Hur är det möjligt? Hur är det möjligt att vara sjuk i en vecka? Över en vecka. Det blir lite bättre varje dag, men friskt? Långt ifrån frisk. Usch. Det finns liksom inget som hjälper. Vaknar på samma sätt varenda morgon. Hängig. Orklös. Tackar övre makter för att jag inte haft mina barn denna vecka. Inte för att jag direkt vilat. För helt rubbad är jag. Är hemma en enda dag? Skulle varit hemma i tre. Då hade jag förmodligen inte varit sjuk nu. En lördag. Rätt så trevligt väder. Jag ska till Ikea idag. Köpa något kolfilter till min fläkt. Måste vara den mest tråkiga shopping ever. HSB har fått lite kritik för att det sugs ut förmycket luft och bla bla bla... så innan denna månaden är slut ska man åtgärda detta problem genom att betala allt ifrån 1500 till 9000 beroende på om du bara byter kolfilter eller byter ut hela skiten mot lyxigaste fläkten från något bolag som HSB då är kopplade till. Med tanke på att avgiften för en trea är över 5000 kr i månaden kanske de själva kunde stått för detta. Eller? Hursomhelst är det billigaste, men dock inte det enkalste alternativet, att lösa det själv. Fläktens bruksanvisning fick jag ju leta upp och det innebär att om någon har ett par kolfilter så måste det vara Ikea. Får hoppas på att det löser sig. Det är någon slang som ska kopplas ifrån också. Tur att man känner en byggarbetare.

Var på Danilo i går och åt. Dejt. Mycket trevligt. Det som är lite intressant med Danilo är att varje gång han och jag har suttit där är halva middagen trevlig och den andra halvan inte lika trevlig. Vi skrattade åt det igår. Vi trivs liksom ihop när vi båda håller käften och pratar mysiga minnen. Den andra halvan av middagen börjar med att någon av oss vill diskutera något som vi båda har skilda åsikter om, och helt plötsligt förvandlas den där mysiga middagen till lite kaos. Känslomässig kaos. Vi tycker om varann i alla fall. Så långt har vi kommit. Men sedan är det inte så mycket mer. Vi befinner oss igen på två olika platser i livet. Det fungerar liksom inte att ha det så varenda gång. Det slutade väl i alla fall. Vi var både glada och trevliga när vi åkte därifrån. Vi är grenar på samma träd. Vi har samma stam som ger oss näring men vi befinner oss aldrig på samma gren. Alltid komplicerat. Alltid något att bena ur. Alltid något att bearbeta eller något att bara acceptera. Jag tycker att jag är världens enklaste person, och han tycker detsamma om han själv. Tillsammans blir vi tyvärr ett komplicerat par. Ingen vill ha det så. Vem vill det? Är det så att lika barn leka bäst? I så fall borde en av oss vara kvar i sandlådan och en av oss gå till klätterställningen. Men han berör mitt hjärta. På riktigt. Han har en del av hjärtat i sin hand....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu har jag ny bloggportal:        www.nouw.com/paooola ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 9926004046

  En förälder kom med ett armband och köttbullar på "köttbullens dag" idag.  En lyckligt lottad fröken! :)  Sötaste minsta köttbullarna.  ...