetyg som sänkte mitt medelvärde med en del steg. Ångrar mig nu att jag sov på lektionerna.... om jag ens var där.

Drar vi då detta lite längre så finns det två teorier om hur liv skapades på vår jord. UV-strålningen fanns innan växterna och eftersom växterna producerar syre som är nödvändigt för liv så kan man ju faktiskt undra.... men det fiffiga är då att livet skapades först i vatten. Rent vatten absorberar inte ljus, men tar faktiskt upp UV-strålning. Vattnet blev alltså skyddet för de första organismerna på vår jord. En annan teori säger att organismer fick skydd i sprickor i berg, där UV-strålning inte kunde nå.

Ja, men där glänste jag som en stjärna! Känner mig rätt häftig nu. Eftersom jag ändå glänser som en stjärna kan jag tala om att syreatomer bildas av stjärnor. Inte vår sol, utan större stjärnor. När det gäller vår lilla sol, så lyser den på grund av att grundämnet väte omvandlas till grundämnet helium. När väte omvandlas till helium frigörs enorma mängder energi. Denna energi gör så att solen vräker ut värme och ljus. Bara en bråkdel av detta når jorden såklart.

 Paola Månsson

Professor och doktorand i biofysikalisk kemi

Kemiska Institutionen

Lunds universitet