Då sitter jag här igen. Måndagskvällen de ojämna veckorna är så tysta att jag kan höra alla ljud i världen. Det har gått tre år och tre månader sedan jag halverade min tid med barnen och dessa måndagar.... suck.... Jag vänjer mig aldrig. Alla måndagar som infaller på ojämna veckor får mig att vilja skrika till alla i hela världen "Skilj dig inte om du har barn". Jag har blivit rätt bra på att se saker och ting från olika perspektiv, och rätt bra på att se det fina i det som inte ser så fint ut till en början. Det är bara när den där jäkla måndagen kommer som jag känner att jag tappar fokus och får tunnelseende. Blir fortfarande lite ledsen. Usch. Så ni där ute som är på väg ifrån ett äktenskap där barn är inblandade. Ta reda på om det finns en gnutta hopp. Finns det en ljusglimt så bygg på den! Ni har ändå inte så mycket att förlora ändå. Troligtvis inte i alla fall. 

Idag har varit en mycket givande dag på jobbet. Jag har fått lite struktur, och jag har också sett på mitt schema att jag undervisar i alldeles förmånga ämnen. Det var inte vad jag hade tänkt, men eftersom jag har en fantastiskt kollega, Helen, så går detta strålande bra ändå. Idag körde jag igång kemi/fysik och ska nu sätta mig och läsa in några labbar, så jag inte spränger klassrummet i luften ;) 

Idag var första intro-mötet på Påvelundsskolan för de blivande 7:orna och då för min dotter. Känns konstigt när jag tänker på att en ung kvinna är mitt barn nuförtiden, med allt vad det innebär. Jag har precis läst hennes blogg och blev väldigt stolt. Jag får inte länka hennes blogg här på min, för hon skulle bli vansinnig då, men jag kan ju säga att idag har hon ett inlägg om hur man överlever skolan på ett bra sätt, och strävan efter att få så bra resultat som möjligt. Hon skriver om hur viktigt det är med en kalender, fokus på lektionerna och en bra och nyttig frukost i magen. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för bra för att få en sådan strukturerad och följsam dotter. De bråk vi har haft de senaste åren kan jag nog räkna på min högra hand. Peppar, peppar...Må dessa kommande tre åren bli lika perfekta! 

Sedan är det ju så att det är vecka 35 nu. Jag har slingrat mig i veckor. Det gäller min bil. Det som behöver göras (egentligen om vi ska vara riktigt noga) är byte av olja och oljefilter, byte av krossad baklykta, byte av framlampa, framvagnsinställning (eller bara hjulinställning om jag har tur), bromsgrejer (klossar?) ska bytas för ratten vobblar när jag bromsar. Sedan var det nog något mer, som jag inte har noterat på den lilla lappen som legat i facket enda sedan jag fick tillbaka bilen förra gången. Janne, han tar nämligen hand om min bil på bästa sätt. Eller hans pappa. Nu är det ju så att jag har haft olika inbokade tider hos Jannes pappa många gånger.

- Paola, din bil ska vara här nu.

- Men nej, det går inte. Jag är och storhandlar.

......

- Paola, hur blir det med bilen.

- Idag har jag inte möjlighet, för jag behöver den.

- Du kan inte hålla på såhär. Den måste in. Gärna igår!

- Men jaaaaaa. Men jag måste bara.... bla bla bla.

- Nu kommer du in med bilen.

- Jag vill lägga pengar på annat. Jag hatar detta! Dyrt med bil!

- Jag kommer och hämtar bilen. När kan du?

- Jag återkommer vecka 35.

- Men gör det nu då! Ta tag i detta nu!

.....

Det som är lite spännande med denna dagen är att jag redan i morse tänkte "Jag ringer inte. Jag gör det inte. Han har nog glömt av det och då väntar vi i två veckor till, för jag behöver bilen när jag har barnen liksom." Men det kunde jag glömma, för han har järnkoll på detta, tydligen.  Fick ett litet snyggt sms: 

- Bilen?

- Jag är på möte. 

- Ring sen då.

- Ja, jag ska! (fan)

.....

När jag ringer och försöker slingra mig slutar det med att jag får erkänna att jag har några minuter lucka i schemat i morgon och att jag då ska befinna mig vid mitt garage och ge Janne min nyckel till bilen. Han kommer alltså att hämta min bil och kör den till verkstaden, och förhoppningsvis, med en inte så saftig räkning, även lämna tillbaka bilen sen. Såhär gick det till förra gången också. Lyxproblem kan ni tycka nu va? Åh, visst är det så på sätt och vis, och han har ett varmt hjärta den där, men jag avskyr alla kostnader som bilen drar på sig. Usch vad tråkigt det är och jag är så glad att jag inte alls sitter i den så ofta som förut. Tack Janne för att du finns, för annars hade jag kört runt sådär. Föralltid. Tills den dog förmodligen. Janne tycker förövrigt att jag är totalt hopplös, och försöker lite fint och snällt förklara för mig det där med säkerhet och hur mycket kärlek en bil behöver. Jag ska försöka bli bättre. 

Första gången jag bloggar från min Macbook Air och jag är alldeles salig. Jag älskar den. Den är ljuvlig, tunn och snygg Tangentbordet lyser på kvällen. Den är så "jag". Den är så "2014". Meja har haft en snabbkurs med mig i går kväll och jag tror inte att den är speciellt svår. Det tar nog inte många timmar att vara inne i Mac-världen. :) Mycket lycklig kvinna är jag nu. 

Jag har även kommit på att jag vill resa till Warszawa. Jag har aldrig varit där och heller aldrig varit speciellt nyfiken på att åka dit. Igår läste jag om "den nyskapande staden Warszawa" och det finns nog ett och annat som jag vill se. Från Göteborg kan jag tydligen ta mig dit via Wizz air. Någon som bokat Wizz tidigare? Skulle vilja åka med min dotter. Hon går i butiker så länge så att till och med jag undrar när hon ska tröttna. Det säger ju allt. Perfekt resesällskap till en storstad. 

  Shopping i Warszawa

     Bomber Navy

 Marie Serneholt - Jofama

Arvingarna stänger Grindstugan i kväll med sommarens sista spelning. Cissi bjöd in till middag som skulle avslutas med dans vid scenen, och de flesta andra jag känner skulle också dit. Värsta kalaset på Grindstugan är det just nu. Jag har mina barn denna vecka, och dessutom deras hund hemma i natt, så jag har istället gjort ett svanhopp från kanten i godisbassängen och tittat på "Superman returns" med Viggo, vilket betyder att jag nu sitter och har ångest. En sådan ångest att jag ställt klockan på 8 för att någon gång i detta livet ska jag gå upp och ta en powerwalk tidigt en söndag. Passar ju bra när en hund måste rastas. Jag är ju så jäkla morgontrött så tack och lov att djuret måste ut. Jag är fortfarande mer sjuk än frisk, så jogga är det inte tal om.

Otto vann stjärnvinst på Liseberg och jag har återigen fått onyttiga presenter. Försöker få honom att fatta, men det är en mycket svår process. En mycket långsam och svår process, eftersom jag ger honom dubbla budskap. Det finns två olika typer av sms som kommer ifrån mig, beroende på vilket humör jag är på. När han är på väg hit så kan det låta sähär: - "Jag vill ha godis! NU! Köp godis! Snääälllllaaaa!" Eller så kan det låta sähär: - "Du kommer fan inte innanför dörren om du har godis med dig. Jag ska vara nyttig. Du köper ingenting! Fattar du!?"

   Fick bort all färg från Color Me Rad.

Som nya, direkt från tvättmaskinen.

En annan nära vän till mig ringde. "Kom ner, jag vill visa dig något kul". Jag blev ju väldans nyfiken och helt plötsligt kommer den här lilla kärran hit. En lagom bil tycker jag. En svart liten Ferrari såhär på kvällskvisten. Nämen joråsåatttteeee....

...men du... var god och hoppa ur så jag

kan få se hur jag ser ut i en sån här.  

   Ett litet kraftpaket....?

 Bara till att lyfta på hatten och gratulera :)

Igår var vi som är medlemmar i "Den alternativa familjen" på kräftskiva hos Linda. Det var några små detaljer som är värda att nämna. För det första var det köttskiva för i sista stund skulle alla grilla istället, fast vi hade sånghäften och dukning för kräftor. Linda hade dessutom köpt hattar, varav en som hon då hade satt på sitt eget huvud, och hon är inte så duktig på att placera hatt på sitt huvud, vilket fick oss andra till att gapskratta. Hon har dessutom anmält sig till Robinson - Love Edition. Tror hon till och med mejlade och frågade om vi kunde komma i grupp. Då är det nämligen så att vi i denna "familj" växer likt en sekt i Knutby och därmed är vi nu inte längre något över 10 medlemmar utan mer runt 30 när alla barnen är räknade. Ordförande i denna sekt är Linda, annars sätter hon sig på tvären.  

   Mysfaktorn är hög!

Idag strosade jag och Viggo runt på Frölunda Torg. Vi skulle köpa en burk "laktos-tabletter" till Meja så hon kan äta vad hon vill, när hon vill. Rätt otroligt att de funkar så bra. Vi gick förbi Cubus på vägen och till er som har barn i skolåldern, så är alla barnkläder just nu "Tag tre betala för två". Viggo hittade tre tröjor med luva i alla fall. Inte världens roligaste butik, och en massproduktion värre än Lindex och H&M tillsammans, men till en extremt snabbt växande kille på 10 år funkar det. Speciellt om han tycker att det är snyggt. Jag försökte få honom att välja en röd, men jag får helt enkelt inse att den tiden då jag fick välja åt mina barn är över.

På önskelistan denna vecka:

Kuddar Åhléns

199 kr/229 kr

Härligt med färg!

Den eviga strävan efter mer pengar, bättre jobb, resa mer, bygga kök, fler barn, bättre boende, bättre utbildning, bli smalare, mer vältränad, mer fritid. Mitt i allt detta ska vi gärna ha ett socialt liv, vara den glada och energirika kollegan och den tålmodiga engagerade föräldern. Vi ska även vara den där frun eller maken som gärna aldrig "har huvudvärk". Maten ska vara vällagad och aldrig skapad av halvfabrikat. När barnen väl sover, läxor är gjorda och arbetet du tog hem faktiskt är röjt.... då, precis då, kan du inte slumra på den nyinköpta vackra soffan för då ska du förbereda för nästa dag, hinna ta en dusch, raka dina ben och om du har en partner kanske välja underkläder med omsorg och tända lite ljus. Ständigt med ett samvete som säger "du kom aldrig iväg till yogan idag heller nä...". Det är rätt otroligt hur vi människor fungerar. Blir vi nöjda, eller är det en evig strävan tills vi tar vårt sista andetag? Är det farligt att bli nöjd? Behöver vi inte mål för att hålla motivationen uppe? Nja. Idag tänkte jag att jag ska tänka "lev nu och se vad du har" och målen ska vara inom räckhåll. Sen är jag faktiskt rätt nöjd.

Låt se. Vad har jag?

Jobbet. Fantastiskt att se in i ögonen på en unge som precis fattat hela positionssystemet och säger "Jag gillar nog matte ändå". Jag tjänar lika mycket som jag bränner, och då bränner jag inte mycket. Det jag bränner brinner dessutom upp väldigt snabbt, men jag gör något bra varje dag. Dessutom fick jag en kommentar på bloggen idag av min gamla chef. Gå in och läs den. Blev jätteglad :)

Jag är tillräckligt smal för att bära något som sitter fast på min kropp, jag är tillräckligt uträknande för att framhäva de delar som råkar se vältränade ut. Jag har tillräckligt med fritid, jag har tillräckligt med barn, jag är en engagerad förälder och jag har ett rikt socialt liv. Jag har energi på jobbet och jag är en positiv figur. Jag har ingen sambo eller make som förväntar sig att jag uppför mig på ett visst sätt så där kommer jag undan. Jag lagar all mat från grunden för jag tror att jag motverkar sjukdomar om jag använder råvaror. Jag hinner raka mina ben och duscha. Jag bor i en av Sveriges absolut vackraste städer, där hav och land möts på de mest fantastiska ställen. Där regnet i gatlyktans sken på Kungstorget är det mest romantiska som finns. Jag bor i ett land där jag får uppleva de fyra årstiderna. Det bästa av allt i skrivande stund är att jag klarar mig själv. Jag håller mig alltid flytande. Även i de mest krävande situationer.

Jag är nöjd.

Jag kan ju vara lite mer tränad, gå till gymmet oftare. Kanske vill jag ha en bebis någon gång som jag kan fylla med kärlek, och en trädgård som jag kan få göra grön och färgglad av växter och blommor. kanske blir det så, kanske inte. En resa till Dominikanska en trött vinter och en ny bil, det är en önskan. Jag vill bli vansinnigt förälskad så jag glömmer tid och rum. Det vill väl de flesta?

Målen är satta, och dessutom räckbara. Vid sidan av det där är jag faktiskt nöjd. Nöjd i landet Lagom. Är det ens tillåtet att säga så? Nu ska jag sova, nöjd och belåten.

   År 2013