Bästa soppan som du kan variera i all oändlighet. Fick receptet en gång av en fantasktisk person, Helen Mjörnstedth. Hon bjöd på denna en kall kväll, och eftersom det nu känns som om våren tog på sig löparskorna och sprang iväg till något sydligare land kan vi ta fram sopp-recepten. Vi har tydligen vinter här i Götet.... igen.  

Basen till soppan är inte svårare än såhär:

Smält 2 msk smör i en kastrull. Släng i lite mjöl. kanske 3 msk. Häll i 1 liter hönsbuljong av tärningar. Koka i några minuter. Kanske 3-4 minuter räcker. Tillsätt 1 dl färska kryddor. hackade. Det kan vara blandat eller en som du gillar. Persilja tog jag. Jag hade inget annat hemma. Tillsätt även 2 äggulor som du vispat ut i grädde. Kanske 1-2 dl grädde. Kommer inte riktigt ihåg, men det spelar inte så stor roll. När äggulorna är i soppan för soppan inte koka. Bara sjuda. 

Därefter ställer du fram skålar med olika tillbehör. Exempelvis ostkuber, strimlad rökt lax, grillad kyckling, purjölök, skinkbitar, räkor, musslor, brynta sparris, rostade brödtärningar, färska champinjoner eller vad du nu tycker om. Alla plockar ihop den soppan som önskas liksom. Så mysigt kan det bli. 

  Basen på spisen!

Tillbehör efter vad som finns i kylen. 

Jag och Otto pratade om hur trötta vi var på att vara sjuka. Tre gånger räknat från nyårsafton har jag varit sjuk. Två av dessa tre gånger har jag varit sängliggande, men enbart efter jobbtid. Detta innebär inte bara att jag har en god arbetsmoral, utan att jag tyvärr också har en skev syn på vad en god arbetsmoral är. Jag tror på allvar att ingenting blir särskilt bra om jag skulle vara hemma från jobbet. Jag vet att det är helt fel, eftersom den som hoppar in för mig om jag skulle vara borta oftast är en tjej som är fantastiskt bra med barnen. Sedan tror jag att jag mår bättre om jag bara kommer upp ur den förbannade sängen och får i mig några tabletter, kaffe och tar en dusch. Vilket faktiskt får mig att må bättre, men jag jobbar ju inte 100-procentigt när jag är sjuk. Efter lunch är jag så utmattad att ögonen går i kors och benen knappt bär mig. Detta innebär också att ju mer jag håller på så här ju längre tid tar det innan jag blir frisk. Att inte stanna hemma och istället jobba sjuk är då inte den bästa idén som promenerat genom min bank av tankar och idéer. Mina tre skitjobbiga förkyldningar inklusive feber satte sig som berget och ville inte lämna min kropp förrän 10 dagar efteråt (nej, jag hade inte feber i 10 dagar givetvis). Vi kan då snabbt räkna ut att det är en månads sjukdom. En månad av knappt tre är inte bra. Inte konstigt att kroppen är slutkörd.

Jag hade i alla fall denna diskussionen med Otto som hela förra året hade vad han kallar "kronisk förkyldning". Han menade att han hade enbart en enda vit blodkropp. Denna vita blodkropp var halvt alkoliserad, möjligtvis också deprimerad, och den högg själv av sin egna arm och slängde in handduken så fort en enda bakterie kom på besök.

Vissa kan ge en målade historia av hur man upplever det där med att man aldrig känner sig riktigt frisk. Det var den dagens gapskratt. :) tack Otto för att du förgyller mina dagar med de mest roliga kommentarerna i världen. 

Jag mår i alla fall bra nu. Otto också. Nu ska vi försöka hålla oss friska resten av året.