Jaha... då var denna sommaren över och vi blev en sommar äldre. Tack och adjö solstrålar som värmt min kind, och välkommen regn som faktiskt inte kommer uppifrån, utan i denna stad kommer regnet alltid från sidan. Det liksom regnar på tvären!! Fattar ni? På tvären. Mascaran sitter på kinderna innan du ens satt dig i bilen....

  Här är jag. Jo, det är säkert! Såhär ser jag ut på stranden...Som ni ser på bilden är jag lite lagom nedstängt av havsvattnet men inte tillräckligt, så jag behöver ingen handduk när jag solar...Jag sitter i den här ställningen så länge att mina armar blir stela...så stela att jag vid senare tillfälle köper mjölk genom att ställa mig med ryggen mot mjölkkylen inne på ICA, armarna har liksom fastnat. Ni ser också att mina bröst är lagom stora och sitter precis på rätt ställe. Jag har den perfekta solbrännan eftersom jag suttit så i flera timmar...Ryggen och resten av baksidan solar jag en annan gång...Huvudet ramlar av efter en stund...

Ni ser också att jag vanligtvis solar på stränder där ingen annan befinner sig, eller har befunnit sig innan (typ Fiskebäck??) och inga barn står och skriker att dom vill köpa en glass till för de har ju bara ätit 3... Såhär ser mitt liv ut på stranden. Jag äter enbart salladsblad om ni undrar. Ibland med lite salt på...

Adjö sommar.... kommer att sakna dig.

Hej!

Hittade i Santa Maria-hyllan en kryddblandning som heter Crispy Chicken. Barnen gillade detta, och det var helt okej. Ibland är man lite trött på tacos...

1 påse Crispy chicken

500 g kycklingfile, strimlat

2 msk olja

Blanda detta i en skål. Lägg på plåt. In i ugnen ca en kvart på 225 g.

Tillbehör är det vanliga: grönsaker och lite annat smått och gott...

- Mamma! Du har gjort egna chicken mcnuggets!

- Hm... fasligt likt måste jag säga...

När jag tittar på min snöbollskappa längtar jag till första snön... Jag har den i grått (finns i grått och vitt) och då är det så fiffigt att den glittrar precis som att nysnö singlat ner från himlen... alldeles romantiskt.... Sagolik!!! Kostar runt

2000 kr och Home For You säljer detta märke. Vet ej om den kommer in igen... Kanske....Den vita är lite väl ömtålig för mig....Men lika fin.... Gråluvan och vargen...

    där är hon igen... som en ängel... Jag vet inte vad det är men varje gång jag ser en bild på denna skapelse tänker man: Dra åt pipsvängen! Du ser ändå inte ut så! Det är en tidning, och du är så fixad i datorn att det liksom lyser en röd lampa: Nu kan du inte fixa bilden mer....

Men icke... för hon är ju även en Victoria Secret-ängel och därför syns hon på catwalken, och där kan man inte missa en detalj.... Jag ser det fruktansvärda! Hon är skapt i en form... tyvärr. Inte en cellulit eller bristning! Ben som en giraff och bröst som en 16-åring... en annan har ju bröst som ramlar ner i knät när man dricker sitt morgonkaffe. En sak är säker: BH:n är min bästa vän!

Midsommar för två år sen:

- Paola, vad synd att det är så dåligt väder, du som har en så fin klänning! Nu får du sitta med jackan uppdragen till hakan....

Klänningen jag har på mig är av omlott-typ från Karen Millen och fantastiskt söt. Däremot, gör jag en hastig rörelse ramlar brösten ut.

- Ånej, hade jag inte dragit upp jackan skulle jag ta miste på mitt solbrända bröst och köttet på tallriken. Jag vill gärna inte sätta gaffeln i bröstet. Jag kan visserligen slänga bak brösten på ryggen, men det gör vansinnigt ont att luta sig tillbaka på stolen när man glömt att de hänger där istället för att ligga på tallriken.

Möjligtvis en smula överdrivet... men brösten är enbart okej (läs inte snygga...läs verkligen OKEJ) när jag fryser. Jag har därför bokat en biljett till Nordpoolen. Gud va snygg jag kommer att bli! Ska extraknäcka som topless-tomte till jul. Men två proppmätta ammande barn har man ju haft, så visst är det värt det.... Ni blev friska,varsågoda för all mat.... jag rullar in brösten i Bh:n igen och tackar för mig....

Hej

Igår sa jag att jag skulle köpa den där lotten för att Nils inte skulle vinna mina pengar. Detta var mycket speciellt.

Jag gick fram till kassan på Coop i Sisjön för att köpa lotten. Jag tänkte att ni gäller det att göra saker annorlunda. Allt detta gjorde jag för att föra över positiva tankar till min lott....

Jag hade tyngden på vänster ben istället för höger.

Jag log med stängd mun, annars ler jag alltid med öppen.

Jag öppnade plånboken åt "fel" håll.

Jag betalade kontant. Jag har aldrig kontanter i vanliga fall.

Jag frågade när de stängde även om jag visste att de stängde kl. 22.00

Jag sa att jag skulle bli miljonär till tjejen i kassan.

Jag knep ihop mina skinkor ända till jag hade lotten i handen.

Ni förstår ju att jag måste söka hjälp... I know...

Jag skrapade lotten, med en krona som jag hystat upp i luften 3 gånger. Sedan hystade jag 10 gånger till för att senast jag vann något var på nummer 13 på Liseberg. Ett skitfult gosedjur.

