Direktlänk till inlägg 18 april 2014

Min mamma och trafiken....

Av Paola Loderini - 18 april 2014 10:56

Visst är mamma min mamma. Jag älskar min mamma.... men jag vill inte ha henne i min bil. Aldrig någonsin. Slipper jag så är jag nöjd och belåten. Såhär låter det från Beryllgatan till Stig Center, i rusningstrafik, när mamma har lämnat in sin bil och nu ska hämta den.

- Paola. Måste du köra så fort?

- Jag kör ju inte ens så fort som jag får lov att göra!

- Det är så mycket bilar. Titta där!

- Mamma, detta är Göteborg. Du bor på Orust. Det är lite skillnad.

- Ja, men ändå. Kolla, titta där Paola, ser du den där lastbilen eller?

- Mamma, jag ser 40 lastbilar om dagen, minst. De liksom kör lastbilar överallt.

- Man kan inte lita på dom, tänk om dom byter fil nu och inte ser dig.

- Ja, då blir vi troligtvis totalt mosade. Då dör vi.

- Det är inte roligt Paola.

- Mamma, nu byter jag fil, så att vi kommer fram någon jävla gång. Är du beredd?

Mamma hänger sig i bildörren och min lillebror Daniel sitter bak och skrattar helt hysteriskt. Jag frågar Daniel om mamma beter sig såhär när han kör också, och det gör hon. Varenda gång!

- Mamma, jag måste ju för fan få byta fil? Ska jag krypa bakom lastbilarna??

- Men varför har du så bråttom? Ta det lugnt!

- Jag har inte bråttom mamma, men jag vill inte ligga och krypa i 30 liksom.

- Vi har inte bråttom. Varför ska du skynda dig?

- Mamma, du kör på Orust, det är en jävla skillnad.

- Aaahhh, Paola, håll avståndet från den där bilen!

- Men ärligt, man kan inte hålla 15 meters avstånd i Göteborg!

- Det ska man göra. Bara så du vet.

- Vet du vad? Om alla haft rätt avstånd mellan bilarna i rusningstrafik....

- Det ska man i alla fall, Paola. Det är regler som ska följas.

-..... då hade köerna sträckt sig från Frölunda till Uddevalla!!

- Nu är vi snart framme. Jag ringer och säger att vi är på väg.

- Va bra, sen kan du ge mig min telefon. Jag ska ringa Stina.

- Nähä du! Du ringer inte när vi kör!

- Mamma.... vi står stilla just nu. HELT STILLA! Ser du? Kolla!!

- Ja, men titta nu.... nu rullar vi!

- Ja, men låt oss se.... nu kör vi i exakt 7 km i timmen, mamma.

- Det är lag på det Paola.

- Ja, att inte sms:a ja. Det ska man inte göra.

- Där ser du.

- Jag ska ringa mamma! Det är skillnad.

- Nä det är det inte. Här ska vi köra av. Hallå! Kör av här...

- Jag vet mamma... Jag kör denna vägen VARJE DAG!

- Men man kan inte lita på andra bilförare Paola, i andra bilar.

- Nä, det kan man inte... och man kan inte göra något åt det heller.

- Jo, man kan hålla hastigheten! Följa reglerna!

- Mamma, nu är vi snart framme.... och jag tackar övre makter för detta.

- Ja, men du....då ses vi på lördag, gumman.

- Ja, mamma, gå ur min bil och sätt dig aldrig i den igen.

- Nu överdriver du, gumman.

- Inte det minsta.

Daniel, min kära bror. skrattar fortfarande. Tack för stödet och från och med nu kör du mamma överallt.

Allmänt

Dela

Göran

18 april 2014 11:27

Hahaha! Undebart inlägg! Men du... det är nog MINST lika jobbigt för henne själv. Är inte åkrädd själv normalt sett men kan bli om jag hamnar i samma bil som nån blådåre vid ratten så jag förstår henne. (Även om du säkert inte alls är nån blådåre varken bakom ratten eller på andra ställen) Försök göra det, du med! Eller be henne bära ögonbindel medan ni åker...

http://singelfarsan.bloggplatsen.se