Imponerad!

När jag skriver ett inlägg blir vissa ord rödmarkerade och detta innbär smygreklam.... klicka inte på dessa ord. Det är idiotiskt att Bloggplatsen smyger in ännu mer reklam genom att förstöra inläggen på detta sätt. Funderar på att flytta bloggen, men då får jag inte med mig alla gamla inlägg jag gjort de senaste två åren. Det är ju ändå minnen och foton... men jag blir jävligt irriterad över att mina inlägg ser ut som de gör. Klicka inte!!

Linda Magnusson med stab hade utförsäljning på By MCL på Kyrkogatan. Jag och Liza skulle träffas för att ta en fika innan jag drog in denna boll för att titta på kläder som inte ens passade henne. (Höggravid).

Jag kommer dit och ser att vi har på oss likadana kappor som vi gemensamt köpte på Odd Molly för två år sedan. Hur stor är risken att detta skulle hända? Inte stor, men det är klart att det händer. Kappan är inte särskilt diskret så vi båda försöker komma på vad vi ska göra åt detta. Inte nog med det... vi sitter på gamla Café Vallgatan och fikar (heter nåt annat nu), och checkar in oss på Facebook, för att några minuter senare får en massa skit för att vi gynnar ett Café som minsann bidragsfuskat och detta är en riktig bomb i tidningarna denna dag. Vi har ju givetvis inte vetat om detta eftersom jag glömmer fortfarande, vid 34 års ålder, att uppdatera mig med dagens nyheter. Liza som är hemma och väntar på bebisens nedkomst, hon har annat att göra än att läsa tidningen... tydligen. Vi undrar vid detta tillfälle om vi nu är skyldiga att vandalisera stället innan vi går därifrån. Hursomhelst hittade jag en jättefin skinnjacka som jag absolut inte kunde vara utan. Tackar By MCL för inbjudan till vipkvällen och ni har fantastiska kläder!!

...och så hände detta också...

Tre flickor har en bästa vän som fyller jämt. Vi försöker få födelsedagsbarnet att fatta att vi ska anordna en fest. Detta funkar inte eftersom han absokut inte vill ha en fest, eller rättare sagt, inte hinner. två sekunder senare fixar en herre en middag där han bara bjuder in vänner utan respektive. Jättebra tänkte vi, för att sedan se att det bara är herrar på listan till denna middag...två av de tre flickorna tycker att detta är totalt vansinnigt och ringer upp herren som fixat middagen och undrar va fan han håller på med. Han säger då att det är självklart att vi tre flickor också ska komma för vi är ju ändå fördelsedagsbarnets närmaste... Jo man tackar... kändes som man liksom inte var inräknad från början. Två av tre flickor blir därför riktigt griniga. En kan skylla på hormoner, den andra kan skylla på sitt italienska humör. Vi har minsann andra planer på lördag! Men då ringer den tredje flickan och säger att vi andra två måste inse att män har inte lika många hjärnceller som kvinnor när det gäller sånt här och vill därför att vi ska tänka "outside the box". Efter noga övervägande bestämmer sig alla tre flickorna att detta kommer att bli den roligaste middagen ever och vi skriver en dikt på två sidor som speglar det något sexfixerade födelsedagsbarnets liv. Sedan att det blev ett herrans liv på alla männens respektive, som absolut inte kunde tänka sig att denna middagen skulle äga rum utan deras närvaro, resulterade i att middagen blev något större. Vår dikt och presenter till den speciella mannen blev i alla fall succé och den var inte riktigt rumsren så jag ska tänka en gång till innan jag beslutar om jag ska skriva den här. ....

I tisdag skulle jag och några kollegor från mellanstadiet äta på Manana. Peter är ju en sån där klippa som ringer helt spontant och undrar om han ska skjutsa in mig. Hans bil är en sån där bil som alla i hela världen vill sitta i. Känner mig som en prinsessa. När han släpper av mig, en meter från ingången, så tutar han helt hysteriskt och tycker att det är jättekul att jag skäms ögonen ur mig när jag  går in. Mycket riktigt så vänder sig hela restaurangen om när jag kommer in och jag försöker helt deperat hitta mitt sällskap som redan satt sig. In trippar jag med höga klackar och så tajta byxor så jag knappt kan sitta normalt, och det gjorde inte saken mer diskret.... men han fick igen. han skulle in till stan igår för att fira en väns födelsedag, och jag körde honom i min fula lilla Skoda. Denna långa man trycker in sig i sätet och det ser inget vidare ut. När jag släpper honom vid Kopparmärra i solskenet är det miljoner männsikor ute, och jag hänger mig givetvis på tutan. Alla undrar vem den långa mannen är, i den dyra kavajen, som försöker stiga ur den fula bilen. Så kan det gå.

Jag har vunnit ett armband från T.Sabo Värde 1700 kr! Skrev en insändare och det är ju liksom det jag tycker om att göra när jag har tid över. Skriva. Så det var en trevlig överraskning. Har inte fått det än så det blir bild vid senare tillfälle.

Idag är det fredag, en klämmis, och jag ska möta Liza i stan kl 14.00 Hon behöver klämma in sin mage i nya strumpebyxor. Vi ska på invigningen av Palace uteservering. Fick en sån där fin inbjudan i brevlådan av Linda Gesang, och tackar för detta. Du är väl den enda i krogvärlden som vet vem jag är, och jag är fullkomligt nöjd med detta. Jag springer inte på krogen längre, men nu när alla ska samlas på samma ställe ska jag faktiskt gå dit och bidra med mitt glada humör en stund. Vi hoppas på sol. Har ingenting att ta på mig i alla fall:(

Puss och kram.

Köper jag en helsikes massa kläder från Day Birger et Mikkelsen för att jag älskar dansk design.

Eftersom min svarta Skeppshult blev stulen så köper jag en gräddvit ny, med fin cykelkorg.

Jag åker till New York torsdag till söndag. Själv faktiskt. Första resan ensam.

Jag köper Hanky Panky spetsunderkläder för en helsikes massa pengar. Massor!