Jag blev liksom uppspikad på väggen i dag. Där låg jag och Viggo i solen på Möttvik. Han med telefonen och tittade på ett klipp på Youtube. Jag läste artikeln "Svårt att välja?" där en hjärnforskare fick säga ett och annat om människans beteende. 

Hjärnan är en muskel. Vi tränar den varje dag, hela tiden. När vi sover återhämtar sig hjärnan och det räcker tyvärr inte. Om du skulle träna din biceps alla dygnets vakna timmar skulle den bli överbelastad och inte fungera korrekt. Den skulle få slitningsskador. Eller hur? Barnen har aldrig tråkigt. Barnen serveras en Ipad, telefon, dator eller TV-spel när det inte finns något att göra. Hjärnan jobbar på högvarv. 

Studier har visat att hjärnor som saknar vila och lugn, hjärnor som överstimuleras (vilket varenda unges hjärna gör idag om du frågar mig...även vuxnas givetvis) resulterar i att vi sänker förmågan att känna empati. Detsamma gäller förmågan att lyssna och ta in en annan människa. (Själv har jag många gånger klagat på att många barn idag är egocentriska.) Studien visar även att människan har svårt att ta beslut. Hjärnan är programmerad till att "ta den lättaste vägen" vilket gör att om exempelvis jag sitter och samtalar med min son om hur viktigt det är att man är snäll och lyssnar på kompisar som berättar saker, och han samtidigt kollar in Instagram så kommer inget det jag säger riktigt gå in. Därför har vi föräldrar ofta en regel. Exempel "Inga telefoner vid matbordet". Men när sonen sitter med sina vänner och samtliga har telefoner så kommer förmodligen samtalen mellan dem (om några värdefulla samtal ens blir av) inte ha så stor betydelse. Enligt forskaren behöver ett bra och genomtänkt beslut tas efter man lyssnat på andra människor. Det kräver att du är närvarande. 

I tysnad och tristess återhämtar sig hjärnan och bearbetar intryck. Enkelt. Eller hur? Så.... Min egen son kan jag ta som exempel. När sitter han i tystnad och tristess? Har han någonsin tråkigt? Har han någonsin på en hel dag en vilande hjärna i några minuter? Skrämmande. Är vi rädda för att barnen ska ha tråkigt? Curling-föräldrar är vi allihopa. Orkar vi inte inte höra tjatet? Vill vi inte att våra barn och även vi själva ska ta genomtänkta bra beslut, känna empati och få lite lugn och ro? Vi behöver tänka långsiktigt. Behandlingshem för droger och alkohol kommer utökas till behandlingshem för droger, alkohol, dataspel och sociala medier. Bara en tidsfråga. 

Citat: "Vi blir höga på dopaminpåslag vi får i hjärnan av våra förväntningar, där allt fantastisk kan hända...men dessa fantasier är tyvärr oftast illusioner". 

Hjärnforskare Katarina Gospic

Hårinpackning LIVING PROOF är den bästa i världen. Body scrup Rasberry från Body Shop testade jag för första gången idag och ville tugga på mig själv. Doftar helt makalöst ljuvligt. Den nya doften Pinita Colada body butter har jag skrivit om innan och den får jag nog köpa ett par av för jag tror den är tillfällig. Ibland försvinner dofter helt och hållet. Ibland försvinner de ett tag och kommer tillbaka. Såg att "passionsfrukten" är tillbaka igen. Den var väl borta ett år eller två... 

Idag har jag sprungit Påvelundsslingan samt gått på Pokémon-jakt två gånger. En gång med Meja för att förstå hur det hela går till och en gång med Viggo. Han fick låna min telefon för hans ska nu lagas för 43:e gången á 1500kr. Denna gång ska Viggo få betala 500 kronor själv av den totala kostnaden. Det är nämligen inte bara ett skärmbyte utan en lite större lagning som ska göras och jag är så fruktansvärt trött på hans trasiga telefoner. 500 kr är vad han äger och har i sin burk och kanske.....bara kanske... så blir resultatet av detta i att han är lite mer försiktig med sin telefon. Önsketänkande kanske, men värt ett försök. 

