Vill tacka för engagemang och uthållighet på Facebook. Även de som befinner sig i Egypten på dykarsemester engagerar sig i min dator. Jag fick nämligen lite smått panik och skrev ett litet inlägg på att min dator vägrade samarbeta, och dessutom på mycket moget och vuxet sätt avsluta med "jävla data-jävel" och "jag lägger mig ner och dör, jag återuppstår när den börjar fungera".

Lindas vänner och IT-folk har nu fått min dator att inte krascha utan jag har mina foton kvar och andra viktiga filer. Jag gillar inte denna dator längre eftersom jag fick plocka ut en ny Macbook Air på jobbet, men i den här lilla saken ligger en massa som jag inte vill bli av med. Så nu har jag plockat ut lite minnen ifrån mina bilder idag som jag säkerligen tidigare lagt på bloggen, men idag är en dag värt att se tillbaka på saker som inte blivit raderat.

Tack igen, alla engagerade människor! Jag dog, men återupstod igen.

   Brudklänningen som får alla

att vilja säga I do.

Armbandet vill vi också ha.

En skylt som borde stå lite överallt i stan :)

Hemligt blombud kom till jobbet.

Handmålat hjärta, ingen annan ledtråd syntes.

Romantik på hög nivå :)

Jag och min brorson Vince.

Love!

För ett år sen. Febrig, förkyld

och lite krossat hjärta.

Men det gick över :) 

En av mina och bästa vänner Otto

(Johan Ottoson).

Dessa hade jag den kvällen.

Snyggt och grönt.

Meja

Posthotellet höst/vinter 2013

Såhär låter det när jag beställer en kycklingsallad:

- Hej, jag tar en kycklingsallad.

- Vad vill du dricka?

- Bara isvatten, tack.

Såhär låter det när Linda beställer en kycklingsallad:

- Hej, jag tar en kycklingsallad. Kycklingen får gärna vara i små bitar, till exempel kuber. Stekt, inte grillat. Sedan vill jag ha extra tomater, om det är bifftomater. Annars inte så mycket extra tomater. Extra rödlök, men absolut inte gul lök. Jag vill ha isbergssallad och ruccolasallad, är det någon annan sallad ni använder kan ni ta bort den. Gurka vill jag ha, och paprika, men bara om det är röd paprika. Är den gul så ta bort den. Även grön. Såsen vill jag ha vid sidan om salladen. den får ni gärna lägga i lite extra vitlök i. Har ni parmesanost så riv gärna det över. Vanlig ost vill jag inte ha. Jo, kanske om det är någon stark prästost. Såsen vill jag ha i en liten egen skål, tack.

- Okej....Vill du ha något att dricka? (stackars servitör)

- Jag dricker bara Cola Light. Utan is måste det vara.

- Vi har bara Pepsi.

-  Åhh nej! Det går inte! Det kan jag inte dricka. Herregud. Vad ska jag dricka!!??

(Något överdrivet, men inte mycket. Jocke kan gå i god för detta också.)

   Jag och Linda tog med oss barnen och quizzade på Kajskjul 8.

Kategori: Låt sommaren aldrig ta slut.

Stackars mina vänner! Stackars mina vänner Peter Jochems och Johan Ottoson till exempel. Det är säkert fler som det är lite synd, men denna vecka har jag varit vidrig. Inte mot mina barn och inte på mitt jobb. Där har jag verkligen bitit ihop. Mina vänner däremot. De stackars två männen som skickat sms och ringt de senaste dagarna. De har minsann fått ta en smäll. Stenhårt. Mest Peter. 

Jag känner mig otillräcklig igen. Fruktansvärt otillräcklig. Det gör jag alltid i början på terminen och det blir liksom inte bättre när jag fattar att jag även är otillräcklig privat. Den känslan vill jag stoppa upp i arslet på någon annan. När jag är i detta lilla stadie, som håller i sig ett par veckor, så är jag ingen trevlig person. Eller jo, det är jag väl, tills jag känner mig lite minimalt pressad för någonting. Det kan vara en så enkel sak att jag sagt till Otto att vi måste ha en filmkväll. Gärna när jag har barnen för de vill gärna träffa honom. Sedan när han ringer och undrar när, men verkligen är tydlig med att jag inte ska känna att det är ännu ett måste att ses, då blir jag sur och grinig. Inte på Otto. Mest på att jag inte har 3 timmar extra på dygnet. Så jag hör Otto på andra sidan tänka: "Men ärligt, va e det med henne?" Han säger givetvis ingenting och försöker istället låta glad och trevlig, när han egentligen vill slänga på luren i örat på den otrevliga kvinnan i andra änden. 

