Ja. Det gjorde jag. Inte för att jag var på dåligt humör. Jag var på strålande humör idag. Jag och kopiatorn är däremot inte alltid kompisar. Vi är mestadels ovänner faktiskt. Så jag skrek jäkla bajskorv. Mitt i ansiktet på kopiatorn (om ansiktet på apparaten sitter där jag lägger mina papper).  Jag har hört att det är väldigt trendigt att vara en "vuxis". En vuxis är den där kvinnan som närmar sig 40 och kännner sig som 25. Inte för att en 25-åring skriker jäkla bajskorv sådär på jobbet, men men...

Att vara en "vuxis" innebär att man har barnasinnet kvar och beter sig lite som när man var 25. Tar lite lättare på livet. Man kan säga att en "vuxis" bjuder in livet lite mer. Mer öppen för det spontana. Men att vara en  sådan innebär också att vara mycket medveten om att gränsen mellan "lite crazy" och patetisk är hårfin. Jag tycker att jag är en vuxis när jag inte har mina barn. Min dotter är 15 och tycker förmodligen att jag är en vuxis hela tiden.

Kännetecken på att du är en "vuxis" är till exempel att du vägrar sluta köpa converse, du är sist hem från krogen, du är inte är alltför sträng när det gäller barnen, du födde barn tidigt, du har mycket energi och gillar att ha många bollar i luften, reser gärna till olika ställen, har en hobby som liknar barnens (surfing, hiphop).

Men då så. Alla "vuxisar" räcker upp en hand.