Direktlänk till inlägg 10 februari 2016

Ingen ska dö på jobbet...

Av Paola Loderini - 10 februari 2016 22:03

Så var det nyheterna då.

En brandman som viger sitt liv åt ett jobb som enbart handlar om att hjälpa oss andra. Han dog på sitt arbete för att han blev påkörd av en bil. Vad jag förstod var brandmannen ute på vägen för att hjälpa. Hjälpa till vid en olycksplats. Någon kör och brandmannen dör. Det får ju inte hända, men det hände. Livet är fruktansvärt orättvist. Det som jag sedan hör är lite "svensk". Statistik på att brandmän löper 3 gånger större risk att vara med om en olycka än en "vanlig arbetare". Jaha. Men snälla rara! En brandman har ett jobb som alltid är klassat som ett mer farligt jobb än "Erik på kontoret". En brandman släcker bränder, hämtar människor som befinner sig i livsfarliga miljöer. Brandmän färdas med lyftkranar för att hämta levande varelser i nöd. Brandmän befinner sig ibland i de mest kaotiska miljöer man kan tänka sig. Det är ett farligt jobb, fast med säkerhetsföreskrifter blir det givetvis ett något mindre farligt jobb. Ibland för vi statistik på saker vi redan vet. Brandmännen kom på första plats, och sedan kom poliser... Är det verkligen någon som tror att Berit på Ica har ett mer farligt jobb än brandmän och poliser? Kanske, men bara kanske, skulle de föra statistik på vilka kommuner som verkligen ser till att områden omedelbart spärras av där brandmännen måste jobba. Så att vi räddar liv och dessutom får behålla de liv som faktiskt ser till att rädda liv.... hänger ni med?

Min bror jobbar med att täta läckor. Han berättade för mig att ångan som läckte ut vid ett tillfälle var så het att trots säkerhetsutrustning fick han och hans kollega gå in varannan gång och max vistas där inne i några sekunder. Livsfarligt tycker jag, men det är klart. Någon måste ju göra det jobbet också. Det finns farliga jobb, det finns mindre farliga jobb och det finns säkert väldigt säkra jobb också. Mitt jobb var väl säkert fram till att en man knivhögg en lärare i Trollhättan. Det är först när något tragiskt händer som rutiner granskas. Idag kan vi skänka en varm tanke till alla hjältar som mist sitt liv på jobbet.

Kontraster... nyhet nummer 2.

Vi får inte glömma föräldrarna som anmälde en förskola till Skolverket för att dottern hade fått mardrömmar av en Alfons Åberg-film. Jag säger inte att barn inte kan vara extra känsliga för "odjuret" under Alfons säng, som då liknar en katt med lysande ögon, och som ska vara en symbol för den oroliga känslan Alfons har när han slagit en pojke. Det är inte det jag säger. Det är anmälan som jag är förvirrad över. Hursomhelst....Odjuret försvinner inte förrän Alfons har sagt förlåt. Kan vara läskigt för något barn, absolut. Men varför går man inte till förskolan och talar om detta? Pratar med kompetent personal om känslan barnet har så att personalen kan arbeta utifrån det? Det är ju den lättaste och mest effektfulla vägen att gå. Eller har jag fel? Kära nån! Men vad vet jag? Jag tittade bara på nyheterna i morse. Kan man få tag i Alfons-filmerna innan de bränns på bål?

Allmänt

Dela