Kärlek.

Jag läser nu 13:e steget i min bok som är så fantastisk. Nu kommer inte en massa skor och fina klänningar, och inte heller en massa roliga minnen och händelser i mitt pågående. Dags att länka till mitt inre. Jag gör ju det ibland för att ha fötterna på jorden och mina tankar i balans. Detta är första delen av kapitlet KÄRLEK.

Citat från boken:

En cynisk definition på kärlek: ”kärlek är den varma känslan du får gentemot någon som tillfredsställer dina neurotiska behov”.  Detta är snarare en definition på en brist, eller något som saknas hos dig själv.

När du säger ”Jag älskar dig” till någon och faktiskt förväntar dig, eller önskar innerligt att få dessa ord tillbaka, handlar mer om dig själv än om personen som du vill ha orden av. Jag har tidigare pratat om den villkorlösa kärleken, den kärlek du ger fast inte förväntar dig någonting tillbaka. Det är häftigt att boken tar upp detta, när jag faktiskt har läst om det så innerligt många gånger tidigare. Att vara förälder och älska sitt barn, oavsett vad barnet gör eller säger, det är villkorlös kärlek. Självklart kan man komma till din villkorlösa kärleken i ett förhållande också, men många människor blandar ihop den sortens kärlek med den kärlek som ställer en helsikes massa krav.

Jag tänkte på det senast idag när jag lunchade med en vän. Jag pratade just om detta. Jag kan nog med handen på hjärtat säga att när jag var gift så var jag en fru som väldigt sällan gnällde och ställde krav. Ändå hade jag en man som hade rätt många resdagar per år. Jag kan jämföra med förhållanden jag tittar på idag, och ser ofta att det är väldigt mycket taggar åt alla håll och kanter. Jag var inte den bästa frun, det vill jag absolut inte påstå, men min dåvarande man som jobbade extremt mycket ”fick” även göra sina skidresor med grabbarna, eller vad det nu kunde vara, utan att jag sa något annat än ”Hoppas ni får skitkul”. Detta för att jag inte tror på att man ska missunna människor saker och ting. Han var likadan mot mig. Det fanns perioder när jag var sjukt trött på familjelivet och hellre åt på restaurang med vänner på helger, och jag fick inte ”äta upp” det efteråt. Jag tror ingen av oss sa under det 13-åriga förhållandet : "Det får du inte".

Det där med ”Nu har du varit ute, nu är det min tur”…. Eller ”Jag bytte blöja de senaste fyra gångerna, så nu får faktiskt du göra det”…. Dessa påpekanden går bort. (Jag tål kritik så på mig bara). Gnäll inte för sådant som redan hänt! Om killen varit på skidresa med grabbarna i en vecka har han troligen haft skitkul. Om du älskar honom vill du att han ska ha skitkul, eller hur? Det är villkorlös kärlek. Om du sedan vill åka med tjejerna på spa så ska han givetvis också unna dig detta också. Den villkorlösa kärleken blir ju bara bra om den är ömsesidig. Jag tror istället på att planera in möten.  Om den ena måste tokjobba i två veckor kan det vara lämpligt att bestämma att just lördagen mellan dessa två veckor borde vi göra något ihop, bara för att ses och hålla liv i det vi har.

Mitt äktenskap gick ju inte så bra, eftersom jag är skild sedan tre år tillbaka. Men just den här biten, att unna den andra något för att du i hjärtat vet att hon eller han blir gladare av det, den biten skötte jag snyggt. Jag gjorde det dessutom omedvetet, efter som jag antagligen är den här personen från början, och det var inget jag behövde lära mig att vara. Tror det är en av mina bättre sidor i ett förhållande. Jag var mest med barnen, och jag älskade att vara med barnen. De gånger jag reste, vilket var ofta, var alltid med familjen. Han reste med både jobb, kompisar och familj. Han var inte lika mycket med barnen, men någon måste också jobba för att hus, bilar och annat ska betalas. Det handlar alltid om att ge och ta. Funkar inte detta blir du bitter till slut, och då håller det inte i alla fall.

Tänk vad klok jag kan vara, som inte ens befinner mig i ett förhållande! ;) Nä, jag har mina fel och brister som alla andra, men just den här biten är rätt bra att ta till sig, och det handlar egentligen inte så mycket vad din parner gör, utan det handlar helt enkelt på ditt sätt att se på saker och ting.

Dags att inventera dig själv!

godnatt !

      Otto umgås hellre med alla kidsen än att umgås med oss vuxna.

   1999 kr   3499 kr   799 kr

Jag hade Linda, Jocke och Otto här på tacomiddag i fredags. Med tillhörande barn. När gästerna hade gått hem ringde killen som jag skulle träffa på lördag kväll. Detta samtal blev lite… ja vad ska jag kalla det…lite ”luddigt”. Förstod liksom inte mycket av vad han egentligen ville komma fram till, men jag analyserade inte så mycket, utan tänkte ”Ja, han är ute med sina vänner, och det blev kanske en droppe mer än vad det skulle bli. Gulligt att ringa, vad det nu var han skulle säga?”.

