Direktlänk till inlägg 15 februari 2014

Granen som vägrar dö.....

Av Paola Loderini - 15 februari 2014 12:42

Alla vet att jag och Otto lagade lite mat hos honom förra lördagen. (Innan jag gick på en vansinnigt sen dejt) och jag har skrivit om förra helgens bravader men glömde något som jag tycker är väl värt att nämna. Johan Ottoson äger nämligen en mycket ovanlig "planta". Han äger en gran som helt enkelt vägrar att dö.

På balkongen står en gran. Så grön och grann att du fortfarande skulle kunna tro att han precis köpt den. Nja, det skulle du kanske inte kunna tro..... eftersom vi nu befinner oss i mitten av februari. Det finns liksom ingen julgransförsäljning just nu. Men där står i alla fall en gran. Snygg gran dessutom!

Jag har i mycket tidigt skede nämnt för Otto att det inte är så himla smart att köpa en gran i början av december om han vill att den ska vara grön och fin på julafton. Ett alldeles förtidigt köp av gran kan resultera i att en tredjedel av granen ligger på golvet i form av barr redan innan tomten hunnit ned i skorstenen. Ibland veckor innan till och med. Otto ville dock gå sin egen väg, och strunta i vad jag sa, även om jag är lite av en granspecialist. (utnämd av JS: Julgranarnas samfund) Jag tänkte då att detta var första året Otto skulle ha gran, och han skulle då få lära sig den hårda vägen. Han köpte granen i början av december.,...

Nu, idag, den 15 februari, står granen på Ottos balkong, för att den enligt honom själv "skulle börja barra, helst liksom dö, så att han kunde slänga ut den". Detta har dock inte Otto lyckats med. Han visste inte då, men vet nu, att han köpt den mest envisa gran som någonsin vuxit inom Sveriges gränser. Nu är då frågan om hur länge granen bestämt sig för att leva? Är detta en historisk gran? Kommer den någonsin att dö? Eller är det så att Otto vet något om gödningsmedel som övriga Sveriges befolkning inte vet?

Fortsättning följer nästa vecka.

Nästa avsnitt: "Jag vill leva, men vägrar dö i Sverige... eller alls faktiskt"

Skådespelare: Zlatan i vita jägarkläder och en förmodligen fortfarande grön gran.

Manusförfattare: Paola

Ljud, gödning och rekvisita: Otto.

BILDBEVIS