Då var det ju såhär att jag känner en man som fyllt år, och denna man känner mig väldigt väl och jag har också fyllt år. Vi ses inte så ofta, tyvärr. Det är helt enkelt svårt att få ihop det, men när vi väl får till det har vi vansinnigt mycket att prata om. Tre timmar på en restaurang är inte tid nog egentligen. Finns så mycket att säga och berätta. Sen är det alltid trevligt när vi inte tycker lika om saker och ting. Diskussionerna kan bli långa och ingen vill liksom ge sig. Så nu bestämde vi: Inga presenter, vi går ut och äter.

Jag råkade fastna framför datorn. Jobb givetvis. Därför  duschade jag och fick på mig lite kläder på mindre än 20 minuter. Här går det undan! Jag blir hämtad av en mycket harmonisk välklädd man, och jag känner mig som ett ras. Ni vet sådär man kan känna sig när det gått alldeles för fort framför spegeln. Men det fick gå bra. Vad hade jag att välja på liksom?

Det som var lite speciellt med den här gången var att jag fick följa med in i en blomsterbutik. Mannen i fråga har skickat blommor till mig från denna fantastiska butik tidigare, och det var väldigt speciellt att få ett "Där ser man, nu har jag ett ansikte på dig. Det var dig jag ringde när jag skickade blommor till ditt jobb" av den vackra damen bakom kassan. Så där stod jag och fick mina blommor. Bara sådär. Jag ska nog inte gnälla om att jag saknar romantik. (Han måste glömt att vi sa: Inga presenter. Blommor måste väl ändå räknas till presenter....?)

Tre timmar lång middag på Caleo. Fantastisk mat med fantastiskt sällskap. Underbara blommor står nu här i en gigantisk vas. Tack för att jag får känna mig som en prinsessa. En helt vanlig måndag dessutom.

   Blommor förgyller dagen så mycket!

Vissa tycker att lärare ska få lön efter hur bra betyg barnen får i skolan! WHAT? Då kan vi alla söka oss till "elit-skolor" där alla barn har svenska som förstaspråk, föräldrar som stöttar och hjälper, barn utan diagnoser eller andra svårigheter. Då försvinner alla lärare som vill ha bättre betalt och lämnar de övriga barnen till.... ja vadå? Till de "sämre" lärarna som inte fick ett "Ja, du får jobbet" hos eliten?

Då sitter vi  med exempelvis ett litet barn som har svårigheter, och ser att denna fantastiska lilla människa faktiskt förstår vad det innebär att multiplicera ett tal med ett annat efter att ha försökt alldeles förlänge om vi tittar på de mål som skall uppfyllas. Eleven skiner upp som en sol! Detta räcker inte att klara målen, men utveckling sker hela tiden, varje dag. Till slut släpper det. Nöjd elev, nöjda föräldrar, nöjd rektor, nöjd specialpedagog och mycket nöjd lärare! Men det är klart. Det är väl lika bra att läraren säger upp sig och börjar jobba med elit-elever istället om hon ska höja lönen.

Så detta innebär att alla skolor som har "bra" siffror i alla papper är då de bästa skolorna? Är det svårt för en lärare att få samtliga redan högpresterande elever att få ett godkänt betyg? Är det svårt för en lärare som har en klass utan barn som befinner sig i svårigheter att få betyg i alla ämnen? Vill nog påstå att de lärare som har klasser där flera inte faller inom denna ram, men ser till att utveckling sker konstant. DÄR har ni bra skolor och bra pedagoger. Där finns eldsjälarna som går hem när solen gått ner. Just saying. Så det där skitsnacket om att betygen visar hur bra en skola är. Åh, kära ni, mer fel kan ni inte ha. En orättvis bedömning. En trångsynt bedömning. Jag skäms! Jag mår illa! En skola för alla? Ja men eller huuuuuur??! Skärpning!

 Trångsynta männsikor borde göra studiebesök på skolor.

Kan ju ändå tycka att det är skrämmande när tiden går så fort. Vissa har arbeten där tiden går mycket långsamt. När du sitter där på jobbet på måndag morgon och redan nu längtar till fredag och soffläge. Men för mig är det inte så. När måndagen är avslutad och jag ändå inte riktigt har bockat av alla "måste göra idag" på den lilla rosa postit-lappen, så vet jag väldigt väl att redan i morgon är det fredag och postit-lappen är överfylld. Det är som om min vecka bara består av måndagar och fredagar. Dagarna tisdag, onsdag och torsdag finns liksom inte. Det kan vissa tycka är skönt, eftersom arbetsveckan blir en aning kortare då. För mig är det tvärtom. Jag vill inte ha några veckor som springer iväg. Jag vill hinna, och njuta av att jag faktiskt har ett jobb fyllt med goa kollegor och mysiga barn. Jag vill inte vakna och helt plötsligt se att Meja helt ska plugga ett år utomlands eller att Viggo ska flytta hemifrån. Jag vill kunna njuta av "här och nu", men det är inte det lättaste må jag säga. Men om jag minskar mitt sömnbehov så kanske det går ihop till slut....

Från detta till något helt annat. Den här brudklänningen var fantastiskt fin, och som ni vet älskar jag allt som har med brud och bröllop att göra. Jag är ju inte gift idag, men har varit och mitt bröllop var en saga i dagarna tre.

   Oj, så fin!