Så blev det som jag trodde. Det fina vädret kommer lagom till den dagen, efter en herrans lång semester, då jag åter ska sätta min fot i klassrummet. Då jag återigen ska förbereda en termins arbete. Ett arbete som sträcker sig över en mer kylig, vindig och regnig period. Min semester är slut och det är första gången någonsin som jag känner att jag inte fått ut det jag vill och detta beror i högsta grad på vädret vi haft. 

Jag är en sol-och strandperson. Jag vill sitta på en klippa på kvällarna och känna doften av varm vind. Den där kvällen som säger "Nu är det sommar" och som även säger "Du behöver inte åka utomlands om Sverige är precis såhär". Jag har inte upplevt en enda av dessa kvällar och jag har haft en semester på 7,5 veckor. Då kanske ni kan förstå att jag inte är speciellt förtjust i mitt fosterland just nu. Hade jag inte haft mina barn hade jag packat en liten ryggsäck, sagt upp mig på jobbet och bara åkt.... och kanske aldrig kommit hem igen. Så piss-förbannad är jag på den här semester. Det blev inte bättre av att jag bestämde mig för att åka alldeles ensam till Mallorca på en restresa. Den perfekta resan som försvann mitt framför fötterna på mig eftersom alla bokade just då. Det var nämligen inte bara jag som var piss-förbannad på fosterlandet. Kanske är bra att jag börjar jobba igen så jag får annat att tänka på. 

Tack och adjö....

en sommar kall som snö.