Alla inlägg under april 2014

Av Paola Loderini - 30 april 2014 00:02



Idag fick min dotter en av huvudrollerna i skolpjäsen "En midsommarnattsdröm". Hon ville ha en huvudroll och det fanns en manlig huvudroll men en massa repliker som ingen ville ha. Då tog hon den, och nu får hon vara i centrum. Brås på sin mor. ;) Nu ska hon spela någon av de manliga huvudpersonerna i alla fall. Spännande.


Min älskade son har varit kär i en tjej rätt länge. Idag vågade han fråga, och han fick ett "ja". Han gjorde en deal med en annan tjej i klassen. Om hon frågade för honom skulle han torka borden i matsalen. Det var nämligen hennes tur. Han är väldigt glad och väldigt kär. :)


Jag fick en fråga om en dejt idag. Bara sådär. "Du är en snygg och underhållande tjej, när ska vi ses?". Ja, vissa går bara rakt på sak. Vi får se vad som händer och fötter.


Idag, som alla sett på Facebook, fick jag ett halsband från Edblad av en elev och hans föräldrar. De kom till mig efter ett möte och sa "Tack för att du är så fantastisk med vår son". Många tårar rullade där. Känns fantastiskt. "Jag gör bara mitt jobb" sa jag, men de höll inte riktigt med om det.


Idag kom min borttappade ring tillbaka till mig. Jag är så glad över detta! Tack Kati! Vilken tur jag har!


Jag trodde att min GPS var stulen i bilen, men det var den inte. Jag hittade den till slut. tack och lov eftersom jag föddes utan lokalsinne. Altså, jag har verkligen inget alls. Bedrövligt!


Denna vecka raderade jag två personer ur mitt liv. Det var nödvändigt. Folk som inte får mig att må bra kan jag inte ha kontakt med. Båda befinner sig i slutna, egna små bubblor och där kan dom liksom stanna. Tar förmycket energi.


Blev glad för att jag hittade en hundralapp på gatan.... för att sedan fatta att det var min egen peng som jag tappat och hittade. Jag blev glad ändå. Jag hade ju förlorat den annars. Måste ha lite bättre koll känner jag.


Ibland är livet rätt coolt.


Godnatt. Jag måste lära mig att sova när man ska.  I morgon är det Valborg och sedan är vi lediga. Mys med mina barn hela helgen och jag ser verkligen fram emot en lugn och ljuvligt solig (får vi hoppas) helg.







ANNONS
Av Paola Loderini - 29 april 2014 23:52

   Sara & Jag


  Är det så här jag ser ut när jag håller fast i hakan?...??   Bästa sommarbilden på Monnalisa   ....och här är hon igen. Vacker som en dag!   Fin bild på Tomas. Han lånade dessutom ut sin kavaj till mig.

"Å han tog av sig sin kavaj..... sparka av sig båda skorna...."

ANNONS
Av Paola Loderini - 28 april 2014 23:36

   Daniel "Pyttis" och snygga AlexandraBästa Jocke och halva jag     Min ängel Linda   Födelsedagsbarnet Marie

Av Paola Loderini - 27 april 2014 21:49

  Där bakom mig sitter min bordsdejt Anders. Han var nog glad över att han hamnade vid vårt bord. Vi hade aldrig träffat Anders förut, men det gick bra. Han fattade ganska snabbt att vi var något... ja... tokiga. Helt hysteriskt roligt, som ni ser. Han sa vid något tillfälle där till mig .... "Jo, du verkar väldigt blyg och försynt liksom....". Ha ha. Vi hade galet kul och vi hördes nog ganska mycket. Om inte annat så gapskrattade vi oss genom hela skaldjursbuffén.

Fotograf: Klas



Marie fyllde 40 och hela båten var full av glada människor. Hade så fantastiskt kul och kände mig superfin. Jag bar en ring på fingret som jag fått av mina närmaste vänner. Vi hade en höstfest ett tag efter att jag fyllt år. Detta var ingen fest som hade med min födelsedag att göra, men jag hade ett litet krossat hjärta just då, vägde möjligtvis 6 kg mindre än vad jag borde göra och var allmänt överkörd. Då lägger mina vänner ihop till ett helt set med smycken från Dyrberg & Kern. (Fullkomligt älskar dansk design i både kläder, smycken och heminredning.) Så fantastiska vänner och jag gråter en skvätt varje gång jag tänker på det.


