Alla inlägg under september 2015

Av Paola Loderini - 26 september 2015 23:56


- Mamma kan du köra mig till Vilma?  

- Visst.


Efter 20 minuter står hon fortfarande framför spegeln. 


- Jag tror aldrig jag någonsin träffat en person som speglar sig så mycket som du gör.

- Jag älskar att spegla mig. Det är det bästa jag vet!

- Oj, inte så särskilt intressant liv du har då, om det är det bästa liksom. 


När vi kommer till bilen.


- Jag ringer när du ska hämta mig, mamma. 

- Jag funderar på att utbilda mig till taxichaufför. 

- Varför då?

- Då kan  jag förena nytta med nöje. Jag kan ta betalt. Det blir nytta. Nöjet är väldigt litet förresten, med tanke på att jag bor mer i min bil än hemma. Jag kan sätta på taxametern varje gång sen, och ni kan börja betala mig. Jag kommer bli stenrik. 

- Jättekul mamma. Du är verkligen såååå rolig. 

- Visst är jag. Borde bli komiker också då. 

- Köper du en vespa till mig så slipper du.

- Du är inte 15 än, unga dam. 

- Nä. Vi som är födda 01 sätter oss ibland på en cykel och tar en bild. Så skriver vi "Struggle 01".

- Herregud min skapare. Vilka problem ni måste ha. Förjäkligt alltså. 







Av Paola Loderini - 26 september 2015 23:51

 

Köpte en topp på Ebay. Den dog efter en tvätt. Ändå silkesprogram och tvättpåse. Jaha... kul. Jättekul. Verkligen. Så billigt på Ebay är inte det bästa shopping-tipset just nu. En gång är i alla fall bättre än ingen, men nej... det var det inte värt då nä. 





Av Paola Loderini - 26 september 2015 23:46


På Sara Mannerströms 40-årsfest!

 





Av Paola Loderini - 26 september 2015 12:26

Av Paola Loderini - 22 september 2015 23:06



En efterlängtad resa till Marbella. En vägran om att åka utan dejt på denna fantastiska 50-årsfest i temat guld och vitt. Jag tvingar Johan att följa med. Köper sedan en klänning som egentligen är alldeles för tajt. Går på någon typ av "Håll-igen-på-godis-varannan-dag-diet". Detta betyder att jag varit sockerfri varannan dag hela sommaren, vilket resulterat i ett humör som pendalt från glad till rasande. Dessutom har vädret denna sommaren smällt mitt humör på käften några gånger. Varför inte bara lägga om din kost. Jo det kan jag tala om för er.... det går inte. Jag har ingen kraft att motstå choklad och annat gott. Jag är född med detta "fel". Har accepterat det. 


Hursomhelst involverar jag alla vänner och bekanta i detta val av klänning och jag vägrar byta den. Jag köper dessutom en "Plan-B-klänning" ifall jag spiller under kvällen eller svullnar upp som en säl av mystiska anledningar. Allt är mycket omsorgsfullt valt och allt packas i ett handbagage för att inte bli av med väskan på vägen. När vi sedan...med något försenad boarding, står i planet och lämnat fram biljetten så är väskan med allt som ska bäras på denna fest kvar i baren där jag drack mitt kaffe. Vem av oss som ansvarade för väskan just då råder det delade meningar om men det enda jag gör är att skrika "Jag har inte väskan!" Johan springer hysteriskt ifrån planet och gaten, de 400 metrarna, för att hämta väskan. Kan då tala om att glappet mellan gaten och väskan var jäkla långt. Budget-Ryanair-skit. Allt ska det sparas på. "Ni får gaten längst bort"... typ lika långt till Åmål.

 

Just då är det minuter kvar till planet lyfter. Jag vägrar åka med planet utan min väska. Det får kosta vad det vill. Jag springer efter. Jag stannar vid gaten och tänker det jag brukar tänka. "Detta händer inte mig". En kille i orange väst springer i sin tur efter mig och hittar mig vid gaten alldeles vansinnig. Han säger då att planet är försenat med 10 minuter och att jag ska ta det lugnt. Dessa 10 minutrar räddade hela resan. Vi hann och fick dessutom en applåd av alla när vi gick på. Så jävla pinsamt. 


Givetvis hade jag bokat fel hotell också. Fint hotell, men inte där alla andra bodde! Tur att taxi är relativt billigt för det blev en del taxiresor dessa dagar. Bilder kommer här så fort jag hinner. Ciao!



Av Paola Loderini - 14 september 2015 15:18



Jag och en kollega satt och pratade om hur män beter sig när man dejtar. Det var en salig blandning på dessa mäns beteenden. Vissa skickade en miljon meddelanden om dagen och tog gärna bilen 30 minuter för att få en enda kram på lunchen, medans andra tyckte att ett sms var tredje dag håller säkert spänningen vid liv.

 

Vi tog upp de män vi haft en relation till, både längre och kortare, och pratade om hur det var den dagen då man möttes och bytte nummer. Det finns vissa saker som vi inte kunde förstå riktigt och det var det där med att vänta med att svara, att inte höra av sig på några dagar eller låtsas som man är så upptagen att man inte hunnit skicka iväg ett hjärta på sms.... Vem hinner inte det liksom? Tar ju en sekund. Knappt. Nu på lite "äldre" dagar, när vi faktist har gått igenom äktenskap, barn och allt det där, konstaterade vi att vi har råd att sålla bort det som vi tycker är mer nonchalant än spännande. Att inte orka träffas, att inte orka skicka ett sms.... det betyder bara "Du är inte intresserad" eller "Träffas i brist på annat". 

 

Är det så att vi kvinnor, och då främst bara vi två som satt där med kaffekopparna och skvallrade, att vi tänker så otroligt olika. Kanske är det även en glapp mellan våra värderingar och andra kvinnors värderingar? Är det verkligen spännande att inte få svar på ett sms på tre dagar? Är det verkligen spännande att få ett "jag har inte hunnit skriva ett enda sms på hela dagen"....? I vår värld är det inte speciellt spännande, utan mer nonchalant och ett spel om att vara svårfångad. Hade väl fungerat ganska bra när vi var 20, men nu är liksom den tiden över. Vi diskuterade att det är bra mycket bättre att vi kvinnor får lov att känna oss speciella och utvalda. Inte som en i mängden. Jag skulle aldrig träffa en kille som påstår att han har så mycket på jobbet att han inte hinner skicka ett "Hej". Detta var vi båda fullständigt överens om. Så nu höjer vi alla varma känslosamma män till skyarna och raderar allt annat. 

 

Jag har turen att få ett "Hoppas din dag blir fantastisk" varje morgon. Det är en liten sekunds "arbete" om man nu ser det som något tidskrävande, och det värmer mer än en fluffig halsduk. Så våga uppvakta och släpp den där stoltheten. Säg vad ni tycker eller säg inget alls. Att behöva jaga en man är inget som står på listan. Inte på vår i alla fall. 

 

När du är väldigt intresserad av någon så kan du inte låta bli att höra av sig. Känslan av att vänta är ju ren tortyr.... Varför ens utsätta sig för det när allt kan bli så himla mysigt med en gång? 

 

Paola och kollegan har talat! 

 

 

Av Paola Loderini - 14 september 2015 15:05

Min dotter

Av Paola Loderini - 14 september 2015 15:01


På Saras 40-årsfest




Presentation


En blogg, helt enkelt....

Fråga mig

48 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30
<<< September 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards