Jag har inte skrivit på ett tag för att jag helt enkelt känner mig tom, livlös och inte alls mig själv. Det känns som att jag inte kan bli sådär glad som jag brukar, och heller inte speciellt ledsen heller för den delen. Det var väl där någonstans som jag blev lite orolig för att det var något som inte stämde, och det kanske bara är så att jag behöver ta en pause från alla ett tag. Få igång kost, träning och sömn och kanske enbart fokusera på att komma tillbaka. Det är inte så att jag känner mig nedstämd eller deppig.... utan bara helt enkelt inte mig själv. Utmattning....? Från vad? Jag är inte mer stressad nu än tidigare. Jag funderade lite på vad som behövs så jag ska ha små mål Först tänkte jag veckans mål... men jag har ändrat mig. Det blir dagens mål. 

När jag kommer hem och hela köksbordet är täckt med sjökort, passare och olika böcker som hon behöver läsa för att ta ett förarbevis. Då blir jag extra stolt. Hon går 3 timmar varje torsdag, kvällstid. Det är ett jäkla driv i den ungen! 

Mega-knut?

Det finns en skobutik på Frölunda Torg. Det finns givetvis flertalet skobutiker, men just denna vill jag prata lite extra om idag. Det finns en hel del skor där inne som jag skulle kunna vilja ha, men jag tappar lusten varenda gång. Personalen är nämligen som iglar. Inte bara det, utan de tror på allvar att vi kunder verkligen tror att de själva äger varenda par på hyllorna och alla är så fantastiskt bekväma, så fantastiskt trendiga och inköpta till ett "fel" pris. Priset på skon ska nämligen egentligen vara bra mycket dyrare eftersom ...bla bla bla... Det blir ganska tydligt när de som jobbar glömmer av att just jag råkar besöka varenda skobutik på Frölunda Torg flertalet gånger i veckan (jag vet, jag har grava problem). Detta innebär att jag går förbi just denna butik varje vecka, och att de säger precis samma sak, varenda vecka... år ut och år in! När jag sedan tvekar köpet så är det ju så otroligt att just storlek 39 är det enda paret de har kvar. Rätt otroligt att det är så varenda gång. Eller hur? Detta stör mig, och därför har jag gjort ett stort framsteg. Jag har slutat köpa skor just här. Detta beslut har jag tagit utan att gå på något avgiftningsmöte eller liknande. 

År 1987?