Jag vill ha värme och sol! Men idag, mina kära vänner, bekanta och undersåtar och tjänare..., så fick jag inte värme men jag fick sol! Det är tillräckligt för att jag ska se saker och ting från den mer ljusa sidan. Jag var uppe med tuppen idag, denna söndag. Eller kl 7.30 är "uppe med tuppen" för en människa som helst sover till lunch. En vinterpromenad till hallen där min son spelade match och sedan tillbaka. I mina moonboots, och påpälsad "a la norska fjällen". Japp! Det tog emot. Det vill jag säga. Men väl där ute i friska luften, och nu hemma igen, så förstår jag att jag hade mått så fantastiskt bra om jag bara kunde ha liiiiite av den där självdisciplin som krävs för att faktiskt gå upp.

I dag började jag min morgon med att skicka ett sms till min exman: "Viggo ska vara i hallen 8.15, matchen börjar 9.00 och är jag sämsta mamman ever om jag somnar om och inte dyker upp?!". Efter att jag skrivit det fick jag så dåligt samvete att jag gick upp helt automatiskt. Off we go....in i 92 minusgrader och ryggmärgen fryser till is 4 meter från porten.... för jag SKA inte ta bilen denna gång. Nu vill jag inte blogga om detta för att framstå som den där sunda, friska människa som tar tillvara på solen och vackra vinterdagen. Det blir lätt så att någon annan av er därute som faktiskt sover just nu får lite ångest för att "alla andra" är så hurtiga....  I ärlighetens namn hade jag givetvis fortfarande sovit om inte Viggo spelat match. Detta ska inte vara en Facebook-blogg. (Fake-book) Alltså där man checkar in på gymmet i tid och otid eller tar bilder på restaurangmat och sina utlandsresor för att visa sitt fantastiska liv... som egentligen inte är mer intressant än någon annans liv liksom. Näpp! Här är vi ärliga! Så ärliga att jag kan tala om för er alla därute att jag inte rakat benen på 5 dagar, och detta innebär att jag är en kardborre.

Tja!