Hursomhelst går vi av båten och alla börjar dra sig mot Avenyn. Jag har himla roligt och tittar av en händelse på mitt finger vid 3-tiden och ser då att ringen inte sitter där. Jag älskar inte bara den för att den är så himla fin, utan för att den är enormt betydelsefull. Den är liksom jag. Får lite smått panik och skickar iväg sms till Linda mitt i natten. "Min ring är borta, kan man ringa båten, den ligger nog på handfatet där. Tog säkert av mig den när jag tvättade händerna". Linda, som är en fantastisk ängel, ringer då båten och pratar runt bland sina vänner om att jag tappat denna ring och är himla ledsen för detta. Jag själv tänker ju att det finns ju ingen chans i världen att jag får tillbaka den. Om någon sett den vid något handfat lär dom tagit den liksom. Men då händer det där som är så otroligt fantastisk. Jag hade sån tur att den kvinna som tvättade händerna på nattklubben (för det var där som den låg) efter mig hade själv tagit av sig sin ring för att tvätta händerna. När hon skulle ta på sig sin ring igen så såg hon att där låg en annan ring också. Denna kvinna råkade vara en av de gäster som var på båten och firade Marie. "Kati" hittade min ring. Hon känner Linda och Linda ringer i sin tur mig och talar om att ringen nu befinner sig i Kungsbacka. Jag ringer Kati och nu ska hon skicka den till mig. För mig är den ringen oersättlig. Det är ett minne för livet. Det är en gåva från väldigt varma och underbara människor som funnits i mitt liv väldigt länge. Jag är så otroligt glad! Tack<3

Av Paola Loderini - 22 april 2014 23:38

 

Första dagen på jobbet efter påskledigheten och jag känner väl att jag är den mest korkade människa som inte lagt tid på saker och ting som exempelvis att skura mina skåpsluckor i köket eller plugga biologi. Glömde av min kurs och sänkte belysningen i köket.... så var det med det. Ni må tro hur lätt det är att glömma stenarna på axlarna och ni må tro hur lätt det är att få ett hem att se städat ut. Lev i mörker så löser sig allt. Tänd ljus och det ser himla hemtrevligt ut.


Idag fick jag lite smått panik när min dotter var hemma från skolan för att hon åkte på feber. Ordentligt också. Värsta frossan. I förrgår kväll hände detta... men hon ska ju vara feberfri en dag. Det var inte febern jag fick panik över utan att hon glömt pinkoden till sin telefon och hon då inte kunde nå mig när jag åkte och jobbade. Vi fick lösa det genom att bli vänner på Facebook över en dag, så hon kunde skriva viktiga meddelanden där. Jag har nämligen ingen hemtelefon. Varför ska man liksom ha det...? Det är vad jag tänkt tidigare i alla fall. Jag har min telefon, Meja har sin och Viggo har sin. Behöver jag liksom en hemtelefon när ingen ringer varken till den eller från den? Idag hade jag behövt en kan jag säga. Hursomhelst var det inte värre meddelanden än "Jag undrar om jag kan strunta i maten som står i kylen och göra egen istället?" Så det gick bra. Facebook är inte så tokigt ändå.


Sedan fick jag lite smått panik igen, när min son ringde från fritids och tänkte minsann ta bussen hem. Själv för första gången och visste absolut hur han skulle göra. Det jag fick panik över var att hans telefon har han glömt hos sin pappa. Om han skulle åka vilse, vilket han menade skulle vara omöjligt, så skulle han be en vuxen att få låna en telefon och ringa mig. Jaha. Nä men va bra! Det gör mig verkligen lugnare liksom. Men jag fick ett meddelande på Facebook att lillebror var hemma. Tackar för detta. Viggo, 10 år, är i alla fall lite stor och stolt en dag som denna. Jag är väl töntig som tycker att detta är en stor grej. Han har liksom aldrig åkt själv innan. Stämplat sitt kort och tryckt på knappen när han skulle av.... min son... :)


Hälsningar höns-mamman


Ps. Jag har inget roligt att ta på mig. Min garderob suger verkligen! :(





-



Av Paola Loderini - 18 april 2014 10:56



Visst är mamma min mamma. Jag älskar min mamma.... men jag vill inte ha henne i min bil. Aldrig någonsin. Slipper jag så är jag nöjd och belåten. Såhär låter det från Beryllgatan till Stig Center, i rusningstrafik, när mamma har lämnat in sin bil och nu ska hämta den.


