Ja, ibland har tjejen som aldrig kan sluta prata världens problem att komma på något att skriva om. Kan man inte tro, men så är det. Var hemma hos Peter på en kaffe igår, och fick då höra ”Du bloggar inte så mycket längre, jag går in och kollar varje dag.” Han har alldeles rätt. Jag kan inte direkt skylla på jobbet och sånt där egentligen, för i vanliga fall skriver jag ändå.

Jag har nog känt mig lite tom på sista tiden. Saker och ting har inte riktigt blivit så som jag tänkt mig tror jag. I alla fall det jag tänkt i mitt undermedvetna, för jag har egentligen inte tänk så mycket alls. Inte i mitt ”övermedvetna”. (Kommer på nya ord hela tiden, en talang jag har;)).

Jag vet inte riktigt. Jag har egentligen ingenting att klaga på men det känns lite som att jag tappat lite av min energi. Att jag liksom tackar nej till saker och ting som jag vanligtvis tackar ja till. Att jag inte ringer tillbaka till mina vänner lika ofta som innan, ber om ursäkt för detta. Jag är inte ledsen, inte deppig eller låg på något sätt. Jag behöver nog bara ha lite distans till det mer hysteriska livet jag levt sedan nyårsskiftet. För första gången på väldigt länge har jag ägnat hela helgen att bara umgås med mig själv. Har till och med lyssnat på musik, med hörlurar, för att inte höra om telefonen ringer. Jisses! Inte så likt mig kanske. Jag vet inte riktigt hur jag egentligen mår precis i skrivande stund. Hade jag fått frågan hade jag förmodligen sagt ”Bara bra”… fast det där går väl på automatik. Jag mår liksom inte dåligt på något sätt, så jag måste väl må bra då? Känner mig tom och likgiltig. En ganska främmande känsla för att vara jag. Fröken Energi Gapskratt är ju vanligtvis något jag borde blivit döpt till, men idag är det nog mer Fröken Frågetecken. Lite så är det nog.

Jag har precis blivit utbjuden på middag. Tackade ja, för att bryta det här mystiska mönstret. Möjligt att det hjälper att få tillbaka lite energi. Jag fixar liksom inte riktigt det här ”jaha, och vad ska jag hitta på nu då”… Det är nog också bra att känna såhär ibland, så att man liksom landar i verkligheten på något sätt. Eller? Att man tar sig tid att tänka, fast jag egentligen inte direkt tänker…. men har ändå möjligheten att göra det. I morse, redan klockan 9.00, skickade jag iväg ett ”Godmorgon”. Det tog någon sekund så ringde telefonen: "Paola, nu är du sjukt rastlös va?". Det kan man väl säga att jag varit idag. Det behöver liksom inte alltid hända något, och visst trivs jag med att mysa runt här i lägenheten och fixa lite. Men nu har jag gjort detta hela helgen. Borde jag gå ner och röja i källaren. Kanske hittar några skor jag inte använt på ett tag? Nä, det är nog bra om jag går ut och äter. Kanske kan jag skratta lite också.

Ha en skön söndag!

Jag har kollat blodtrycket. Det var ett himla bra blodtryck.

Så jag är nog alldeles frisk, men känner mig lite konstig bara.   

.... hade jag jobbat med välgörenhet på en annan kontinent.

Jag har ett ansvar här, men hade jag inte haft det hade jag åkt.

Jag hade inte tvekat en sekund.