Jag vann 50 kr!! Då är ju frågan.... efter denna ritual.... ska jag köpa 2 lotter för dessa 50 kr på exakt samma ställe och ha samma knäppa beteende som jag hade, eller ska jag köpa för 25 kr, för det är vad lotten kostar, och spara de andra 25? Låter ju inte klokt, men nu måste jag ha lite åsikter om detta! Hur ska jag behålla denna tursamhet....??

Håll i hatten, nu ska jag bli förmögen se ni! Eftersom jag ändå vann....så behöver ju Nils inte köpa en lott idag...

"Om man är stark, måste man va snäll"...

Pippi Långstrump

"from me 2 U"

"the song"

Tänkte klistra på ett hjärta men den blev finare utan, och då läser du texten istället för att stirra på ett filthjärta.... enkelt och fint..... till ljusstaken.

Hej

Morgon: Viggo tar varken på sig kläder eller äter frukost på utsatt tid. Det han inte hinner idag gör han i morgon... varför inte? Meja är en solstråle på morgonen. Hoppar från sin säng till min för lite mys i några minuter. Hoppar därifrån i sina kläder på mindre än 30 sekunder för att sedan äta sin frukost, ta cykelnyckel, springa ut och cykla iväg. Så fort att varken jag eller Meja fattade att hjälmen låg kvar på hallgolvet. (Bad mother!). Hon är i alla fall världens tjej som i stort sett är orädd för det mesta. En gång i årskurs 3 stod hon vid Kronhusbodarna och höll ett historiskt föredrag för alla 28 klasskamrater.

- Vad tyckte du om att prata inför så många?

- Inget speciellt.

- Vad stark du är, det är nog många som inte skulle våga det...

- Men mamma, det är ju min klass!

- Ja, men ändå.

- Det var typ hundra andra också för alla vuxna som gick förbi stannade och lyssnade. Jag fick liksom nästan skrika för att alla skulle höra.

Det är min tjej det! Herregud. Vilken lärare dessutom som promenerar runt i hela stan för att alla ska hålla ett föredrag. Inte nog med det. Hon fotade alla och gjorde en riktig turistbok av allt som föräldrar fick köpa för 20 kr. Klassen skrattade hela vägen till banken.

Rätt intressant det där med att samla in pengar till en skola. Denna skolan har en föräldrarförening som sponsrar skolan med diverse saker: Dramalärare, böcker, utomhusleksaker, skolresor med hyrda bussar och annat kul. Denna förening (alltså vi föräldrar) betalar 400 kronor per år. Frivilligt, med de som inte betalar får inte gå på den årliga föräldrarfesten som är årets absoluta höjdpunkt. På festen köper du 2 flaskor vin för 150 kr, direktimporterat från Tyskland kan jag tänka mig, och en förälder skriker allt vad han kan : Drick för fan! Det går ju till barnen fattar ni väl! Ja, välgörenhet kan se ut på olika sätt..

Idag var en dag då jag insåg att min klass jag fått ansvaret för är helt underbara. Vetgiriga som jobbar på, och dessutom tar ansvar för att viktiga papper och annat som ska in. Bara över en sommar har de blivit så mycket äldre. Detta året ska bli fantastiskt. Hej min klass!

Annars har jag druckit 9 koppar kaffe, stressat ihjäl mig och låst in mina nycklar 4 gånger. Kopieringsapparaten har krånglat, matteböckerna har inte hittat till rätt adress och whiteboard-suddisarna kom visserligen rätt men givetvis utan magnet så den lär ju ligga överallt utan vid tavlan denna terminen. Jag har inte alls fattat hur närvaro/frånvaro ska registreras på Hjärntorget, men hoppas på att någon trollar fram en datatomte som bara löser det, helst nu, om det inte går.....ligger jag risigt till.

Jag tänkte på det förra året...jag jobbade ihjäl mig. På riktigt nästan. Jobbet framför allt. Nu skulle jag se det som mitt jobb och inte ett kall. Lättare sagt än gjort. Jag bloggar ju till och med om jobbet... jag har panik över både material och planeringar, men resten i mitt arbetslag tycker att jag är lite smått hysterisk. "Det löser sig" är deras motto. "När då?" är min fråga. I dag hade jag sagt till mamma att jag skulle ringa upp om 5 minuter. Jag ska bara.... ni känner igen det va? Alfons-syndromet....jag ska bara.... Det visade sig att jag faktiskt ringde upp igen, bara 6,5 timmar försent. Inte illa... kunde varit värre.

Just nu i denna stund vilar en restskatt på 30 000 kr över mina axlar också. På något mystiskt sätt ska jag alltså få fram dessa pengar innan 14 november. Jaha... lysande tänkte jag.. Jag säljer ju tändsticksaskar för 30 kr styck, och materialet kostar typ 25 kr per ask, så om jag tjänar 5 kronor per ask kan jag sälja en drillion askar och faktiskt ha råd med både skatten och en resa till Hisings-Kärra. Jag jobbar ju där så jag kan ju lika gärna resa dit. Slå två flugor i en smäll. Men jag säger som övriga runt omkring mig:"Det löser sig". Jag köper en trisslott i morgon, för pengarna jag fick för en tändsticksask....:) Eftersom jag skrivit det här MÅSTE jag köpa en lott, annars kommer jag gå och tänka på att jag KUNDE ha vunnit, OM jag bara köpt den jävla lotten. Annars kommer Nils, 40 år, som redan äger 7 bilar, 15 hus och ett skivbolag vinna de pengar JAG skulle vunnit...eller hur??

Love, peace and understanding....

Kolla denna! Den kostar över 2000 kr på www.asos.com med den skulle jag vilja ha.

En hyllning till den tyvärr avlidne designern Alexander McQueen. Snygg som satan!