Peter fick sig en jävla känga också. På sms istället. Han vill bara väl och jag vänder och vrider på orden och får något helt annat till min telefon än det som han skickar. Jag blir vansinnig och tycker det ena och det andra, för att sedan få tillbaka "Jaha, det är ibland bättre att tiga" och då skickar jag tillbaka "Ja, det är det verkligen". Sedan fattar jag att det är min hjärna det är fel på.  Peter har ett sånt där stort hjärta som faktiskt ingen levande varelse har. Det mest fantastiska är att han inte lägger någon tid på att få bekräftelse för att han är så snäll. Min hjärna är under press och då funkar den bara fram till 20.30, när barnen gjort läxan och borstat sina tänder. Sedan växer det ett mörkt moln ovanför huvudet på mig. Om ni övriga undrar varför jag inte ringt eller svarat: Jag är helt enkelt skitförbannad på kvällstid. Synd om den som ringer den tiden på dygnet....?....

Bättre blir det ju inte när jag försöker ha en mejlkonversation med någon som är viktig att ha någon typ av fungerande konversation med, och jag får leta igenom 897 hårda, fientliga ord för att kanske hitta en mening eller två som går under kategorin "viktigt vetande". Jag känner i detta läge då en viss hopplöshet och då kan ju det där molnet över mitt huvud gå från lite lättare grå färg till becksvart. Men men, jag vet ju också att vissa saker kan jag inte påverka och det är också saker jag bör släppa. Befinner oss på olika ställen i livet. Den ena av oss spelar i Level 18 och den andra har inte spelat klart Level 1. Bara att acceptera. 

Så till mina vänner ännu en gång: Förlåt! Till övriga vänner: Ring inte mig, jag ringer er. 

Kram !!

Det finns en man som heter Bo Hejlskov. Denna man är en psykolog och har under sina år handlett och utbildat pedagoger i just problemskapande beteenden. Detta är en rätt provocerande person, men väldigt intressant att lyssna på. Hans föreläsning är "fullsatt" till 2016 och jag är en mycket lyckligt lottad person som fått chansen att få delta.

Nu blev bilden bakvänd, men såhär ser den "nya" boken ut. 

Jag har inte läst den han tidigare skrivit. 

Skvallerpressen och olika modelejon har nu framfört följande "måsten" nu i höst. Jag tycker ju om hösten så fantastiskt mycket så jag hade hoppats på en hel del stora stickade tröjor och mysiga halsdukar. Gärna multifärgade. Men så ska jag tydligen inte se ut enligt de som sätter trenderna. 

Om vi shoppar ihjäl oss och får in följande i vår garderob är hösten klar: 

Mönstrad byxa, slapp passform

Långkofta i basfärgerna grå, svart och naturvit

Kjol i svart skinn eller "fusk", pennkjol-variant eller kort

Rutig skjorta och en i vitt

Knälång kappa

mönstrade t-shirts

collegetröja i grått och marinblått

pumps i klar färg samt svart

färgglad väska, medelstor

svarta solglasögon

paljettprydda plagg

blåjeans, gärna slitna med hål

mysbyxor för hemmakväll

Ja, det var tydligen detta som var basen som ska göra vår höst fantastiskt bra och trevlig. Tycker inte att det är något nytt vi hör, men det mest spännande är de paljettprydda plaggen. Nu ska vi inte bara glittra på sommaren med solbränd hy eller i nyårsblåsan, utan även på hösten! Det gillar jag i alla fall! Sedan följer jag ju inte trender på det där sättet men det finns en del i listan som jag redan har och en del som måste köpas. :)

Shoppa på!

Love it!