Restaurang Signore i Vasastan

Ted 2 var mycket sämre än första. Den behöver du inte se. Pixeles var en mysig film att se med Viggo. Slutade med att vi båda önskar oss en egen "Q-bert" att ha hemma som husdjur. Bra familjefilm. Askungen hade jag inte sett och det var sista chansen innan den försvinner från Viaplay. Helt plötsligt vill jag gå på bal i skor av glas. Passar den romantiska. Cate Blanchett spelar elaka styvmodern och gör det jäkligt bra. Fantastisk skådespelare. 

"Göteborg by gummibåt" var en grej på "bucketlist" och vi som övat i basäng hos Lindas exman bad till övre makter att det inte skulle bli ösregn denna dag. Vansinnigt roligt. (Linda sände live och filmer ligger på Facebook.) Detta är något vi nu ska delta i varje år. Häng med! Det enda du behöver är en båt. Åror är bra också. 

Det var meningen att vi skulle ta Jockes nya båt till Kårholmen och hälsa på Otto. Vi köpte med oss mat ifrån Tigris. Eftersom det går troll i Jockes båtar så gick givetvis motorn sönder så vi bogserades tillbaka. Vi fick äta maten på Lindas altan. 

Utbjuden på "söndags-party"

Tacos and Tequila.

Ny kompis: Däck-Jonas

Räddningen i fredags.

I fredags fick jag punktering någonstans i Örgryte. Jag hade ett extradäck men jag hade inte en bultnyckel (heter det så?) till den där jäkla säkerhetsbulten till däcket. Johan kom och körde mig ner till däck-Jonas som väldigt gratis och väldigt snällt kom till min räddning. Han hoppade in i bilen, åkte med till Örgryte, bytte däck och dessutom tog in min bil för att kolla om något var trasigt eller skevt för jag tyckte att ratten var sned. Som tack för hjälpen fick Johan öppna bagagen och hitta en present. Det blev en flaska bubbel.  När vi senare bogserade Jockes båt, som jag tidigare skrev om, fick Johan betala med en flaska rosé. Han hade med sig tre flaskor varav en fick han behålla. Ibland blir det inte som man tänkt sig....

Slänger ut skor, lägger skor i skokartonger, städar, byter sängkläder, tvättar, rensar ut garderober, springer upp och ner till källaren, läser tidningar, dricker kaffe, tänder ljus, skurar balkongen, betalar räkningar för tidigt, vattnar blommor, sätter upp Viggos nya gardinlängder, stryker hål i en gardin, tappar en blomkruka i golvet, kollar en säsong av Breaking Bad...

....läser en bok på 440 sidor, kopplar ur ett Nintendo, försöker trycka in en uppblåst pilatesboll i garderoben,  lägger i en hårinpackning och nätshoppar kläder jag vill ha men inte behöver. Allt utan det jag egentligen ska göra: TRÄNA.

Nu lovar jag på heder och samvete att när mina barn kommer på måndag och ska stanna här i hela två veckor ska jag börja med "något aktivt varje dag-grejen" som jag körde i våras. Förhoppningsvis har jag lite inspiration till detta och förhoppningsvis kommer även lite sommar till detta avlånga land. I morgon kommer mamma och lillasyster och hälsar på. 

rastlös.com 

Här gör det gifta paret, som går under psedonymen Lars Kepler, något outstanding! Detta är ingen bok som baseras på serien om Joona Linna, utan handlar om Jasmine som råkar ut för ett hjärtstillestånd under kriget i Kosovo. Hon leder en grupp i kriget och blir skjuten. Hon upplever "andra sidan", som inte är något vidare trevligt ställe, och när hon kommer tillbaka till livet är det ingen som tror henne. Hon hamnar på psyket.

Hennes son är med om en bilolycka och läkarna måste stanna hans hjärta för att kunna operera honom. Jasmin tror inte att hennes son kommer att klara sig om han hamnar på "andra sidan" och därför måste hon stanna sitt eget hjärta samtidigt, för att hjälpa sin son. Ni måste läsa denna. Bästa av Kepler! Jag lovar. 440 sidor. Jag har varit vaken i två nätter. 

