Första dagen på jobbet efter påskledigheten och jag känner väl att jag är den mest korkade människa som inte lagt tid på saker och ting som exempelvis att skura mina skåpsluckor i köket eller plugga biologi. Glömde av min kurs och sänkte belysningen i köket.... så var det med det. Ni må tro hur lätt det är att glömma stenarna på axlarna och ni må tro hur lätt det är att få ett hem att se städat ut. Lev i mörker så löser sig allt. Tänd ljus och det ser himla hemtrevligt ut.

Idag fick jag lite smått panik när min dotter var hemma från skolan för att hon åkte på feber. Ordentligt också. Värsta frossan. I förrgår kväll hände detta... men hon ska ju vara feberfri en dag. Det var inte febern jag fick panik över utan att hon glömt pinkoden till sin telefon och hon då inte kunde nå mig när jag åkte och jobbade. Vi fick lösa det genom att bli vänner på Facebook över en dag, så hon kunde skriva viktiga meddelanden där. Jag har nämligen ingen hemtelefon. Varför ska man liksom ha det...? Det är vad jag tänkt tidigare i alla fall. Jag har min telefon, Meja har sin och Viggo har sin. Behöver jag liksom en hemtelefon när ingen ringer varken till den eller från den? Idag hade jag behövt en kan jag säga. Hursomhelst var det inte värre meddelanden än "Jag undrar om jag kan strunta i maten som står i kylen och göra egen istället?" Så det gick bra. Facebook är inte så tokigt ändå.

Sedan fick jag lite smått panik igen, när min son ringde från fritids och tänkte minsann ta bussen hem. Själv för första gången och visste absolut hur han skulle göra. Det jag fick panik över var att hans telefon har han glömt hos sin pappa. Om han skulle åka vilse, vilket han menade skulle vara omöjligt, så skulle han be en vuxen att få låna en telefon och ringa mig. Jaha. Nä men va bra! Det gör mig verkligen lugnare liksom. Men jag fick ett meddelande på Facebook att lillebror var hemma. Tackar för detta. Viggo, 10 år, är i alla fall lite stor och stolt en dag som denna. Jag är väl töntig som tycker att detta är en stor grej. Han har liksom aldrig åkt själv innan. Stämplat sitt kort och tryckt på knappen när han skulle av.... min son... :)

Hälsningar höns-mamman

Ps. Jag har inget roligt att ta på mig. Min garderob suger verkligen! :(

-

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu har jag ny bloggportal:        www.nouw.com/paooola ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 9926004046

  En förälder kom med ett armband och köttbullar på "köttbullens dag" idag.  En lyckligt lottad fröken! :)  Sötaste minsta köttbullarna.  ...