Direktlänk till inlägg 29 januari 2013

Var tacksam för att du bor i Sverige!

Av Paola Loderini - 29 januari 2013 14:54

Jaha, då hade man stått i köket och gjort pannkakor till Viggo och pastasallad till Meja. Det är viktigt det där. Att barnen faktiskt får lov att önska sin egen matsäck. Det var viktigt när man var liten. Jag tittade på alla andras matsäckar och tyckte att de allihop såg godare ut. Lagade med själ och hjärta. Mina barn ska alltid ha den matsäck dom vill ha. Det ska vara mysigt. De ska längta tills det blir "matsäcks-tid".

Skridskor idag. Hela skolan ska till Ruddalen så igår passade jag ju på att faktiskt köpa ett par skridskor till Viggo. För snabbväxande fötter kanske det är bäst att hyra, men jag tänkte att hela skolan plus några andra skolor ska ju dit. Hur blir det om storlek 34 inte finns? Det går ju inte. Så han fick ett par skridskor igår. Idag skulle han ut på sina nyslipade och hoppsan, värsta vurpan efter 20 sekunder. läraren ringde. Missade ju givetvis detta samtal. Har lektion. När jag står och beställer en kycklingsallad till lunch, då ser jag ett sms. Tog salladen under armen, in till kontoret, jag inte kan ta resten av mina lektioner idag, slänger in salladen i bilen och kör alldeles olagligt den fula Skodan till Ruddalen. Fan! Eleverna fick inte med sig läxan. Kommer att ha 26 meddelanden på telefonen i kväll. "Paola, jag fick inte med mig matten hem. Hur blir det? Ska den ändå in på fredag?"

Där är Viggo med stort plåster på hakan. Lite blod har runnit. Hela ansiktet är fullt av varm choklad. Det är precis då du tackar övre makter för att tänderna sitter kvar i munnen. Lilla älskling. Herregud. Med nya skridskor och allt.

- Mamma, jag har ju inte fått åka någonting!

- Men vi kan ju åka! Du och jag! Vi kan ta med kompisar!

- Det är ju inte samma sak!

- Nä, jag vet gubben.

Där är Meja på isen.

- Hej mamma! Va bra att du kom. Nu kan du ta min väska.

- Men du har ju inte åkt färdigt. Du ska ju åka en timma till.

- Jag vill bli av med väskan. Jag åker inte mer då.

- Gud va löjligt. Du är ju här för att åka. Har du tröstat din bror?

- Ja det har jag.

- Bra. Nu blir jag glad när ni tar hand om varann.

- Kan du ta min väska nu?

In på Wästerläkarna. Vårdcentralen som är den mest perfekta vårdcentralen i hela Göteborg. Jag kommer in. Inte en käft. Lunchtid. Läser på en skylt: Obemannad kassa just nu. Akut? Ring på klockan. (Det var ju inte akut).

Vi bjuder på kaffe och vatten medan du väntar. (De har en sån där maskin med allt möjligt, och sedan väljer du mellan kallt vatten eller kolsyrat. Välkomnande. Vi får nummer 1 för ingen har kommit. Vi läser tidningar och äter choklad i ett mysigt väntrum. Jag skriver in Viggo på 1,3 sekunder ungefär. Läkaren kommer 2 minuter efter. Hon tittar på hakan och kallar in en sköterska som då har egna barn i Långedragsskolan, och lugnar Viggo direkt. Proffs. Han får en kaka. Alla är nöjda, alla är glada.

Då kan jag tala om. Hade jag gått med ett jack på hakan till ett sjukhus om jag levt i Jaipur (Indien)? Troligen inte. Ett jack i hakan är lika med en bruten nagel. Möjligtvis om någon sprängt en bil och någon av mina kroppsdelar råkade följa med. Vi klagar ju jämt på allt i detta land. Speciellt vården. Idag har jag fått världens bästa vård och snabbt gick det också. Vi kanske kan berätta när vi är nöjda också. Jävligt gnälliga kan vi svenskar vara!

I love Sweden.

479 kr på XXL . Slipper knyta, och kan växa 3 storlekar.