Satt och tänkte på ödet. Jag tror på helt skilda saker ibland. Nästan beroende på hur jag mår eller vilket humör jag är på. I vissa fall är jag nästan kompis med fatalismen. Tror att ödet är förutbestämt. Att det är meningen att jag ska träffa vissa människor, få ett jobberbjudande eller vad det nu kan vara. Sedan är det någon alldeles för ung person som dör eller blir rejält skadad i en olycka, och då är det väl inte så att det kan vara förutbestämt, för vad ska det egentligen lära oss mer än att det finns sorg och olycka här i världen? Då tror jag mer på människans kraft av vilja och egna medvetna val. Om ett litet barn som inte gjort något ont dör. Det kan inte vara ett öde som är bestämt för att tjäna något syfte.

Sedan står det något bra i horoskopet och jag försöker ändå hitta någon koppling till det liv jag lever. Eller när en vän ringer och säger att hon är fullkomligt förälskad i en man, som inte har ringt. Då säger jag "då är det inte meningen att det ska vara ni".... två veckor senare ringer han. Då ändrar jag mig. "jag visste att det skulle vara ni". Snacka om att vända kappan efter vinden! Egentligen tyckte jag först att mitt sätt att tänka verkar ju helt rubbat. Sedan förstod jag det uppenbara. Jag har en strävan att leva ett så positivt liv som möjligt. Därför är detta genigalt om ni frågar mig. Snurrigt men genialt. Tro på det som är positivt och vägra tro på det negativa. Vänd kappan efter den positiva varma vinden. När vinden är kall går du helt enkelt in. 

Dagens födelsedagsbarn är den ljuvliga Therese Larsson. Stort grattis vackra du! Älskar detta fotot för att hennes ögon gapskattar. Alltid glad och alltid trevlig.