älskar detta fotot

Meja, Malta 2016



Ska jag verkligen ta bilen idag? Nä, jag tar faktiskt bussen. Bussen går direkt in till stan på 12 minuter. Jag låter bilen stå och är en förväntansfull mamma som ska ta ut sin dotter på lunch. En dotter som inte varit hemma på 3 veckor. Jag längtar så att hjärtat nästan går sönder.

På bussen. En flicka i min dotters ålder. Kanske ett år äldre, kanske två. Hon följer ingenting med blicken. Ser rakt ut i vår värld med en tom blick. Trötta ögon. Rosa hörlurar. Håret slarvigt uppsatt. En vit blus som slutar precis innan armbågen. Hon döljer inte alla ärren på sina armar. Jag tror inte hon vill visa dem heller. Hon bryr sig helt enkelt inte längre.

Jag har aldrig sett så många ärr på en människa. Aldrig någonsin. Ärren täcker båda armarna ner till handlederna. Många är blekta, några röda. Tusen frågor. Hur länge har du mått så fruktansvärt dåligt? Hur förtvivlade är dina föräldrar? Har du föräldrar? Har du någon som du kan prata med? Hur många små äckliga skitungar har tryckt ner dig under din skolgång?  Hur många gånger ville du hellre dö än gå till skolan? Hur många lärare visste? Hur många lyssnade? Hur många människor har blundat? Hur mycket ångest har runnit under åren ifrån dina armar?

Hon går av vid Brunnsparken och jag borde kanske sagt något till henne. Jag borde kanske bara gett henne mitt nummer. Kanske hade hon tittat på mig med den där tomma blicken och tänkt ”Jag har aldrig litat på någon i hela mitt liv, varför skulle jag lita på dig?.” Jag får aldrig veta, för jag sa ingenting. Jag gjorde ingenting. Jag säger det igen. Jag har aldrig i sett så många ärr på en människa. Aldrig någonsin.

Jag hoppar av bussen och kontrasterna blir så påtagliga. Meja, snart 15 år. Vacker, glad och brunbränd. Hon har varit på språkresa. Sagolika Malta serverade minnen hon aldrig glömmer. Där får hon ett ännu större nätverk än hon redan har. Hon är så glad och slänger armarna om mig. ”Mamma, jag måste berätta!”. Hon berättar. Orden bubblar och vi skrattar. Hennes ögon glittrar av liv. Ett rikt och härligt liv. Så mycket kärlek som är så självklar. Till slut kan jag inte hålla mig:

”Meja, jag såg en flicka på bussen. I din ålder. Jag såg hennes armar. Jag har aldrig sett så många ärr på en människa. Aldrig någonsin.”

"Mamma, jag vet. Det finns många som mår dåligt. En tjej på Malta hade ett ärr på låret. Hon hade ristat in "lost". Hemskt."

En flicka sitter på en restaurang med sin mamma och äter lunch. Hon funderar på om hon ska köpa nya skor igen eller spara pengarna. Hon tar beslutet att köpa skor. En annan flicka går av en buss. Hennes armar har ingen levande hud kvar och blicken är tom.  Hon funderar på varför hon ens finns.

Två flickor. Två helt olika liv. 

Kate Moss vill jag ha på väggen. 

Bryan Adams foton av kända personer på Fotografiska. 

Victoria Beckham förljer jag på Instagram. Idag är hon, som så många år av hennes liv, alldeles för tunn och ögonen ser väldigt trötta ut på många foton. Tyvärr äter inte kvinnan som hon borde men hon är (enligt mig) en av världens bäst klädda kvinnor. Hennes man är en av världens bäst klädda män. Är det något hon kan så är det kläder. Enligt pressen är hon på listan "Kvinnor som flyger med klass".  Hon är alltid välklädd när hon lämnar ett flygplan. Vi andra dödliga flyger i mjukisbyxor och Converse. Följ henne på Instagram så får ni se vad jag menar. 

Även en fantastiskt utställning om Greta Garbo (1905-1990). Svenska skådespelerskan som blev USA:s rikaste kvinna då hon tjänade ihop sin förmögenhet på egen hand. En skådespelare som var så hemlig att hon inte ens gick på sina egna premiärer. Åker du till vår kära huvudstad så glöm inte Fotografiska.