Solbrillor, sommarlinne och ett oborstat hår.

Jag hann liksom inte hem innan jag skulle ut....

I really don´t care. Spontant är alltid roligast!

Varit hemma två dagar med sjuk son och inte ens tagit med mig något jobb hem. Jag hade åkt halva vägen hem i torsdags för att hämta min lille sjuka son på skolan. "Jävlar, jag har inte med mig något att jobba med". Fick nästan lite panik och började fundera på hur jag skulle få någon att köra hem lite grejer till mig eller om jag skulle lämna Viggo hemma själv en liten stund och hämta lite "jobb". Efter ett tag insåg jag att den tanken är så osund och så vrickad den kan bli. Mina barn är aldrig sjuka och jag själv kanske blir krasslig någon gång, och har då haft "turen" att bli sängliggande när jag varit ledig. Vadå tur?? Jag har 45-timmars jobbvecka.  Inte 40. Eftersom jag har detta har jag också jobbat in ledigheter som vecka 7 - då jag var sjuk hela jäkla vekcan. När jag väl är ledig så tycker jag att det är fantastiskt bra att bli sjuk just då, för då är jag inte borta från jobbet. Nu får jag liksom tänka om här. Min son blev sjuk. Han behöver sin mammas omsorg hela dagen och hela kvällen. Han är redan 10 i sommar. Snart är han förstor för att ha mamma hemma. Han får klara sig själv om han blir dålig. Efter 12 års ålder får jag inte vara hemma med sjuka barn. Det har varit mysiga dagar och livet består av lite mer än bara ett arbete liksom... 

   Viggo väljer mat som mamma gillar.

Kristoffer är en sån där perfektionist när det gäller hans arbete och dessutom så himla snabb. Han vet också att när jag väl ringer så är det någonting jag vill ha hjälp med. Av någon anledning så svarar han alltid när jag ringer. Det är väldigt fint av honom eftersom han egentligen vet att han kommer att få uträtta någon form av arbete om han svarar. Det kan var helt tyst ett bra tag, sedan ser han att jag ringer. "Jaha, nu har hon fått en idé igen".

- Heeeeeej! Vad göööör du?

- Paola, vad vill du att jag ska göra nu?

- Jag kanske bara undrar vad du gör...?

- Ja, men eller hur... Är det några hål som ska borras i betong?

- Jo, jag har bestämt mig för att en tavla ska sitta i hallen.

- Okej, är det verkligen bara tavlan jag ska sätta upp?

- Jaaaa....

- Nä, det lär det inte vara om jag känner dig rätt.

- Okej. Jag stör mig på att spegeln sitter för högt upp över soffan.

- Betongväggar.... Jag vet inte när jag ska hinna bara....

- Ja, den ska ner lite, men du måste spackla igen alla hål bakom tavlan också.

- Okej... och då antar jag att du vill att jag stryker över hela väggen med färg sen....?

- Asså, du kan ju bara dutta lite färg på hålen...? Eller?

- Absolut inte. Du måste stryka över allt. Fan, hur ska jag hinna detta?!

- Jag kan ju göra det själv på min alldeles slääääta fina vägg som du bredspacklat och målat en gång.

- Och nu vet du att jag inte vill att du gör det för jag vet att du förstör den då.

- Ja, för att du är den BÄSTA målaren i hela världen!

- Men va fan Paola, jag hinner inte detta.

- Du är den bästa målaren och plattsättaren i hela världen....? Hantverkaren?

- Lägg av, manipulativa människa.

- Bästa, bästa, INGEN kan göra det SÅ BRA som du. Allt blir perfekt. (smicker går ju hem)

- I morgon kan jag verkligen inte, Paola.

- På fredag? Jag lagar mat. Med efterrätt. Du får köpa färg och allt.

- Antog det. Ja, ja.... suck.

- Jag är så tacksam! Jag blir inspirerad av Louise varje gång jag är där. Hon donar hemma jämt.

- Du ringer mig verenda gång du varit hos henne. Gå inte dit mer.

- Men jag ger dig en massa god mat....

- ..och du kommer att få ta min tvätt, bara så du vet.

- Ja! Jag tvättar allt du har hemma. Inga problem.

- Okej, vi säger fredag.

- Tack snäääällllla. Det kommer att bli så fint!

- Du tjötar ihjäl mig.

- Jag vet. Jag är ditt ex! Man ska vara snälla mot varandra. Och glada.

- Det måste man väl inte eller? Vem har sagt det?

- Nä men just nu behöver jag att du är det. Jag vill ha ett hem som jag trivs i.

- Ja ja, jag orkar inte ens prata om detta.

- Bra, adjö.

- Hej då.

När han väl kom hit hade han med sig tvätten.... hm... Han har inte tvättat sedan Olof Palmes tid kan jag tala om. Han köper nya strumpor och kalsonger när de är slut. Så ekonomiskt och bra känner jag. Herregud. Det var det värsta jag sett. En enda person hade mer tvätt än vad jag och barnen hade haft om vi inte tvättat på tre veckor. Skällde på honom. Möjligt att det gick in, så att han börjar tvätta oftare.