Mina elever är världsbäst. Bara idag när vi var vid Trädgårdsföreningen och jag tittade på alla solande ungdomarna på håll. En stor hög av söta ungdomar som är så jäkla snälla mot varandra. Det är inga hårda ord, det är full respekt och full gemenskap. Jag har hela datorn proppad med bilder sedan tre år tillbaka, och några tårar faller på min kind. Det är två dagar kvar, och sedan är de på väg ut i sommarvärmen för att sedan gå med stadiga steg in i högstadiets lokaler. Mitt jobb är klart, och jag vill inte. Jag skulle vilja ha två veckor till. Två goa, mysiga veckor utan undervisning. Där vi bara sitter och småpratar om allt vad livet innebär.

Med sprudlande personligheter har jag inte vaknat en enda dag på tre år och känt att jag vill stanna hemma. Jag har alltid velat gå till jobbet. Jag har nog gapskrattat minst en gång varje dag. Jag har verkligen fått uppleva tre fantastiska år, och med vissa av dem faktiskt fyra. De är klara med mig, och de kan inte vara mer förberedda och mer skoltrötta än vad de är just nu. De har slitit som djur denna sista terminen och det har varit fantastiskt att se. Min hjärteklass. Min första riktiga klass som jag har fått följa så intensivt så länge. Ett minne för livet. :)

   Eftersom jag fullkomligt älskar choklad så kan jag nu skapa egna små praliner. Eftersom jag gärna står i köket så fick jag världens finaste kökshandduk och dessutom Rosti-skål med lock. Perfekt till vispad grädde. Ni ger mig inspiration på jobbet och nu ger ni mig inspiration i köket. Här ska lagas onyttigheter! Tack för att ni finns i mitt liv!