Igår kväll kom jag hem från Stockholm. Lite äldre, lite modigare och lite klokare. Jo, så är det. För jag är, ...eller var..., en person som aldrig rest någonstans själv. Visst har jag tagit ett tåg eller flyg på egen hand, men då mött upp andra som jag ska umgås med. Jag har aldrig varit på en "egen-resa". Jag förlitar mig alltid på andra. Oavsett vart jag ska åka så bokas det alltid ihop med andra. Oavsett vart jag ska gå så följer jag bara med.... detta är säkerligen konsekvensen av mitt extremt löjligt dåliga lokalsinne. Jag har verkligen noll koll. Jag bara hänger på, och allt löser ju sig. Eller hur? I lördags fick jag därför för mig att boka både tågbiljetter och hotell till Stockholm. Själv. Måndag morgon skulle jag sitta på tåget. Utan några planer eller förväntningar. Så fick det bli. 

Att köpa en biljett till T-banan är inte svårt. Det som är lite klurigt är att veta vilket tåg jag ska ta, vilken station som är närmast hotellet och i vilken riktning jag ska gå. Det som är ännu mer spännande är att stockholmarna själva inte riktigt vet, utan bara åker. "Altså, du bör nog stå kvar här. Grön linje, den borde gå förbi Rådmansgatan....tror jag i alla fall" Det mest "fantastiska" svaret jag fick när jag hoppade av vid Rådmansgatan skiljde sig markant mot oss kära göteborgare när vi möter turister.

- Hej, ursäkta mig men hotell Birger Jarl ska ligga ett stenkast härifrån. Vet du möjligtvis vilket håll jag ska gå? Jag är från Göteborg. 

- Har du ingen smartphone?

- Öh, jo... tänkte mer på att jag skulle slippa ta upp min telefon när det går 200 människor på gatan här som jag kan fråga, för att hålla igång min egen svenska för vi männsikor pratar liksom aldrig med varandra nuförtiden. När jag ändå håller på kan jag skicka iväg ett tuggemi via sms som fastnar i ditt ljuvliga svallande hår för att du svarar på min fråga genom att ställa en helt meningslös fråga tillbaka. Herregud! 

Nä, den sista kommentaren sa jag aldrig, men jag tänkte lite så. Vi i Göteborg hade aldrig svarat sådär. Vi hjälper om vi kan. När jag senare på kvällen frågar en kille i hotellbaren om hur han upplever oss från Göteborg säger han:

- Ni verkar alltid så glada och trevliga. Ni verkar heller inte ha särskilt bråttom. Alla pratar med alla liksom.

Hursomhelst så hade jag en fantastiskt mysig egenresa i vår huvudstad, där det mest konstiga känslan var att klä upp sig med noga utvalda skor för att gå på dejt med mig själv. Att gå in på en restaurang och säga "bord för en" hör inte till de saker jag brukar göra. Komiskt nog hamnade jag på ett ställe vid namn "Non-solo-bar". Köket var stängt. Kanske var bäst. Jag var ju ändå solo.