- Paola. Måste du köra så fort?

- Jag kör ju inte ens så fort som jag får lov att göra!

- Det är så mycket bilar. Titta där!

- Mamma, detta är Göteborg. Du bor på Orust. Det är lite skillnad.

- Ja, men ändå. Kolla, titta där Paola, ser du den där lastbilen eller?

- Mamma, jag ser 40 lastbilar om dagen, minst. De liksom kör lastbilar överallt.

- Man kan inte lita på dom, tänk om dom byter fil nu och inte ser dig.

- Ja, då blir vi troligtvis totalt mosade. Då dör vi.

- Det är inte roligt Paola.

- Mamma, nu byter jag fil, så att vi kommer fram någon jävla gång. Är du beredd?


Mamma hänger sig i bildörren och min lillebror Daniel sitter bak och skrattar helt hysteriskt. Jag frågar Daniel om mamma beter sig såhär när han kör också, och det gör hon. Varenda gång!


- Mamma, jag måste ju för fan få byta fil? Ska jag krypa bakom lastbilarna??

- Men varför har du så bråttom? Ta det lugnt!

- Jag har inte bråttom mamma, men jag vill inte ligga och krypa i 30 liksom.

- Vi har inte bråttom. Varför ska du skynda dig?

- Mamma, du kör på Orust, det är en jävla skillnad.

- Aaahhh, Paola, håll avståndet från den där bilen!

- Men ärligt, man kan inte hålla 15 meters avstånd i Göteborg!

- Det ska man göra. Bara så du vet.

- Vet du vad? Om alla haft rätt avstånd mellan bilarna i rusningstrafik....

- Det ska man i alla fall, Paola. Det är regler som ska följas.

-..... då hade köerna sträckt sig från Frölunda till Uddevalla!!

- Nu är vi snart framme. Jag ringer och säger att vi är på väg.

- Va bra, sen kan du ge mig min telefon. Jag ska ringa Stina.

- Nähä du! Du ringer inte när vi kör!

- Mamma.... vi står stilla just nu. HELT STILLA! Ser du? Kolla!!

- Ja, men titta nu.... nu rullar vi!

- Ja, men låt oss se.... nu kör vi i exakt 7 km i timmen, mamma.

- Det är lag på det Paola.

- Ja, att inte sms:a ja. Det ska man inte göra.

- Där ser du.

- Jag ska ringa mamma! Det är skillnad.

- Nä det är det inte. Här ska vi köra av. Hallå! Kör av här...

- Jag vet mamma... Jag kör denna vägen VARJE DAG!

- Men man kan inte lita på andra bilförare Paola, i andra bilar.

- Nä, det kan man inte... och man kan inte göra något åt det heller.

- Jo, man kan hålla hastigheten! Följa reglerna!

- Mamma, nu är vi snart framme.... och jag tackar övre makter för detta.

- Ja, men du....då ses vi på lördag, gumman.

- Ja, mamma, gå ur min bil och sätt dig aldrig i den igen.

- Nu överdriver du, gumman.

- Inte det minsta.



Daniel, min kära bror. skrattar fortfarande. Tack för stödet och från och med nu kör du mamma överallt.

Av Paola Loderini - 17 april 2014 21:31


.... för att du och barnen, och Jocke såklart,

 var här och förgyllde vår dag...

Tack för du lärde mig göra en fiskbensfläta :)


Nu har jag ätit den sista kakan.

Får helt enkelt baka nya.


Ses i morgon igen!



Presentation


En blogg, helt enkelt....

Fråga mig

48 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30
<<< April 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Paooola med Blogkeen
Följ Paooola med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se