Då sitter jag här igen. Måndagskvällen de ojämna veckorna är så tysta att jag kan höra alla ljud i världen. Det har gått tre år och tre månader sedan jag halverade min tid med barnen och dessa måndagar.... suck.... Jag vänjer mig aldrig. Alla måndagar som infaller på ojämna veckor får mig att vilja skrika till alla i hela världen "Skilj dig inte om du har barn". Jag har blivit rätt bra på att se saker och ting från olika perspektiv, och rätt bra på att se det fina i det som inte ser så fint ut till en början. Det är bara när den där jäkla måndagen kommer som jag känner att jag tappar fokus och får tunnelseende. Blir fortfarande lite ledsen. Usch. Så ni där ute som är på väg ifrån ett äktenskap där barn är inblandade. Ta reda på om det finns en gnutta hopp. Finns det en ljusglimt så bygg på den! Ni har ändå inte så mycket att förlora ändå. Troligtvis inte i alla fall. 

Idag har varit en mycket givande dag på jobbet. Jag har fått lite struktur, och jag har också sett på mitt schema att jag undervisar i alldeles förmånga ämnen. Det var inte vad jag hade tänkt, men eftersom jag har en fantastiskt kollega, Helen, så går detta strålande bra ändå. Idag körde jag igång kemi/fysik och ska nu sätta mig och läsa in några labbar, så jag inte spränger klassrummet i luften ;) 

Idag var första intro-mötet på Påvelundsskolan för de blivande 7:orna och då för min dotter. Känns konstigt när jag tänker på att en ung kvinna är mitt barn nuförtiden, med allt vad det innebär. Jag har precis läst hennes blogg och blev väldigt stolt. Jag får inte länka hennes blogg här på min, för hon skulle bli vansinnig då, men jag kan ju säga att idag har hon ett inlägg om hur man överlever skolan på ett bra sätt, och strävan efter att få så bra resultat som möjligt. Hon skriver om hur viktigt det är med en kalender, fokus på lektionerna och en bra och nyttig frukost i magen. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för bra för att få en sådan strukturerad och följsam dotter. De bråk vi har haft de senaste åren kan jag nog räkna på min högra hand. Peppar, peppar...Må dessa kommande tre åren bli lika perfekta! 

Sedan är det ju så att det är vecka 35 nu. Jag har slingrat mig i veckor. Det gäller min bil. Det som behöver göras (egentligen om vi ska vara riktigt noga) är byte av olja och oljefilter, byte av krossad baklykta, byte av framlampa, framvagnsinställning (eller bara hjulinställning om jag har tur), bromsgrejer (klossar?) ska bytas för ratten vobblar när jag bromsar. Sedan var det nog något mer, som jag inte har noterat på den lilla lappen som legat i facket enda sedan jag fick tillbaka bilen förra gången. Janne, han tar nämligen hand om min bil på bästa sätt. Eller hans pappa. Nu är det ju så att jag har haft olika inbokade tider hos Jannes pappa många gånger.

- Paola, din bil ska vara här nu.

- Men nej, det går inte. Jag är och storhandlar.

......

- Paola, hur blir det med bilen.

- Idag har jag inte möjlighet, för jag behöver den.

- Du kan inte hålla på såhär. Den måste in. Gärna igår!

- Men jaaaaaa. Men jag måste bara.... bla bla bla.

- Nu kommer du in med bilen.

- Jag vill lägga pengar på annat. Jag hatar detta! Dyrt med bil!

- Jag kommer och hämtar bilen. När kan du?

- Jag återkommer vecka 35.

- Men gör det nu då! Ta tag i detta nu!

.....

Det som är lite spännande med denna dagen är att jag redan i morse tänkte "Jag ringer inte. Jag gör det inte. Han har nog glömt av det och då väntar vi i två veckor till, för jag behöver bilen när jag har barnen liksom." Men det kunde jag glömma, för han har järnkoll på detta, tydligen.  Fick ett litet snyggt sms: 

- Bilen?

- Jag är på möte. 

- Ring sen då.

- Ja, jag ska! (fan)

.....

När jag ringer och försöker slingra mig slutar det med att jag får erkänna att jag har några minuter lucka i schemat i morgon och att jag då ska befinna mig vid mitt garage och ge Janne min nyckel till bilen. Han kommer alltså att hämta min bil och kör den till verkstaden, och förhoppningsvis, med en inte så saftig räkning, även lämna tillbaka bilen sen. Såhär gick det till förra gången också. Lyxproblem kan ni tycka nu va? Åh, visst är det så på sätt och vis, och han har ett varmt hjärta den där, men jag avskyr alla kostnader som bilen drar på sig. Usch vad tråkigt det är och jag är så glad att jag inte alls sitter i den så ofta som förut. Tack Janne för att du finns, för annars hade jag kört runt sådär. Föralltid. Tills den dog förmodligen. Janne tycker förövrigt att jag är totalt hopplös, och försöker lite fint och snällt förklara för mig det där med säkerhet och hur mycket kärlek en bil behöver. Jag ska försöka bli bättre. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu har jag ny bloggportal:        www.nouw.com/paooola ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 9926004046

  En förälder kom med ett armband och köttbullar på "köttbullens dag" idag.  En lyckligt lottad fröken! :)  Sötaste minsta köttbullarna.  ...