Jag är inte gjord för kyla. Om jag ska vara ärlig så är jag för fåfäng för att vistas i ett land med minusgrader. Vägrar gå i skidkläder till jobbet, och därmed fryser jag ihjäl. Jag håller på att frysa ihjäl på grund av fåfänga. Det är väl höjden av dumhet? Stövletter och skinnbyxor? Det kan inte vara normalt. 

En tisdag som denna, när alla ska jobba till 18.30 på grund av möten, så är jag evigt tacksam för att jag redan igår både bakade bröd och marinerat kyckling. Jag hade tänkt gå hem till mina vackra barn och förhöra båda inför kommande historiaprov. Så har vi då den där känslan man får som förälder när sonen säger "Oj, boken ligger i skolan men jag kan allt mamma, jag lovar". 

Den där känslan som säger "Det spelar ingen roll om du sagt att boken ska hem, två gånger om dagen sedan i söndags.... för det går in i ena örat och ut ur andra". Det är då jag får ett inre sammanbrott som egentligen beror mer på trötthet än något annat. Jag får intala mig att såhär är det hemma hos alla. Det är inte bara jag som tjatar och det är inte bara mitt kära barn som glömmer det mamma säger. Detta är livet. Jag kommer alltid vara lite otillräcklig hemma och lite otillräcklig på jobbet. Jag kan inte vara vaken fler timmar på dygnet och skrivbordet blir aldrig riktigt rent från post it-lappar. Jag kan inte alltid fixa nybakat och jag kan inte alltid påminna. 

Viggo ser ganska snabbt att det inte är läge att säga så mycket mer eftersom jag stormar in i hans rum. Jag tar både dator och telefon och säger med överdriven tydlighet "förbud". Det är då som jag är världens sämsta mamma genom tiderna. Jag är så värdelös just i den sekunden att han egentligen inte förstår vad en mamma egentligen ska vara bra för. Jag svarar honom genom att  han minsann ska berätta vad han vet om årtal, trälar, hus, fiske, Asatron, långskepp, plundring, kvinnornas roll i byn, släktingar och vem som ärver, husdjur och smedjor. Han kunde svara på alla frågor...(!?).. Då kan man inte annat än tacka övre makter för att han lyssnat och jobbat bra på lektionerna. Tackar även övre makter för att jag själv hade någorlunda koll på vad jag skulle fråga om. 

- Förresten mamma, så har du inte frågat... men vikingarna hade inga horn på sina hjälmar. Det är en myt. Bara så du vet. Kan jag få köpa en app nu? 

- Nä det kan du inte. Älskar du mig?

- Ja, vem älskar inte sin mamma liksom? 

- Jag älskar dig också, min prins. 

Nu har jag nattat den lille tappre vikingen (som fortfarande har dataförbud och inte fick köpa några appar) och kan nu släppa tanken på ett misslyckat prov och återgå till harmoni. 

Tack och godnatt. 

Baka har blivit lite av min terapi.....

Mycket nöjd med ny produkt! :)