Direktlänk till inlägg 21 augusti 2014

Jag är nöjd i landet Lagom !

Av Paola Loderini - 21 augusti 2014 22:47

Den eviga strävan efter mer pengar, bättre jobb, resa mer, bygga kök, fler barn, bättre boende, bättre utbildning, bli smalare, mer vältränad, mer fritid. Mitt i allt detta ska vi gärna ha ett socialt liv, vara den glada och energirika kollegan och den tålmodiga engagerade föräldern. Vi ska även vara den där frun eller maken som gärna aldrig "har huvudvärk". Maten ska vara vällagad och aldrig skapad av halvfabrikat. När barnen väl sover, läxor är gjorda och arbetet du tog hem faktiskt är röjt.... då, precis då, kan du inte slumra på den nyinköpta vackra soffan för då ska du förbereda för nästa dag, hinna ta en dusch, raka dina ben och om du har en partner kanske välja underkläder med omsorg och tända lite ljus. Ständigt med ett samvete som säger "du kom aldrig iväg till yogan idag heller nä...". Det är rätt otroligt hur vi människor fungerar. Blir vi nöjda, eller är det en evig strävan tills vi tar vårt sista andetag? Är det farligt att bli nöjd? Behöver vi inte mål för att hålla motivationen uppe? Nja. Idag tänkte jag att jag ska tänka "lev nu och se vad du har" och målen ska vara inom räckhåll. Sen är jag faktiskt rätt nöjd.

Låt se. Vad har jag?

Jobbet. Fantastiskt att se in i ögonen på en unge som precis fattat hela positionssystemet och säger "Jag gillar nog matte ändå". Jag tjänar lika mycket som jag bränner, och då bränner jag inte mycket. Det jag bränner brinner dessutom upp väldigt snabbt, men jag gör något bra varje dag. Dessutom fick jag en kommentar på bloggen idag av min gamla chef. Gå in och läs den. Blev jätteglad :)

Jag är tillräckligt smal för att bära något som sitter fast på min kropp, jag är tillräckligt uträknande för att framhäva de delar som råkar se vältränade ut. Jag har tillräckligt med fritid, jag har tillräckligt med barn, jag är en engagerad förälder och jag har ett rikt socialt liv. Jag har energi på jobbet och jag är en positiv figur. Jag har ingen sambo eller make som förväntar sig att jag uppför mig på ett visst sätt så där kommer jag undan. Jag lagar all mat från grunden för jag tror att jag motverkar sjukdomar om jag använder råvaror. Jag hinner raka mina ben och duscha. Jag bor i en av Sveriges absolut vackraste städer, där hav och land möts på de mest fantastiska ställen. Där regnet i gatlyktans sken på Kungstorget är det mest romantiska som finns. Jag bor i ett land där jag får uppleva de fyra årstiderna. Det bästa av allt i skrivande stund är att jag klarar mig själv. Jag håller mig alltid flytande. Även i de mest krävande situationer.

Jag är nöjd.

Jag kan ju vara lite mer tränad, gå till gymmet oftare. Kanske vill jag ha en bebis någon gång som jag kan fylla med kärlek, och en trädgård som jag kan få göra grön och färgglad av växter och blommor. kanske blir det så, kanske inte. En resa till Dominikanska en trött vinter och en ny bil, det är en önskan. Jag vill bli vansinnigt förälskad så jag glömmer tid och rum. Det vill väl de flesta?

Målen är satta, och dessutom räckbara. Vid sidan av det där är jag faktiskt nöjd. Nöjd i landet Lagom. Är det ens tillåtet att säga så? Nu ska jag sova, nöjd och belåten.

År 2013