Jag och en kollega satt och pratade om hur män beter sig när man dejtar. Det var en salig blandning på dessa mäns beteenden. Vissa skickade en miljon meddelanden om dagen och tog gärna bilen 30 minuter för att få en enda kram på lunchen, medans andra tyckte att ett sms var tredje dag håller säkert spänningen vid liv.

Vi tog upp de män vi haft en relation till, både längre och kortare, och pratade om hur det var den dagen då man möttes och bytte nummer. Det finns vissa saker som vi inte kunde förstå riktigt och det var det där med att vänta med att svara, att inte höra av sig på några dagar eller låtsas som man är så upptagen att man inte hunnit skicka iväg ett hjärta på sms.... Vem hinner inte det liksom? Tar ju en sekund. Knappt. Nu på lite "äldre" dagar, när vi faktist har gått igenom äktenskap, barn och allt det där, konstaterade vi att vi har råd att sålla bort det som vi tycker är mer nonchalant än spännande. Att inte orka träffas, att inte orka skicka ett sms.... det betyder bara "Du är inte intresserad" eller "Träffas i brist på annat". 

Är det så att vi kvinnor, och då främst bara vi två som satt där med kaffekopparna och skvallrade, att vi tänker så otroligt olika. Kanske är det även en glapp mellan våra värderingar och andra kvinnors värderingar? Är det verkligen spännande att inte få svar på ett sms på tre dagar? Är det verkligen spännande att få ett "jag har inte hunnit skriva ett enda sms på hela dagen"....? I vår värld är det inte speciellt spännande, utan mer nonchalant och ett spel om att vara svårfångad. Hade väl fungerat ganska bra när vi var 20, men nu är liksom den tiden över. Vi diskuterade att det är bra mycket bättre att vi kvinnor får lov att känna oss speciella och utvalda. Inte som en i mängden. Jag skulle aldrig träffa en kille som påstår att han har så mycket på jobbet att han inte hinner skicka ett "Hej". Detta var vi båda fullständigt överens om. Så nu höjer vi alla varma känslosamma män till skyarna och raderar allt annat. 

Jag har turen att få ett "Hoppas din dag blir fantastisk" varje morgon. Det är en liten sekunds "arbete" om man nu ser det som något tidskrävande, och det värmer mer än en fluffig halsduk. Så våga uppvakta och släpp den där stoltheten. Säg vad ni tycker eller säg inget alls. Att behöva jaga en man är inget som står på listan. Inte på vår i alla fall. 

När du är väldigt intresserad av någon så kan du inte låta bli att höra av sig. Känslan av att vänta är ju ren tortyr.... Varför ens utsätta sig för det när allt kan bli så himla mysigt med en gång? 

Paola och kollegan har talat! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu har jag ny bloggportal:        www.nouw.com/paooola ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 9926004046

  En förälder kom med ett armband och köttbullar på "köttbullens dag" idag.  En lyckligt lottad fröken! :)  Sötaste minsta köttbullarna.  ...