- Paola, jag ligger här. Ta mig till soffan!

- Nej! Aldrig i livet!

- Jooo. Jag är så go och jag vet att du vill mysa.

- Åh nä... jag har bestämt mig. 

- Vadå bestämt dig?

- Det är slut mellan oss. 

- Föralltid?

- Nä... kanske inte föralltid men jag behöver en pause.

- Men du älskar ju mig!

- Ja, det gör jag. Mycket.

- Hur ska du låta bli mig när du älskar mig?

- Jag ska helt enkelt inte vara nära dig.

- Åh, det klarar du aldrig. Jag är oemotståndlig!

- Jo. Jag gör slut. Du får locka till dig någon annan.

- Men varföööör? 

- Du är inte bra för mig. Adjö.

- Jag kommer aldrig sluta försöka!

- Jag vet...

Jag stängde skåpet och där inne ligger Herr Chipspåse. Med sin krispighet och charm lämnar jag honom till sitt öde och seglar bort mot horisonten på väg mot ett lite mer hälsosamt liv. Jag älskar honom, men det är dags. Vi är inte menade för varandra. 

  Nyårsfesten hos Linda blev en dundersuccé och dessutom kom jag i min klänning trots snälla pepparkakor, skumma tomtar och en vansinnes massa annan god mat. Jag tryckte på mig den. Fick helt enkelt andas lite lättare.... Katja hjälpte mig att stänga dragkedjan.

Mer sömn denna natt och klarade mig dessutom utan onyttigheter till kl 17.00 Meja bakade semlor och jag åt två! Men det är en dag då semlan är i fokus. Jag är heller inte känd för att ha dåligt samvete för saker jag stoppar i mig, men två kanske var onödligt. I kylen bor det fler. Viggo gillar inte semlor, så nu ska jag bara se till att inte öppna kylskåpsdörren. 

Viggo var vansinnigt glad idag. Han hade fått ett väldigt bra resultat på sitt kemiprov. Dessutom tyckte han själv att hans svar var mycket utvecklande och långa, så han gav sig själv några egna pluspoäng. Betyder att han fick fler poäng på provet än vad som faktiskt gick att få. Så kan det bli.

Annars har jag inte mycket att skriva om en dag som denna. Anders Borg skiljer sig för att pröva lyckan med Dominika. Vi åt lax med klyftpotatis till middag. Min dotter har en egen youtube-kanal med nästan 900 följare. Jag har glömt ta ner ljusslingan från balkongräcket, vilket betyder att jag och Louise troligen är de enda på Beryllgatan som har en tindrande balkong. Jag fick en chock när jag såg klippet då 9-åringen sparkar den omtalade säkerhetsvakten i ryggen. Jag önskar fortfarande att jag hade några extra timmar på ett dygn och i helgen fortsätter jag måla Viggos rum. Tack vare att jag alltid glömmer köpa något (denna gång var det smör) så tar jag en isande kylig promenad till Ica Fiskebäck med hög musik i lurarna. Min lilla dagliga avkoppling. Jag måste sätta nytt batteri i min klocka för jag känner mig naken utan den. Så....Det var dagen som gick, som aldrig kommer åter. Känner ni den röda tråden i detta stycke? ;) 

  Viggo 2014