I fredags råkade jag säga till Filip  (en snygg och vältränad pappa till en pojke som tränar pingis ihop med min son) att om man ska bryta en vana så kanske man borde göra det jag läst i en artikel. 60 pass på 60 dagar. Då menar jag inte att jag ska träna 60 dagar i rad, men att jag måste göra något aktivt. En promenad räknas liksom. Detta för att bryta min vinter-vana som innebär många serieavsnitt på Netflix, god mat, soffa, kuddar och många tända ljus. Filip tyckte att det var något överdrivet. Kan vara en risk för att jag tröttnar när jag är tvingad att lägga in detta varje dag. Träning tar en hel del tid. Jag har ju inte ett jobb med ett inbyggt gym där jag kan bränna av ett pass på lunchen (han har det och det är säkert därför han är vältränad) . Förmodligen har han rätt men nu är jag som jag är. På gott och ont givetvis. Allt eller inget. Jag läste om att valnötter är så jäkla bra för att de bland annat innehäller Omega-3. Nu äter jag valnötter varenda dag. Det smakar jord till slut. Köpte världens största påse. Jag struntar i "lagom är bäst" och ska nu se om jag klarar detta med 60 pass på 60 dagar. Efter detta ska kroppen vara så van vid att få en daglig boozt av aktivitet så  det ska kännas konstigt att inte röra på sig. Jag har en övertro på min egen förmåga. Läs nedan om "Tänk dig stark" så fattar ni vad jag menar. Börjar givetvis inte förrän i morgon. Jag börjar ju alltid en måndag. Alltid. ;)

Världens bästa livsstilsmagasin heter Shape Up och jag läser varje nummer. Tyvärr tror jag den kommer ut en gång i månaden så det är en lång väntan vill jag lova. Men shit va bra tidning. Slår ut alla andra jag läser. Jag är tidningsnarkoman så jag läser många. Jag läste en artikel som var jäkligt bra.

Att tänka sig stark innebär att du har en viss övertro på din egen förmåga att klara av saker. Givetvis med en viss balans. Det går inte bra att söka jobb som sjukgymnast om du inte har den utbildningen eller som forskare inom kemi om du inte ens vet vad en kemisk reaktion är. Men när du stöter på hinder som du tidigare inte behövt möta och det finns en liten chans att du faktiskt klarar av det. Då ska du göra som jag... kör på! Jag har hamnat i många spännande situationer på mina olika lärarjobb där jag faktiskt tänkt "Shit, detta kanske jag inte klarar av?". Men på ren vilja, mycket stolthet och med en viss begåvning att kunna föra min talan framåt... och dessutom ha en tendens att babbla om saker så att det låter som att jag är jäkligt påläst, så har jag klarat en hel del faktiskt. Jag liksom låtsas att jag har en förmåga som jag från början egentligen inte har eller vet om jag har, men efter att jag bestigit det där berget så kan jag säga "Jag har den förmågan nu". Utmaning, mina vänner.... utmaning... 

Ibland kan inte ens jag vara pedagogisk. Igår hämtade min exman upp mig och Viggo och vi skulle köra till Stenungssund. Viggo skulle spela match. Vi har ju en liten stund där i bilen där vi faktiskt kan ha lite samtal kring vår sons skolgång. Jag vet att Viggo avskyr musik. Det finns just nu ingenting som lockar honom med musiken men däremot gillar han läraren jättemycket. Det är ju ändå positivt. Hursomhelst så tackar han övre makter för att musik bara är tillåtet att ha en gång i veckan. Så ställer jag frågan. "Vad sysslar ni med i musiken just nu då?". Viggo svarar "spansk folkmusik". Då kunde varken jag eller min exman hålla oss. Jag bröt ihop i ett sånt där gapskratt gör att tårarna rinner. Egentligen ska jag väl säga "Detta är allmänbildning Viggo". Det gjorde jag inte. Jag skrattade hela vägen till Stenungsund. 

Olika klänningar från olika årtal på Oscarsgalan.