Hej

Har inte varit inne på bloggen på ett tag och såg att det förmodligen har förekommit en del annonser. Dessa står jag inte för alls Därför köper jag mig fri från reklam och tyvärr hade jag missat att förlänga min period. Nu är det gjort i alla fall och nu ska bloggen vara reklamfri igen från sådant jag inte styr över själv. 

Ibland undrar jag hur jag fungerar. Att jag kan bli så tagen av en rätt dålig serie så att jag ser 4 långa säsonger? Jag vet redan i mitten av den tredje att detta är ju egentligen inte något bra alls. Tanken slog mig även i mitten av första och i början av andra säsongen också... fast i mitten på tredje när Marissa spårade ut totalt... eller det hade hon väl gjort så många gånger innan men nu var hon ju katastrofen själv. Jag tänkte många gånger att detta kan jag ju inte säga till någon i hela världen. Att jag ligger såhär i min säng ibland och ser avsnitt efter avsnitt där Ryan är så kär i den omöjliga Marissa, som dessutom går och dör i sista avsnittet på säsong 3. Seth och Summer kör någon typ av Nörd-populär-förhållande och Julie älskar pengar och rikedom mer än sina barn. Helylleparet som håller ihop hela serien får en kick in the fejs när "perfekta mamman" hamnar i ett alkoholmissbruk. Hela historien handlar ju egentligen om Ryan. En kille som hamnat jäkligt snett, blir räddad av sin advokat som bjuder in honom till sitt hem och sedan adopterar familjen Ryan och allt blir himla bra. Han får därmed brorsan Seth och sedan är det flickor och pojkar som kommer och går. Alltså detta är ju en highschoolserie som passar tonåringen... och tydligen 37-åriga mammor. Handlingen är som alla andra såpor. Katastrof redan innan första säsongen är över. Vill ändå säga att jag suttit bänkad. Jag har gråtit och skrattat om vartannat. Jag har sett 4 säsonger av OC. Kära nån....Och inte nog med detta. Jag kände direkt att sista avsnittet var det totala slutet, hoppades på ännu en säsong av meningslöst tittande. Fick beskedet att OC enbart har 4 säsonger och är nu över för all framtid.