Många bollar i luften kräver tid. Jag har missuppfattat alltihop. Jag trodde att dygnet hade 30 timmar, men till min fasa har jag nu upptäckt att det inte riktigt är så. Jag får helt enkelt sänka kraven, och helt enkelt tänka "så gott jag kan". Därför valde jag att idag, denna söndag med en skinande sol över Beryllgatan, få bort alla viktiga ting från mina något tunga axlar. Jag har registrerat alla räkningar, slängt ut en väns kläder på Tradera, deklarerat med noga uträknat avdrag, läst en miljard jobbmejl och tre tusen privata mejl. Jag har gjort det jag skulle, istället för det jag ville. Jag ville ta en kaffe på en uteservering eller i någons trädgård idag. Nu klockan 15:36 har jag fått mina axlar mindre tyngda, och dessutom skrivit en liten "måste-köpa-lista" för jag har i ett mycket vagt ögonblick lovat att hämta upp min dotter och hennes kompis Vilma efter skolan i morgon, för att ta en tripp till Ullared. En löningsdag ska jag alltså till Ullared. Jag förstår inte riktigt när jag sa ja till detta. Kan vara så att den luriga lilla damen har lärt sig att jag säger ja till det mesta när jag har fokus på annat. Möjligt att jag pratade i telefon eller ljög ihop någon tentaskrivning som jag skrev i den absolut sista minuten. Det finns vissa stunder då jag inte riktigt har koll på vad jag svarar på. Jag har även i ett annat vagt ögonblick lovat att ge henne ett bidrag på 400 kr .... (?!). Jag fattar ingenting. 

399 kr styck