Är det inte något skrämmande att vi kvinnor även ska förändra vår kropp i takt med de stora modeförändringarna? Jag kollade upp hur den ultimata kvinnan "ska" se ut och såg att vart 10:e år var det faktiskt ett nytt kroppsideal. Snacka om förvirrande!

Vi hoppar tillbaka till 1910. Det är ungefär 100 år sedan. Då skulle midjan vara smal men rumpa och bröst väldigt runda. Du kunde inte skapa denna extrema timglasfigur utan en stenhårt knuten korsett. Modeicon på den tiden var Camille Clifford. 

  Camille Clifford

Då fortsättter vi till 1920-talet och världens första Miss Amerika, Margaret Gorman, fick en krona på sitt huvud. Hej då alla kurvor. Brösten och rumpan var inte längre i fokus utan slank och på gränsen till pojkaktigt sportig var idealet. Sportig look, toppad med en cigarett i munnen (!?). Benen blottas för första gången och göms inte bakom långa svapande kjolar. 

Vi hoppar till 1930. De sensuella kvinnorna står i rampljuset och midjan letar sig upp från höften till där vi faktisk har vår midja, i höjd med naveln. Kroppen ska återigen vara kurvig, men den ska vara lättsamt kurvig och inte så extrem som 15 år tidigare. Jean Harlow blev känd som det "blonda bombnedslaget" och  sågs som väldigt bystig, fast hon i själva verket hade en BH-storlek på 75C.

  Jean Harlow 

1940 och världskrig. Modet var millitäriskt. Modet vilar inte ens under förintelsen, utan nu var det läge att visa sina millitäriska breda axlar. Ett mode som visade spetsiga, kantiga siluetter. Därav skulle kvinnan inte längre ha mjuka runda bröst utan spetsiga och toppiga, och därav kom den spetsiga BH:n. Det var även viktigt att vara lång och stolt. Nedan ser ni dåtidens modeicon, Lauren Bacall. 

  Lauren Bacall

Bara 10 år senare, 1950, kommer kurvorna tillbaka och Barbie-kroppen blir genomslaget över världen. Elizabeth Taylor är på allas läppar, i alla tidningar och på alla premiärer. Med måtten 91-53-91 (bröst,midja,höfter). Det blir så stort att rump- och höft-inlägg kan köpas för de kvinnor som inte lyckas skapa en timglasformad kropp. 

  Elizabeth Taylor

Sedan vet vi ju alla att den mest extrema förändringen gjordes 1960 då Twiggy var den största modellen genom tiderna. Från att ha kurvor som Elizabethe Taylor till Twiggys på gränsen till androgyna kropp. 168 cm lång och vägde 42 kg. Kvinnan la korsetten på hyllan och började hetsbanta. 

Twiggy

1970-talet kom och hade med sig en discofeber i ryggsäcken. Farrah Fewcett hade både håret och kroppen alla ville ha. Fortfarande platt mage och pojkaktigt smala höfter, men för övrigt inte så smalt. Modet var figurnära och därmed blev Atkins-dieten en mega-succé. 

1980-talet. Jane Fonda. Behöver jag säga mer? Du ska vara lång, smal, stark och solbränd. Aerobics bler supertrendigt och skärningen på baddräkten letar sig mer upp till öronen än till midjan ;). Supermodeller tar större plats. Naomi Campbell och Elle McPherson tar sina milslånga ben ut på catwalken.

  Jane Fonda

1990-talet sätter supermodellen Kate Moss idealet med något som vi kallade "herion-chic". Sjukligt smala, bleka och nästan se lite olyckliga ut. Det var trenden. Ohälsosam helt enkelt. Efter detta sprider sig anorexia som en löpeld bland unga kvinnor. 

2000-talet tog bort det sjukligt smala och visade en mer vältränad kropp. Gisele Bunchen blev världens bäst betalda modell och visade en platt mage, en fuskbränna i form av spray-tan och svallande surfigt hår. Lång och smal, fast brösten får gärna vara stora. Personliga tränare blev hett, fast dock inte i Sverige än. 

  Gisele Bunchen

Och nu då? Vi befinner oss på 2010-talet och det finns de kvinnor (jag tycker själv att det ser fullkomligt osmakligt ut) som sätter idealet. Nicki Minaj och Kim Kardashian..... rumpan ska vara så stor att den inte får plats i ett par jeans. Är det verkligen såhär den unga modemedvetna kvinnan vill se ut idag?! 

  Kim Kardashian

(och detta var en "snäll" bild)