Lördagen kom, och jag lämnade barnen till deras pappa för att de skulle ta ett flyg till Italien på eftermiddagen, och spenderade sedan några timmar på Carros salong. Hade glömt min telefon hemma, vilket var en befriande känsla. Jag borde vara mer ”icke-anträffbar”. Körde sedan Carro till sin bil som befann sig hos hennes äldsta dotter på andra sidan stan, och åkte sedan hem. Missade samtal och sms från höger och vänster, men inte från kvällens dejt… konstigt. Skickade ett sms och frågade om planerna var ändrade, men fick då inget svar. Klockan 19 tröttnade jag och tyckte då att Otto minsann istället fick förgylla min kväll. Tänker liksom inte sitta och vänta vid en telefon. Otto kom och hämtade mig, vi handlade lite mat och drog hem till honom. Jag var uppklädd givetvis, eftersom man aldrig vet vad som händer. Detta innebar att jag hade ett par stövlar som enbart passar till sena kvällar och nätter, och absolut inte när det är dagsljus ute. (Återkommer om detta).

Hemma hos Otto lagade vi mat ihop och såg de sista delarna av melodifestivalen. Vi hade inte så bra koll på låtarna så vi hann bara konstatera att Sanna hade en ljuvlig röst och rätt pampig låt. Dessutom är hon skitsnygg. Martins låt ”När änglarna går hem” var ju faktiskt en schlagerlåt, tycker jag, och eftersom jag inte hört någon annan låt denna kväll fick jag helt enkelt rösta på dessa. Otto var mer intresserad om Sanna var gift eller om hon kunde tänka sig att komma hem till honom en stund.

När jag sitter där i Ottos soffa, och faktiskt säger ”Har jag blivit totalt dissad? Detta kan liksom inte hända mig” tycker Otto att jag ska hoppa ner från mina höga hästar och faktiskt inse att om människan inte ringer på hela dagen, när detta var bestämt, så är jag nog dissad och får helt enkelt leva med detta. Det tänker jag definitivt inte acceptera, utan man hör av sig om man är en normal människa och han kan flyga och fara om han vill. Då ringer telefonen. Klockan är över elva och jag undrar ju givetvis vad det är frågan om. Förklaringen var att hans mobil hade varit spårlöst försvunnen hela dagen tills han till slut fattade att den möjligtvis var kvar på ett ställe han besökt kvällen innan. Jag fick godta denna förklaring och dejten blev av, möjligtvis lite kortare än vad jag tänkt. Lite gulligt när jag får frågan "Jag förstår dig gumman, och hur arg är du på en skala?". Då fick det liksom bli så att jag fick ge mig. Söt den där killen :)

När klockan var 12 idag befann jag mig då inte hemma utan i stan, med dessa stövlar! Se nedan!

Detta funkar inte! Jag kan inte möta Otto på lunch i dessa stövlar. Vad ska folk tro? Lårhöga stövlar från Miss Sixty, kunde lika gärna heta ”Miss Sexy”. En del av skon är dessutom i lack och en stilettklack i krom! Då har jag en sån tur att 10 meter ifrån hans lägenhet ligger Kungspassagen, och där finns en av ingångarna till Nilsson Shoes, så jag behöver inte ens gå ut på Kungsgatan och visa mig. Det blev ingen ”Walk of shame”.  Inne på Nilsson säger jag bara ”Hjälp mig att bli anständig” och båda tjejerna tyckte att detta var väldans kul. (Även jag) Jag och de båda expediterna fixade fram (fnittrandes) en rad olika skor som var mer menade för en söndagsshopping med Otto än de nattklubbsskor jag hade på fötterna. Det tog 5 minuter och sedan var jag en ny människa igen. Kolla här!

Det enda som var lite mer komplicerat än vad jag trott var att jag i stort sett var blind för allt som var mer än tre meter bort. Jag hade inga linser i ögonen. När vi senare satt på NK och åt frågade Otto vad jag beställt att äta, kunde jag inte svara för jag kunde inte se menyn. Halvblind strosade jag sedan runt på stan. Tappade jag bort Otto i någon butik fick han ropa och vifta med armarna så att jag skulle se honom. Egentligen har jag inte så mycket synfel, men det är en jäkla skillnad utan linser.

Om du läser bloggen från telefonen eller paddan kan du bara se de senaste inläggen och kanske inte alla som är inlagda just den dagen. Däfor finns det "klicka för webbversion" längst upp när du går in. Där kommer fler av de senaste inläggen och du kan även längst ner på sidan klicka på 1,2,3 ,,,, osv..... hur långt tillbaka i tiden som helst, för att se äldre inlägg.